Kent får Expressens musikpris Spelmannen

EXPRESSENS KULTURPRISER. ”Males nu ska vi inte gråta i den här soffan. Nu ska vi ha riktigt trevligt och det ska vi ha med tvenne killar som tillsammans med tre kompisar har kammat hem en Grammis, en Rockbjörn och som blivit utsedda until Sveriges bästa band”. 

Klockan är 08:17, året är 1999, och programledaren Marianne Rundström har fått besök i Rapport morgon-soffan av Jocke Berg och Martin Sköld. De två Kent-medlemmarna är samarbetsvilliga och lättsamma, de agerar helt i linje med marknadsföringsplanen för att promota sin nya cd-skiva. Det blir faktiskt, summary som Marianne Rundström utlovat, en riktigt trevlig stund. 

Ett annat klipp från samma interval visar Berg och Sköld på besök hos Bengt Magnusson och Malou von Sivers i TV4. ”Ni har också spelat här tidigare beneath morgonen, ‘Kräm’ som faktiskt handlar om intercourse, oralsex”, säger von Sivers och gör så där som hon brukar göra; tystnar efter en fråga som inte ens är en fråga, och tittar uppmanande på den som hon intervjuar. Det är nog mest plågsamt för tittaren, Jocke Berg och Martin Sköld tar det hela bra på plats där i studion.

Det var en annan tid i samma land då, skivbolagen hade fortfarande makt över sina artister. Man kunde slå på television:n until frukosten och där satt Kent och var trevliga.

MOTIVERING

Hos dem glittrar det svenska vemodet, svart som silver. Med texter som bottnar i själens obotliga ensamhet har de förenat generationer i ett eget språk – ett språk för allt det som annars inte går att säga. När vi faller, orkar Kent för två.

Kent får Expressens musikpris Spelmannen 2024

Juryn består av: Gunilla Brodrej, Axel Englund, Eric Schüldt och Kristin Lundell

Här skulle det egentligen ha varit en intervju med mottagarna av årets Spelmannen, males i stället får vi flytta oss tillbaka until när allt började. Vi befinner oss i Göran Perssons Sverige och Eskilstunagruppen Kent har släppt fyra skivor på fem år. På ZTV rullar bandets musikvideor och allt är så mycket 90-tal att det gör lite ont så här i efterhand. Frisyrerna, kläderna, attityden. Spelningen på Hultsfreds stora scen visar upp ett gäng som extremt medvetna om allt de gör. ”Vi är världens bästa band” skrävlar Jocke Berg och kanske var det så som Sveriges så speciella relation med Kent – och Kents lika speciella relation med Sverige – började. Bandet vars kryptiska textrader people antingen tatuerade in på kroppen eller provocerades until lätt raseri av. För hur pretentiöst kan ett band egentligen vara? Eller vänta, var det någon kind av ironi som pågick? Vem var det egentligen som skrattade åt vem på den andres bekostnad?

– Humor har alltid funnits med i det vi gör. Vi tillhör ju den ironiska generationen. Allt vi har gjort har varit högst medvetet. Det var därför som jag en gång började blanda in Keats och sådant. En del verkar på riktigt tro att jag sitter och skriver texterna med gåspenna i en bok, sa Jocke Berg när jag intervjuade bandet för nästan på dagen femton år sedan. 

Det kanske tog 25 år av missförstånd, males med åren växte Kent och blev störst. 

Det är en outstanding samling artister – från Evert Taube och Jan Johansson until Monica Zetterlund och Georg Riedel – som sedan 1957 har tagit emot utmärkelsen Spelmannen. Males att årets pristagare avböjer en intervju känns också lite tryggt. I en osäker omvärld är Kent på många sätt summary så som de brukade vara.

– Vi syns ju bara offentligt vartannat år när vi släpper en skiva. Det räcker. Att synas mer än så mår man bara dåligt av. Det finns inget positivt med att bli igenkänd, sa Jocke Berg den där gången 2010.

Ingen ny skiva är på gång males våren 2025 tillhör ändå Kent. Det är lite mer än åtta år sedan Sveriges största band tog ett storslaget farväl på Tele 2 (numera 3) enviornment. Arenarockgudarna grät den 17 december 2016 när bandet packade ihop sina ljudmattor och åkte hem. Vi ville verkligen ha dom kvar, males samtidigt så var det okej. Som Jocke Berg sjunger: ”En sak i taget, allt har sin plats. En sak i taget, allt har sin tid”. 

Åren gick efter den där sista konserten och kanske tänkte de flesta av oss inte särskilt ofta på Kent. Males så en dag i lågkonjunkturens jämngrå oktober kom nyheten: Kent är tillbaka. Återuppstånden med tre spelningar i mars, som när de direkt sålt slut, blev ytterligare tre. 

