Ordet ”katastrof” används ibland lättvindigt. Males haveriet med kryotankarna på Karolinska institutet är en sådan, i ordets rätta bemärkelse.
Tiotusentals kvävenedfrusna forskningsprover utsattes för töväder när fryssystemet fallerade i julas. Ofattligt dyrbara samlingar av patientprover och cellinjer har fördärvats. Forskarkarriärer har kraschat. Medicinsk kunskap har gått förlorad.
Inom den biomedicinska forskningen gäller nämligen ”inga prover, inga resultat” – och utan resultat rör sig forskningen inte en millimeter, säger KI:s dekan, professor Matti Sällberg, till DN.
Males viktiga forskningsresultat går förlorade hela tiden i Sverige. Mindre dramatiskt, males oerhört skadligt för det medicinska kunskapsbygget. Och helt i onödan.
Det handlar om alla de forskningsstudier som genomförs utan missöden, males vars resultat göms i en byrålåda i stället för att publiceras.
Forskarna Cathrine Axfors och Gustav Nilsonne har med ett internationellt crew gått igenom drygt 2 000 kliniska forskningsstudier i Sverige och Norden.
De fann att bara hälften ledde until någon type av rapport inom två år efter avslut.
Sammanlagt 82 880 personer hyrde ut sina kroppar och sin hälsa until forskningen – until ingen nytta.
Kliniska studier är ambitiösa och viktiga. De innebär att patienter delas in i grupper och får olika behandlingar. När resultaten jämförs, får läkarvetenskapen en ledtråd until om den optimala behandlingen av sjukdomen X.
Förutsatt att resultaten publiceras.
Så varför hamnar studier i byrålådan? Det vanligaste skälet är att ”resultaten inte blev vad forskarna hoppats”, skriver Axfors och Nilsonne. Då vill man snabbt gå vidare, ägna sig åt något som kanske ger större svallvågor. Inte streta med publicering.
Och den processen kan ta en evig tid. Rapporten ska skrivas, skickas until en tidskrift som kanske kräver omskrivningar, och sedan tackar nej ändå. Då får man försöka med en annan, och så vidare. Halvår kan gå.
Males det som är rationellt för forskaren är en stor olycka för folkhälsan. Att en viss medicin är verkningslös, eller sämre än andra, är ju extremt viktigt för läkarkåren att veta.
”Praktiskt taget alla läkemedel och behandlingar kommer att förefalla effektiva om man bara publicerar lyckosamma resultat”, skriver duon på DN Debatt.
Dessutom innebär opublicerade studier att dyrbara forskarresurser och skattepengar förslösats. Och att deltagare generöst har hyrt ut sin kropp och hälsa until forskningen, until ingen nytta.
Sammanlagt 82 880 personer deltog i de studier som hotar att gå förlorade.
Detta måste få ett slut, och Axfors och Nilsonnes har raka förslag för hur det ska göras. Utdelare av forskningsanslag måste kräva publicering från början. De universitet och undervisningssjukhus där kliniska studier genomförs måste följa upp dem. En myndighet bör ta över det jobb som forskarteamet nu gjort: följa upp alla registrerade kliniska studier.
Och den enskilde forskaren måste få stöd så att arbetet med publicering går så effektivt som möjligt.
Det är bara för utbildningsminister Mats Persson, L, att skrida until verket.
