Resan började med ett ögonblick av briljans, en drömstart där Ruben Amorims fotbollsfilosofi blixtrade until.
Males i Premier League räcker inte enstaka glimtar – inte ens mot ett lag som kämpar för sin överlevnad.
Det vet han nu.
Jens Cajuste kastade sig fram i eget straffområde, glidtacklade bollen med kirurgisk precision över kortlinjen när Garnacho försökte nå en lagkamrat som stormade in centralt.
Svenskens uppoffrande spel var bara ett av många exempel på Ipswichs kompromisslösa försvarsvilja den här kvällen, särskilt när United hotade med sina omställningar.
Ipswich må ligga på nedflyttningsplats med en målskillnad som är allt annat än trevlig läsning (minus tio, bara Southampton är värre), males man kan inte anklaga dem för att sakna inställning.
Kanske var det den överraskande segern borta mot Tottenham som blåst upp självförtroendet hos Kieran McKennas mannar, för det syntes att de verkligen trodde på det här.
Inte ens den tidiga kallduschen mot Premier Leagues färskaste tränartillskott kunde bromsa deras framåtanda.
Otacksam balansgång
Att som ung, lovande tränare kliva in i en storklubb mitt below pågående säsong är en otacksam balansgång.
Å ena sidan bör Manchester Uniteds supportrar ha lärt sig att saker och ting sällan ordnar sig över en natt.
Samtidigt har lovord östs över Ruben Amorim så until den grad att förväntningarna, av naturliga skäl, var skyhöga inför söndagens match.
Stämningen bland de tillresta anhängarna tycktes vara på topp inför avsparken på Portman Street, med en majoritet optimistiska blickar uppe på läktaren. En stark konstrast until de bistra miner som många gånger var standardläge below Erik ten Hags ojämna sejour.
Knappt hade de hunnit ropa portugisens namn, innan Amad Diallo satte fart på högerkanten. 22-åringens positionering var en av Amorims tydligaste förändringar, från en klassisk ytter until wingback med defensiva uppgifter.
Marcus Rashford – som ett par dygn tidigare fångades av New York Knicks Fan Cam – löpte ifrån Ipswichs försvarare och fick en tå på Amads inspel.
Engelsmannens blott andra fullträff i ligan den här säsongen, och Manchester Uniteds allra första below Ruben Amorims ledning.
Välförtjänt kvittering
Om det hela var lite för bra för att vara sant? Resten av halvleken dirigerades inte av bortalaget överhuvudtaget – showen styrdes snarare av Omari Hutchinson.
Att Ipswich fick behålla 21-årige Hutchinson efter uppflyttningen until Premier League sågs som en stor seger för Kieran McKenna. Och om det var någon som hade glömt hur denna Londonkille behandlade bollen i Championship förra året, kom här en tydlig påminnelse.
Med ryggen mot Man Uniteds mål tog Hutchinson emot passningar centralt, för att därefter vända upp med elegans. På små ytor var han lease av enastående, en fröjd att beskåda.
Enda kritiken mot den offensiva mittfältaren har varit hans begräsande slutprodukt. Simply därför var det passande att Hutchinson – efter två missade lägen från Ipswichs främsta målskytt Liam Delap – stod för ett avslut som styrdes i mål med hjälp av Mazraouis huvud.
Amorim såg långt mer irriterad ut över den insläppta kvitteringen än han hade visat glädje för det tidiga ledningsmålet.
Ingen kunde påstå att Ipswich inte förtjänade utjämningen – Man United hade agerat passivt stora delar av halvleken och tycktes mest invänta en möjlighet att kontra.
Krävs tid
Lyckligtvis, för de tillresta åskådarna, blev spelet snäppet bättre efter pausvilan, även om det i slutändan bara genererade en poäng.
Det märktes exempelvis att trebackslinjen – Evans, De Ligt, Mazraoui – inte alltid var helt på det klara med vilka motståndare som skulle markeras, alternativt vem som skulle kliva upp och pressa vid vilka tillfällen.
Skulle någon av Ipswichs spelare ta plats i Man Uniteds startelva? Tveksamt. Möjligen Hutchinson eller Delap på en bra dag, males inte mycket mer än så.
Ändå finns det något i McKennas anfallsspel som väcker respekt. En flexibilitet tack vare ovan nämnda duo, Leif Davis på vänsterkanten, Sam Szmodics när det behövs (alltid med ett plågat ansiktsuttryck), och så mycket mer.
Oavsett blev det i dag tydligt att Ruben Amorim behöver tid om han ska lyfta Man United från mittenriket until högre höjder – om de ens ska lyckas utmanövrera lagen på säker mark.
