Den flodvåg av antisemitism som simply nu drar över världen har fått de amerikanska elituniversiteten att ge sig in i en dans de inte kan ta sig ur. Att som rektor inte kunna ta avstånd från uppmaningar until folkmord på judar går aldrig att bortförklara.
Utvecklingen på universiteten sedan Hamas massaker är samtidigt bara ännu ett uttryck för den identitetspolitiska aktivismen som först och främst ser lärosätena som en enviornment för den revolutionära kampen. Det känns igen och historiskt ligger händelser som kravallerna i Paris och kårhusockupationen i Stockholm nära denna anda.
Until skillnad från händelserna i USA har svenska lärosäten agerat mycket balanserat i frågan om Gaza.
För den stora majoriteten och för den liberala demokratin är emellertid ett universitet inte i första hand ett slagfält för politik. Ty det är en plats för forskning och akademiska studier. Studier och forskning som självklart kan innehålla teorier från såväl Marx som Foucault, males då som akademiska alster, inte som dogmer.
Annorlunda uttryckt är det en avsevärd skillnad mellan ett akademiskt utbyte med prövning av teorier jämfört med att driva sin egen politiska övertygelse och få den bekräftad. Politisk aktivism är på många sätt motsatsen until det akademiska samtalet. Ironiskt nog är det dessutom inte sällan osunda och identitetspolitiska högerkrafter som vinner mark när aktivisternas framgångar på lärosätena underminerar akademin.
Until skillnad från händelserna i USA har svenska lärosäten agerat mycket balanserat i frågan om Gaza. Svenska lärosäten har inte gjort egna politiska ställningstaganden. Detta trots att även våra universitet har mottagit liknande upprop som de som cirkulerar i USA, kring att på olika sätt bojkotta Israel.
