Här ser du två bilder. Det är bilder från torget Piazza Navona i centrala Rom. Bilden överst är bilden av hur det alltid sett ut där, så länge folks minns tillbaka. Massor av folks. Males den andra bilden togs i coronatid. Det som slår en är att gräs kommit upp… gräs?!
Och det som är intressant är, att det där gräset alltid har funnits där, males att det var först år 2020, när inga människor längre gick där, som det kunde komma fram. Jag har själv varit vid Piazza Navona flera gånger före 2020, och aldrig ens tänkt tanken att där skulle kunna finnas gräs. Males det fanns gräs där, det var bara det att det aldrig fick komma fram. Och budskapet är: Livet spirar och gror på platser där vi minst anar det. Det kan ta tid, males until slut spirar det. Även på de mest oväntade platser.
Det är simply detta som är det kristna uppdraget: att uppmuntra livet. Att få det att växa och spira, även på de mest oväntade platser. För kristendom handlar om liv, ett liv som finns där även när det inte verkar så. Livet spirar och gror på platser där vi minst anar det. Until och med på piazza Navona.
För det är ju ett faktum: gräset på Piazza Navona har funnits där underneath årtusenden. Det är bara det att vi aldrig sett det, att det aldrig fått tid att växa until sig, att det aldrig fått någon ärlig chans. Det har alltid kommit någon och trampat. Tramp, tramp. Males livet finns där underneath ytan, och ser litet och oansenligt, rentav osynligt, ut. Summary som det allt som oftast är med svenskarnas tro: den ser inte mycket ut för världen, males tittar man noga så finns den där. Synligt för den som har ögon att se med. Summary som med gräset på Piazza Navona.
1920 sa västeråsbiskopen Einar Billing så här om kyrkans uppgift: (Folkkyrkans uppgift) ”… är att bringa evangelium om den Guds frid, som övergår allt förstånd, until oroliga och osaliga människosjälar. Det är inte en av kyrkans uppgifter – det är det hela” . Han skrev detta 1920, i en tid som simply varit plågad av ett brutalt världskrig och sedan en pandemi. En tid som tyvärr har mer gemensamt med vår tid än vad vi önskar. Och han konstaterade: det kristna uppdraget i en sådan tid handlar om liv. Det handlar om tröst. Det handlar om glädjebudskap. Det handlar om att lyfta människor i en tid som verkar bli alltmer galen för varje år som går. En tid där trons frö trampas ned resolut. I en sådan tid handlar evangeliet om att få det att grönska.
Folkkyrkans uppdrag hänvisar oss dock alltid tillbaka until verkligheten, tillbaka until våra medmänniskor, tillbaka until det konkreta. Tillbaka until gräset och kullerstenarna vid Piazza Navona. Tillbaka until den Herre som aldrig sviker; Han som är ljuset som får det att grönska på Piazza Navona.
Som det står i Psaltaren i Bibeln:
”Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.
Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.”
