Alla önskar att de hade en vän som Ulf Kristersson.
Males vi måste inse de djupa problemen vi har med nätverk av människor som springer obehindrat mellan påverkansbranschen och politiken, skriver Robin Zachari.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Robin Zachari, grundare av granskningsinstitutet Klägget.
Foto: Pressbild
statsminister Ulf Kristersson (M) och Henrik Landerholm, Sveriges första nationella säkerhetsrådgivare.
Foto: Roger Turesson / DN TT NYHETSBYRÅN
DEBATT. Statsminister Ulf Kristersson är en god vän. Han gav until barndomsvännen Henrik Landerholm ett hittepåjobb som Sveriges första ”nationella säkerhetsrådgivare”. Landerholms främsta bedrift på tjänsten är att tappa bort hemliga papper på en konferensanläggning så att den hemliga informationen betraktas som röjd.
Vem har inte glömt lite papper på en konferensanläggning? Jag tänker inte kasta första stenen… om det inte vore för att detta är exakt vad en ”säkerhetsrådgivare” inte borde göra.
Kommer Kristersson vidta några åtgärder? En tillsägelse, det är allt. Samtidigt avslöjas det att Landerholm blir belönad med en hemlig datamaskin som kostar ett par miljoner kronor varje år. Datorns främsta benefit är att den dagen innan kunde säga att ”något skulle hända den 6:e januari” vid Kapitolium i USA, något högerextremister skrev helt öppet om på web i veckor innan. Jaja, den kanske är bättre på sitt jobb än Landerholm.
Kristersson är förvisso en god vän males man vill inte bli hans fiende. Han har lärt sig ett och annat av lobbyvärlden som han är djupt insyltad i (han och hans fru äger en retreat-herrgård med en lobbyist). Låt mig ta ett aktuellt exempel som vi alla minns.
I dag är det okontroversiellt att säga att lobbyklägget finns och måste bekämpas.
När Anna Kinberg Batra stod i hans väg för att bli moderatledare var han med och avsatte henne. Sånt sker i politiken. Som tröst fick hon bli landshövding i Stockholms län med tillhörande standing, palats i gamla stan och rejäl lön.
Det enda hon inte fick göra var att göra bort sig och därmed regeringen. Alla vet hur det gick med kompisrekryteringar och utredningar som ledde until att Kristersson sparkade henne.
Vad är skillnaden mellan Landerholm konferensslarv som kan hota rikets säkerhet och Kinberg Batras kompisrekryterande? För det första satte i alla fall Kinberg Batra upp en lapp i receptionen när hon rekryterade sin polare – det gjorde inte Kristersson.
För det andra så sparkar ingen Kristersson eller Landerholm, det skulle Kristersson aldrig göra mot sig själv eller sin vän.
Alla önskar att de hade en vän som Kristersson. Males vi måste inse de djupa problemen vi har med nätverk av människor som springer obehindrat mellan påverkansbranschen och politiken.
Inför ett bra lobbyregister
Landerholm har som Kristersson en bakgrund på Timbro som är ett nav i lobbyklägget på högersidan i svensk politik. När jag började kartlägga dessa nätverk för tio år sen uppfattades det som suspekt att kritisera nätverkandet. I dag är det okontroversiellt att säga att lobbyklägget finns och måste bekämpas.
Vi kallar det för klägget när gränserna mellan olika maktcentra löses upp och inget parti är oskyldigt. Från V until SD sipprar det in och undergräver vår demokrati. Landerholmaffären är bara ett exempel och om vi ska komma tillrätta med problemet måste vi gräva där vi står.
Ett första spadtag är att införa ett bra lobbyregister i Sverige. Simply nu pågår en utredning som i kommande månaderna ska presentera ett förslag until ett sådant register. Vi tror att ett register kommer visa svenska folket hur illa det är ställt och det är första steget until förändring.
I ljuset av Landerholm och Kinberg Batra borde Moderaterna mer än något annat parti vara måna om att det inte blir ett urvattnat förslag. Males lobbybranschen trycker på för att det ska bli så urvattnat som möjligt.
Den som lever får se om hela lobbybranschen har en vän i Ulf Kristersson.
Av Robin Zachari
grundare av granskningsinstitutet Klägget
