NYBRO.
Detta är en berättelse om några människor som från sina hem i Kalmar i Småland åkte en bit bort, until Nybro, för att visa att de är bäst i trakten.
I det småländska hockeyherradömet – som hyser 29 föreningar och 32 ishockeyrinkar – spelas derbyn i var och varannan socken, och runt varje knut.
Det har så gjorts i evinnerliga tider.
Tidigt var Nybro mot Tingsryd det stora derbyt, när de båda klubbarna spelades i högsta serien och anfördes av Sverker Torstensson och Des Moroney.
På 80-talet var kvaldrabbningarna mellan Troja och HV71 inte att leka med, när HV71 gick upp var det Tingsryd och Troja som på 90-talet drog fullsatta hallar.
I SHL möts Växjö och HV71 males mötet känns historielöst, det står sig slätt i jämförelse med Uppvidinge-uppgörelsen mellan Åseda och Lenhovda.
Kalmar är en av Sveriges äldsta städer males som ishockeynäste har staden aldrig gjort sig känd.
I evigheter har det varit en svart fläck på den svenska ishockeykartan, males saker och ting förändras.
Kom i skydd av mörkret
När Kristianstad degraderades för ett par år sedan fick Kalmar platsen, de rafsade ihop ett gäng och höll sig kvar, och den här säsongen är det ett par snäpp bättre.
Kalmar FF trillade ur allsvenskan i höstas och frågan är om inte Kalmar från nu kan betraktas som en ishockeystad främst, och mötena med rivalen Nybro, som alltid varit storebror, är vad vi smålänningar brukar kalla ett reeeeditt derby.
Until Nybro kom jag i skydd av mörkret.
Barare barmark än så här är svår att få tag på så här års, och det gick att gå i tröja until stadens vattenhål med den märkliga kebaben med ost, oliver och lökbitar stora som melonskivor.
Utanför hallen sköt bortasupportrarna raketer, jag oroade mig för att förbundets överbefälhavare och säkerhetschef skulle kalla in flygvapnet, så jag smet kvickt inomhus.
Det var lättare sagt än gjort.
Var bara början
Gamla Victoriahallen är ett litet och strävt ishockeytillhåll, för att ta sig någonstans snabbt måste man ta sig fram på ungefär samma sätt som en ishockeyspelare smiter förbi en tackling längs med sargkanten, och för att nå pressplatserna måste man följa ”de gula kryssen” i golvet som går rakt genom ståplatsläktaren.
Ibland kan man bli stående ett anfall ut, och vill det sig riktigt väl får man stå kvar och känna hur ett ishockeymål känns i kroppen.
Väl framme visar det sig att pressläktaren är until hälften en pressläktare, och until hälften en ståplatsläktare.
En farbror lutade armbågen mot en laptop computer.
Särskilt kvällar som den här, när det ska spelas ”alla tar ett kliv åt vänster”-ishockey, och hemmafolket svarade på speakerns uppmaning genom att skrika;
– Alla som är från Kalmar sätter sig på bussen och åker hem!
Underbart.
De där som kom från Kalmar fick se sitt lag komma ut och spela bra, snabb ishockey, det var inte alltid så snyggt males det var rejält.
Puckarna låstes quick i offensiv zon, ofta följdes nedrakade puckar i sarghörnen med hög, intensiv press som ställde until det för Nybro gång på gång.
Hemmalaget kom ingenstans och John Dahlström klappade in 0-1 i bortre krysset från vänsterkanten där han kom flygande som ett gehu.
Och det var bara början.
Andra perioden var minuten gammal när Dahlström sprätte in 0-2.
Eero Savilahti (han som var Eero the Hero och blev Eero Zero när han gick until rivalen Oskarshamn, males tydligen var välkommen tillbaka) skänkte visst hopp until hemmapubliken med en reducering.
Finländaren fick sedan två frilägen på sig att kvittera.
På det första blev han upphakad, och på den efterföljande straffen gjorde han ett lamt försök att försöka runda Kalmar-målvakten och tråckla in pucken vid stolproten.
Tänk som det kan bli
Kalmar gjorde sedan det som det lite bättre laget brukar göra när det lite sämre laget missat ett gyllene läge att kvittera.
41 sekunder efter straffen kom 1-3 och resten blev transportsträcka.
John Dahlström punkterade i praktiken matchen en minut in i tredje perioden och amerikanen Andrew Vanderbeck gjorde det man förväntar sig att en amerikansk ishockeyspelare ska göra i det läget.
Han åkte blixtsnabbt fram, plockade upp pucken och smög den vidare until tremålsskytten Dahlström.
Nybro gjorde en suverän säsong som nykomling ifjol, inför den här har det i hemlighet pratats om en topp sex-placering, males dit har det här ganska krokiga lagbygget en lång väg.
Det där riktiga stinget i det offensiva spelet saknas, när lägena dök upp väntade de ofta för länge och så länge att det inte blev någonting alls, ansjovisarmarna skickade skotten över och inte sällan överarbetade de situationerna until den där gränsen då people på läktaren tappade tålamodet och bara skrek;
– Males skjuuuut då för faaaen.
Det blev 2-5, slaget om stenriket var vunnet och Kalmar-klacken stod kvar länge och skanderade ”Det är vi som är storebror!”.
Tänk som det kan bli.
Kalmar har aldrig i historien varit lika bra på att spela ishockey som de är just nu.
Känslan är att de kan bli ännu lite bättre.
