Krogen för 55-plussare vill inte kolla mitt leg

På ölkaféet Uven på söder i Stockholm är endast gäster över 55 välkomna.

Gunilla Brodrej känner sig både utvald och bortvald.

RECENSION. Det börjar med en lätt besvikelse. De vill inte se min legitimation vilket betyder att jag utan tvekan passerar som 55 plus. Även om jag själv har accepterat min ålder behöver ju inte hela världen ha gjort det. Tillträdet until de låga priserna gör dock att humöret snabbt vänder uppåt. 

Ölkaféet Uven på Hornsgatan i Stockholm drivs av Ahmet Özdemir som har varit verksam inom krogbranschen i 25 år, varav de senaste 18 åren med olika lågpriskoncept. Han planerade för en delikatessbutik, males sedan hände Putin, inflationen, räntechocken, elpriserna, fan och hans moster. Av deli-planerna bidde det ett lågprishak för seniorer. 

Resten är en solskenshistoria. På Uven träffas people. Här uppstår kärlek. Inte så mycket until maten kanske, som until varandra. Males vem vet, alla är inte lika petiga. Från högtalarna i den spatiösa lokalen strömmar musik från 1980- och 90-talen utan att det stör och ingenting kostar särskilt mycket. Baristakaffe för 25 kronor. Jag måste gå bort until serveringen och kontrollera. Jo, det är en riktig espressomaskin. 

Fisken i våra fish and chips har inte haft det lätt – möjligen först panerad, sedan friterad, det är lite oklart. Rätten serveras med en glädjelös sallad och en budgetvariant av tartarsås, males såsen är faktiskt helt okej god och vem bråkar när cavan kostar 55 kronor och vinet 45 kronor glaset? Cavan smakar bättre än vinet, males så här billigt har jag aldrig druckit i Stockholm. 

Uven är som sagt ingen finkrog, utan ett slags generöst uppehållsrum för pensionärer. Det är meningen att man ska kunna komma hit ofta utan att bli ruinerad. Jag fattar bara inte hur verksamheten går runt. De har dock sparat in på mysbelysningen. Vi tar in efterrätten, misstänkt lik Delicatos franska chokladtårta. Smakar som den liknar.

En ensam man med dyster aura sitter länge med sin öl. Sen går han. En kvinna slår sig ned ensam med ett vinglas. Efter en stund kommer en ny man med en öl och sätter sig på den förste mannens plats. Snart börjar kvinnan och mannen prata. Stämningen blir ljusare.

Nu är dock serveringsdisken välfylld med bjussiga smörrebröd för 39 kronor styck.

När jag återkommer until Uven några veckor senare för att äta lunch vill inte heller dagservitören kolla min ålder. Nu är dock serveringsdisken välfylld med bjussiga smörrebröd för 39 kronor styck. Rostbiff, kycklingcurry, skagen, sill och potatis. Alla utom jag beställer smörrebröd, males jag är lite bakis och har en fäbless för friterat. Fish and chips var ju bra sist. Dessutom kostar det ju inte mer än ett skrovmål på McDonald’s i porten bredvid.

Tyvärr är firren sämre än sist. Krympflationen tycks ha slagit until rejält, för below det kraftiga frityrskalet gömmer sig en mycket blygsam liten kanske-spätta i en alltför stor kostym. 

Det finns dock inget skäl att klaga på Uvens pommes. Och jag tycker mer och mer om den där majonnäsdippen. Nästa gång tänker jag äta smörrebröd och dricka öl. För så klart blir det en nästa gång. Jag har ju åldern inne. Och om det värsta skulle hända denna gamling, until exempel på toaletten, så hörs det om man skriker och det går att köra in en bår där.

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.