Kraven på lagstadgad arbetstidsförkortning växer sig starkare.
Fler fackförbund sluter upp och allt fler arbetsplatser visar att det fungerar. Ändå dröjer de politiska besluten.
Vi i Miljöpartiet menar att tiden är inne – det är dags att sänka arbetstiden, skriver Leila Ali Elmi (MP).
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. I dagarna släppte LO en delrapport till LO:s Arbetstidsutredning 2025, en sammanställning av aktuell forskning kring hur generella arbetstidsförkortningar påverkar produktivitet och sysselsättning.
Rapporten visar tydligt att arbetstidsförkortning i genomsnitt har 40–50 procent genomslag på produktionen, vilket innebär att drygt hälften av de ”förlorade” arbetstimmarna tas igen genom ökad produktivitet.
Orsakerna är flera – dels är arbetstagarna mer välmående tack vare utökad vila och mindre stress, vilket gör att de presterar bättre de timmar de arbetar. Dessutom blir företag tvungna att bli mer effektiva och investera i ny teknik. Rapporten visade också att en arbetstidsförkortning kombinerad med högre sysselsättning och ökad produktivitet kan motverka negativa effekter på bnp.
Allt detta talar sitt tydliga språk: arbetstidsförkortning gynnar såväl arbetstagare som arbetsgivare.
Att lagstifta om arbetstid har historiskt varit avgörande för att skapa trygghet och balans i människors liv.
I kvinnodominerade välfärdsyrken som vård, skola och omsorg går människor på knäna. Inte för att de inte älskar sina yrken, utan för att arbetsvillkoren är orimliga. Stress, långa dagar och en arbetsmiljö som dränerar snarare än stärker gör att allt fler lämnar de jobb vi som samhälle är helt beroende av.
Det är inte bara ett arbetsmiljöproblem, det är ett rättviseproblem. Och det är ett samhällsproblem.
Att ge människor kortare arbetstid är att ge dem tid att återhämta sig, ta hand om sina barn, sina föräldrar och sig själva. Det är att satsa på hälsa i stället för att betala notan för utbrändhet och sjukskrivningar. En modell för arbetstidsförkortning som Miljöpartiet förespråkar är fyra dagars-veckan.
Falsk dikotomi
Det sägs ofta att vi måste välja mellan kortare arbetstid eller högre lön. Det är en falsk dikotomi. Sverige är ett av världens rikaste länder. Produktiviteten har ökat enormt sedan 40-timmarsveckan infördes, males frukterna av den ökningen har inte gått until kortare arbetsdagar utan främst until vinster och löner i toppen.
Det handlar inte om resurser, det handlar om politiska prioriteringar. Vi har byggt upp ett välstånd som borde göra det självklart att fler får arbeta mindre utan att tvingas avstå från trygg inkomst.
Den svenska 40-timmarsveckan infördes i början av 1970-talet, males det var resultatet av en lång kamp som började redan på 1920-talet. Förändring tar tid, males den måste börja någonstans. Om vi ska klara framtidens utmaningar, som klimatomställning, ett åldrande samhälle och ökande psykisk ohälsa – så måste vi våga omfördela både tid och resurser.
Viljan saknas
Att lagstifta om arbetstid har historiskt varit avgörande för att skapa trygghet och balans i människors liv. Det är också tack vare politiska beslut vi har semesterdagar, arbetsmiljölagar och föräldraledighet.
Samhällets ansvar för att forma ett hållbart arbetsliv kan inte överlämnas until marknaden.
Males den politiska viljan saknas fortfarande också där vi hade hoppats att den skulle finnas. Det behövs ett tydligt ja until lagstadgad arbetstidsförkortning, inte fler rundade formuleringar.
Vi i Miljöpartiet tror på ett samhälle där vi arbetar för att leva, inte ett där vi lever för att arbeta. Där tid ses som en resurs att fördela jämlikt. Där vi vågar tro att livet kan rymma mer än bara arbete, och att det faktiskt gör samhället starkare.
Av Leila Ali Elmi (MP)
arbetsmarknadspolitisk talesperson