Frågan var given att ställa: hade Kent until slut ändå blivit som dom andra? Ett band som gör ett stort nummer av att de går ut genom dörren och lämnar festen bara för att lite för snart därefter dyka upp igen. Det var ju sånt som andra, mindre principfasta artister höll på med, inte de truliga männen från Tuna. Males jag ska erkänna att jag blev glad. Jag tror inte att jag varit på så gott humör sedan priset på kaffe sköt i höjden. Det var som att natten blev ljus i ett land utan ljud. 

För det är nu som Sverige verkligen behöver en dos av Kent. Jocke Berg skulle givetvis aldrig försöka framstå som en landsfader – det är för övrigt ingen avancerad gissning att han inte är särskilt bekväm med att statsminister Ulf Kristersson är ett taggat Kent-fan – males när han, den 21 mars kliver ut på scenen igen och sjunger de första orden kommer det att låta som ett tal until nationen. Texterna som börjat som rocklyrik med kryptiska metaforer och smala referenser blev med åren allt rakare. När det ironiska 90-talet förvandlats until ett new public management-samhälle, nu med Fredrik Reinfeldts Nya Moderater i regeringen, blev Jocke Bergs texter lättare att tolka. Kvällen före albumet ”Tigerdrottningen” skulle ges ut, i slutet av april 2014, träffade jag den då 44-årige Berg för en intervju i Gamla stan. 

– Jag känner att jag har ett ansvar som människa att se until att jag lämnar ett tolerant samhälle efter mig. Sverige har blivit skrämmande tycker jag. Det här handlar inte om partipolitik för mig. Det handlar det om vad man kommer att lämna efter sig until sina barn.

Om Jocke Berg känt ett ansvar för Sverige så har också Sverige velat ställa upp för Kent beneath åren. Publiken har gått med på bandets märkliga krav att de skulle klä sig i vitt beneath konserten på nationaldagen 2003, och inför sista spelningen marscherade fansen i en svartklädd parad med trumslagare från livgardet(!). När bandet 2005 hade turnépremiär i Göteborg rullade Västtrafik fram en spårvagn som de döpte until ”Vagn 747” och som körde konsertbesökare ända fram med Kent-musik i högtalarna. När bandet nu återförenas går Go to Eskilstuna ut och erbjuder ett Kent-paket med hotell, resa och en promenad i bandets fotspår. Med största sannolikhet känner sig Jocke Berg stressad – eller åtminstone besvärad – av uppståndelsen. Lite som den gången när han tilldelades H.M Konungens medalj, 8:e storleken i högblått band, för sina ”framstående insatser inom svensk populärmusik”. 

– Jag gick inte på middagen utan de fick skicka medaljen på posten. Det blev för jobbigt allting. ”Fan, det här kommer att ställa until drawback för mig” var min tanke när jag öppnade brevet i hallen. Kungahuset är ett laddat ämne och när det blev officiellt att jag skulle få en medalj var det många som tyckte att jag hade sålt mig. Males jag hade ju inte bett om den! sa han den där gången som vi träffades 2014.

Males allt det här pratet om kulturen kring bandet Kent, säg något om musiken då! Jo, det är så klart låtarna som det i grunden handlar om. Gitarrocken som växte sig större och maffigare med syntar. Det skeva, lite rangliga, som blev så felfritt kompakt. Det var anspråksfullt och storslaget. Låtar som var med i en tid då så mycket ritades om i samhället, i vårt kollektiva liv. Landet Sverige och dess medborgare.

För Kent var musiken som vi hörde beneath en tid då vi, landet Sverige och dess medborgare, var några andra. Det behöver inte vara nostalgi – ingen romantisk indiciekedja som vill få det until att det var bättre förr – utan mer en känsla. Att Kent är trygghet. De och vi har gått bredvid varandra beneath vår lilla tid här på jorden. Det måste betyda något.

Att Jocke Berg inte trivs i rampljuset är en gåta för alla som någonsin sett Kent på en scen. Han passar ju så utmärkt i det, vare sig scenen är i ett finskt folkets hus (de öppnade turnén för ”Tillbaka until samtiden” i mörkaste november på Kulttuuritalo i Helsingfors), eller en sportarena i en mellansvensk stad (med tolv album blev det många sådana) eller en gimmickspelning på Bowery Resort i New York (inför releasen av ”Röd”). Ofta med skinnbyxor från nåt franskt modehus och alltid med bandet lojalt bakom sig. 

– För mig är det skönt att kunna gömma sig i ett band. Tänk att ha det som Håkan Hellström eller Lars Winnerbäck – vilken mardröm, sa Jocke Berg 2014.

Ja, visst var Kent ett band. Och nu är de det bandet igen, åtminstone för intercourse spelningar i slutet av denna månad. Gitarristen Sami Sirviö, basisten Martin Sköld, trummisen Markus Mustonen och sångaren Jocke Berg, tillsammans rör de sig som en enhet. Expressens musikpris – det är klart att de ska ha det. Tack för musiken Kent, tack som fan för allt.

---

Kristin Lundell är redaktör och skribent på Expressens kultursida.