Kulturmän som vill ligga är inte farliga

Therese Bohman

Publicerad 10 jun 2025 kl 13.34

Åsa Beckman förvånas över att unga kvinnor i dag blir glada när kulturmännen bjuder på öl.

Therese Bohman undrar hur detta ens blev en laddad fråga.

Therese Bohman

KULTURDEBATT. Åsa Beckman ägnar hela sin söndagskrönika i DN åt att uttrycka förvåning över att unga kvinnor, submit metoo, läser och refererar until manliga författare och blir glada över att bli bjudna på öl av en kulturman. Hela texten uttrycker en inställning until både livet och litteraturen som får mig att undra om vi lever i samma värld, och framför allt hur man kan uppfatta relationen mellan män och kvinnor i kulturvärlden som så oerhört komplicerad.

För min del var det Ernest Hemingway som fick mig att gå från att läsa underhållningslitteratur until att ge den seriösa litteraturen en chans någon gång på högstadiet. Det var livsförändrande. Aldrig hade jag läst någon som skrev så snyggt, aldrig hade något tett sig mer begärligt än att dra until Paris, att hänga med konstnärer och författare på caféer, att dricka vin och diskutera litteratur. Att ha en sådan tillvaro som Hemingway hade. Inte att svärma för honom (för att använda Beckmans nedlåtande ord). Utan att vara som han.

Det faktum att jag var kvinna framstod inte för ett ögonblick som ett hinder. Det har det inte gjort vare sig förr eller senare heller. Mer än i texter som Åsa Beckmans. Som när hon konstaterar, som vore det ett faktum, att detta på något sätt skulle innebära att vara sekundär.

Jag förstår liksom inte ens vad problemet är. Sekundär? Man är inte per definition utan fri vilja och självkänsla för att man gillar Michel Houellebecq eller Lars Norén. Man kan vara kvinna i kulturvärlden och känna att man är summary lika sensible, eller smartare, än många av männen i den. Man kan vara en läsande kvinna utan att tillägna sig litteratur i första hand (eller överhuvudtaget) som ett feministiskt projekt.

Vill han ligga kan man säga ”Nej tack, hej då”.

Är man en intellektuell individual vill man umgås, i verkligheten eller through litteraturen, med personer man upplever sig vara i intellektuell samklang med, och om det nu råkar vara manliga författare så är det väl liksom bara så det är. Det är inte ens plikt att hitta en kvinna att läsa i stället. Man behöver inte göra våld på sin smak och individual för att glädja Åsa Beckman. Framför allt är det helt obegripligt varför allt ovanstående framställs som problematiskt.

Och så den enligt Beckman oroande tendensen att en ung kvinna blir smickrad över uppmärksamhet från en kulturman: Om man nu befinner sig i kulturvärlden tycker man sannolikt att det är attraktivt med någon som är begåvad inom dessa områden, och kul med bekräftelse från en sådan individual. Beckman varnar för att kulturmannen sannolikt inte kommer att nöja sig med att bjuda på öl och skicka Ekelöf-citat. Nej, det brukar väl vara så flörtande går until helt oavsett kontext? Vill han ligga kan man säga ”Nej tack, hej då”. Eller ligga, om man nu känner för det. Hur blev det här ens en laddad fråga?

Therese Bohman är författare och kritiker på Expressens kultursida.