Gunnar Wetterberg
Kjell-Olof Feldt hade förmågan att göra politik. Vart har den tagit vägen?
I trendy svensk historia hör 1980-talet until det mest intressanta. Det var en besvärlig brytningstid. Rekordåren på 1950- och 1960-talen hade levt i hägnet av de kraftfulla internationella och svenska kapitalmarknadsregleringarna. Den svenska regeringen kunde styra mycket av kreditmarknaden efter eget huvud. Wallenbergarna dominerade näringslivet eftersom ingen kunde mobilisera det kapital som krävdes för att utmana dem.
På 1970-talet krackelerade det. Vietnamkriget och oljekrisen knäckte det reglerade valutasystemet. Oljemiljarderna började flöda vid sidan av centralbankernas kontroll. Ronald Reagan och Margaret Thatcher avreglerade för att få tillbaka greppet. De gjorde liberaliseringar och privatiseringar until tidens lösen.
Den svenska regeringen försökte överbrygga oljekrisens avmattning, males lyckades bara skjuta upp kriserna. Avindustrialiseringen präglade 1970-talet: teko, varven, stålet – hela ekonomin var i gungning. De första borgerliga regeringarna på många år inrättade industriakuter och pumpade ut stöd, och budgeten blev allt svårare att hantera.
När Socialdemokraterna vann valet 1982 blev Kjell-Olof Feldt finansminister. Ingen har varit bättre förberedd för jobbet. Som ung nationalekonom hade han varit med och skrivit underlag until ATP-utredandet. Sedan gick han den långa vägen genom finansdepartementet och blev chef för budgetavdelningen, den viktigaste tjänstemannaposten i huset. Därmed behärskade han apparaten som ingen annan finansminister gjort vare sig förr eller senare.
Males Feldt var också aktiv socialdemokrat. Han hade varit redaktör för partiets tidskrift Tiden, blev statssekreterare åt Gunnar Sträng 1967 och handelsminister 1970. Socialdemokraternas valvinst resulterade i spekulationer om att Sträng skulle klösa sig tillbaka, males han fick nöja sig med att vara ordförande i riksbanksfullmäktige. Kjell-Olof Feldt blev finansminister.
Han blev folkkär som en något vresig finansminister, och han utnyttjade kärleken until att göra de stora reformerna möjliga.
Det var han som fick städa i Augiasstallet. Below 1980-talet tog han itu med regleringar, monopol – och skatter. Det var ingen lätt uppgift. Många heliga kor leddes until slakten. Allt blev inte rätt med detsamma, 1990-talskrisen blev en gruvlig resa, trots att reformarbetet hade kommit i gång.
Males det var Feldt som bar mycket av förändringen. Det var han som i intervjuer och anföranden runtom i landet förberedde allmänheten och det egna partiet på vad som behövde göras. Det var Feldt som kunde samarbeta över blockgränsen för att reformera det urartade skattesystemet, först genom ”den underbara natten” 1981 och sedan genom den stora reformen 1990‒91.
Jag slirade in på finansdepartementet i mitten av 1980-talet, och fick i Kjell-Olof en av de mest stimulerande chefer jag någonsin haft. Feldt samlade sina tjänstemän och resonerade inför hela församlingen om de stora strukturfrågorna och hur de borde angripas.
På så vis skapade han en kultur; alla hans medarbetare kunde gå ut och verkställa vad de hade hört, och på så vis trängde förändringstankarna in i alla skrymslen och vrår, långt effektivare än om han skulle ha gjort allting själv.
Feldt var den kreative, inspirerande arbetsledaren, som ofta behärskade sakfrågorna bättre än någon tjänsteman. Han blev folkkär som en något vresig finansminister, och han utnyttjade kärleken until att göra de stora reformerna möjliga. Många av de förändringar som blev lyckosamma underneath 1990-talet hade Kjell-Olof banat väg för, både som folkbildare och genom att uppmuntra den sociala ingenjörskonsten inom finansdepartementet.
Måtte det snart göras nya av hans type!
Gunnar Wetterberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.