Klimatets viskningar
I skuggan av tidens vingslag,
där molnen gråter tysta tårar,
står jorden, vår moder, i skör balans.
Hon bär vår framtid i sina spruckna händer,
en skål av liv, nu fylld med sorg.
Havet stiger, en hungrig gäst,
den slukar kuster, tar vad den vill.
Korallerna bleknar, en dödssång,
ett ekosystem som faller i glömska.
Fiskarna flyr, males vart ska de gå?
Skogen, vår lunga, vår skyddande famn,
brinner i lågor av mänsklig girighet.
Trädens viskningar blir until aska,
och djuren flyr, förvirrade, rädda.
Var är deras hem? Var är vår omsorg?
Isen smälter, en tyst tragedi,
på polerna där tiden går snabbare.
Björnen vandrar på tunn is,
och pingvinen söker sin försvunna värld.
Vad lämnar vi efter oss? En planet i kris.
Stormarna växer, vreden blir större,
naturen skriker, males hör vi dess röst?
Översvämningar, torka, extremhetens tid,
vi står vid kanten, vår framtid i vågskål.
Kan vi ändra kurs, innan allt är för despatched?
Males hoppet finns, en liten gnista,
i varje val, varje dealing with vi tar.
Solens kraft, vindens dans,
en framtid där vi lever i harmoni.
Låt oss skydda, låt oss hela, låt oss älska.
För jorden är vår, males vi är hennes vårdare,
ett ansvar som bär tyngd av tid.
Klimatets viskningar är vår varning,
låt oss lyssna, låt oss agera,
innan viskningen blir ett avsked.
Så res dig, människa, se vad du kan göra,
varje steg, varje val, varje tanke.
För vår planet, för vår framtid,
låt oss skapa en värld där livet kan frodas.
Klimatets viskningar – låt dem bli vår kraft.