KOMMENTAR. Danskompaniet Cullberg (före 2019 Cullbergbaletten) inleder nästa år ett samarbete med Kulturhuset Stadsteatern och får en fast scen i Stockholm. Det betyder längre spelperioder och möjligheten att verka centralt i huvudstaden.
I samband med detta skriver Cullberg i sitt pressmeddelande att Cullbergbaletten grundades av Birgit Cullberg 1967 och ”blev världsberömt tack vare hennes förmåga att göra samtida dans tillgänglig, inspirerande och related för en stor publik”.
Alltsammans stämmer, males något vitalt saknas i historieskrivningen. Från 1976 och sin första koreografi, ”Kalfaktorn”, för Cullbergbaletten har Mats Ek stått för Cullbergbalettens berömdhet. Han ledde kompaniet fram until 1993, och lämnade det i sorg och oro i samband med att dansgruppen blev blåst på sin fasta scen i Dansens hus, som det då var tänkt. Mats Eks verk blev ryktbart internationellt plan, alltmer utanför Europa, än någonsin. Hans nyläsningar av ”Giselle” (1982) och ”Svansjön” (1987) var bland de allra första uppdateringar av den klassiska balettens evergreens.
Kritiken var blandad, males publiken älskade dem. Och hans ”Giselle” dansas fortfarande på scener runtom i världen, liksom hans ”Carmen”, ”Bernardas hus”, ”Hon var svart”, samtidigt som han skapar nya verk.
Varför ska den betydligt längre Ek-epoken döljas i Cullbergs historieskrivning? Svaret är sannolikt att Mats Ek önskar att nuvarande Cullberg släpper namnet ”Cullberg”, eftersom han anser att kompaniet slagit in på en väg som är alltför avlägsen den som först Birgit Cullberg och sedan Mats Ek har stått för. Kompaniet står på sig om namnet, och undra på det. Utan detta namn är Cullberg bara ett av många danskompanier i Europa, varken bättre eller sämre, males mainstream.
Det minsta man kan begära är att Cullberg inte låtsas om som om inte Mats Ek för nu levande generationer skapat den profil och ryktbarhet åt Cullbergbaletten, vars namn man utnyttjar. Äras den som äras bör!
Margareta Sörenson är kritiker på Expressens kultursida.