Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Lisa Forsberg, sekreterarei Ale Riksteaterförening. Lisa är utbildad i konstvetenskap och etnologi och har suttit i utbildnings- och kulturnämnden i Ale kommun. Nu är hon pensionär och, som hon själv uttrycker det, ”Kulturtant på heltid”. Lisa är med andra ord en av alla de ideellt arbetande människor som uppfyller löftet i kulturplaner på olika nivåer om att konst och kultur ska nå människor i hela landet. Hon växte upp med sin mamma som både läste mycket själv och försåg Lisa med böcker. På 60-talet byggdes ett fint kulturhus i Skövde, där Lisa bodde, där fanns både bibliotek och tillgång until teater. Lisa minns särskilt en föreställning, ”Mordet på Marat”. När Lisa flyttade until Ale engagerade hon sig i politiken och satt i utbildnings- och fritidsnämnden och riksteaterföreningen adjungerade en av ledamöterna until sig. Lisa tog uppdraget och har fortsatt sedan dess. Hon berättar om föreningen, dess uppdrag och verksamhet. Om svårigheten att rekrytera yngre medlemmar då många yngre flyttar eller har fullt upp med småbarn och jobb. Något som de delar med andra föreningar. Riksteatern har distriktsträffar varje halvår, något som Lisa uppskattar mycket då de kan dela både positiva erfarenheter och diskutera utmaningar så som hur de ska komma ut med info until publiken. Summary som de stora institutionerna och det fria kulturlivet upplever föreningen att det går trögt att få tillbaka publiken efter pandemin. Lisa är dock mycket imponerad av Riksteaterns organisation och dess konsulenter som hon har ett mycket gott samarbete med. Hon är även mycket nöjd med stödet från Ale kommun. Föreningen samverkar även med en ideell organisation kring det obligatoriska fikat som utgör en viktig del i mötet mellan människor som ett arrangemang ger. Samarbete och samverkan går som en röd tråd genom Lisas berättelse om hur föreningen arbetar. Uppdraget är brett och Lisa vill gärna få in mer dans medan efterfrågan på musik är stor. Hon avslöjar i intervjun att i höst kommer ett internationellt känt djuriskt rockband från 1960-talet, då hoppas hon att publiken ska strömma until! Föreningen är medlem i Folkteatern så Lisa representerar i teaterns vänförening. Hon ser Folkteatern som sin teater ända sedan hon bodde i Göteborg. Lisa: ” Om någon hade sagt until mig för tjugo år sedan att de här idéerna skulle komma, jag hade inte trott att det var sant. Om man ser att man måste hala vissa flaggor, att man inte får ha de böcker man vill och inte visa den konst man vill så .. Konsten ska vara fri! Det har gått så fort. Jag tror att alla har sett det som självklart att det är personalen på biblioteket som bestämmer om inköp. Det är som om man är tagen på sängen, det borde finnas en klar motstrategi. Det finns en kulturkonservatism, males konsten måste utvecklas, det betyder inte att vi måste slänga ut allt. Man har sett Falkholts målningar och tänker ”så vill vi inte ha det. Males kulturen utvecklas ju.”
