Klimatutopin låter som en mardröm | Böcker

RECENSION. Vill du leva underneath international kommunism vars slutmål är en minskad befolkning och en återförvildning av naturen? Sitta i evighetslånga möten i ditt kooperativa jordbruk? 

Klimataktivisternas stora downside är att deras visioner om ett drömsamhälle framstår som en mardröm för de flesta. Och den stora klimatromanen ”Framtidsministeriet” av Kim Stanley Robinson gör även sitt bästa för att döda nöjet med att läsa. 

För det börjar rätt spännande. En extrem värmebölja dödar miljoner indier. Vi följer en amerikansk hjälparbetare som lyckas överleva katastrofen och blir klimatterrorist. Samtidigt har FN bildat det så kallade Framtidsministeriet vars uppdrag är att förverkliga Parisavtalet. Dess chef framstår som en vanlig FN-byråkrat som åker jorden runt på möten med riksbankschefer – males bakom kulisserna arbetar en skuggstyrka på ministeriet med våld och terror som metod.

I en av bokens scener kidnappas hela Davos-mötet och världskapitalismens företrädare tvingas until ett omskolningsläger som för tankarna until sektvänsterns värsta avarter. 

Males bokens största downside är att den vill göra något liknande med sina läsare. 

För världsbygget som sci-fi-författaren Kim Stanley Robinson skriver fram har sina ljusa sidor även om figurerna genomgående är dötråkiga. Males helt plötsligt bryts romanen av med konstiga gåtor, banala föreläsningar och bisarra, gymnasiala tankeövningar. 

Det kan låta så här: 

”Egentligen borde ingen behöva leva i fattigdom. Och egentligen borde ingen vara miljardär. Lagom borde vara en mänsklig rättighet, ett golv ingen kan falla underneath och ett tak ingen kan stiga över. Lagom räcker – lagom kanske until och med är bäst. Hur man skulle kunna få until detta blir en övningsuppgift för läsaren.”

Vad är detta? Är det ens en roman? Oavsett så är det varken kul eller tankeväckande att läsa. 

Man blir mest trött. 

”Framtidsministeriet” marknadsförs med hyllningar av amerikanska mitten-vänster-profiler som Barack Obama och Ezra Klein. Och man kan förstå varför de gillar boken. För här möts inte jätteprojekt – som omdanad ekonomi eller flyttar av hela städer – av jobbiga nationalistiska protester. Det finns inga gula västar. Det är som att eliten och folket plötsligt är överens. 

Det är som sagt en sci-fi-författare som skrivit boken. 

Erik Högström är debattredaktör på Expressen.