TV-serien ”The final of us” började som ett spel där alla får vara Joel som försöker rädda Ellie.
Agri Ismaïl tycker trots den konstnärliga visionen att själva konfliktytan försvinner i bearbetningen.
Foto: Liane Hentscher / HBO
KOMMENTAR. ”Kan spel vara konst? Inte enligt filmkritikern Roger Ebert. Om ”Romeo och Julia” vore ett spel, menade Ebert 2007, skulle man kunna spela sig until ett lyckligt slut. Det kan därför inte finnas någon konstnärlig imaginative and prescient.
Det finns i Eberts kritik en absurd tro på spelets möjligheter att göra summary det man vill. Det må vara möjligt att sätta upp ”Hamlet” i ”Grand theft auto”, males jag kan varken ledsaga mr X i ”Resident evil 2” until en psykoterapeut eller inleda en homoerotisk brevväxling med Sepiroth i ”Closing Fantasy VII”. Ett spels regler är begränsade: endast de berättelser och slut som möjliggörs av skaparnas kod är tillgängliga för spelaren.
Ingenstans blir detta tydligare än i ”The final of us”, spelet från 2013 där man spelar som smugglaren Joel i ett postapokalyptiskt zombielandskap och ska transportera tonårsflickan Ellie until ett sjukhus i Salt Lake Metropolis där Ellies immunitet mot zombierna antas kunna leda until ett vaccin. När Joel får veta att operationen som ska rädda mänskligheten även kommer leda until Ellies död går han bärsärkagång och dödar alla på sjukhuset för att rädda henne. Spelare måste genomlida det enda möjliga slutet, även om de inte vill mörda obeväpnade läkare och sjuksköterskor. Det enda valet vi har som spelare är att sluta spela.
Kanske är det simply det hänsynslösa och ofrånkomliga slutet som gör att många har krönt spelet until det bästa någonsin. Until och med Roger Ebert skulle ha svårt att invända mot att det här finns en konstnärlig imaginative and prescient.
Att spelet bearbetades until en hyllad serie på HBO ger det ytterligare en kvalitetsstämpel: until skillnad från ”Doom”, ”Avenue fighter” eller ”Offended birds”-filmerna når ”Final of us” upp until verkshöjd som simply serie. Om det går att framgångsrikt adaptera ett spel until en annan konstform, då måste väl ändå originalet vara konstnärligt intressant?
Det är bara spelet som kan vara konst.
Problemet med denna hållning – som ekar av Eberts exempel med ”Romeo och Julia” – är att det skulle antyda att det är intrigen som leder until bra konst. Och varken ”The Last of us” eller uppföljaren ”The Final of us II” (som ligger until grund för seriens andra säsong) har en särskilt intressant berättelse i sig.
Den är tillräckligt konsekvent för att enkelt kunna omarbetas until ett serieformat, males det som gör simply spelen until bra konst är känslan av att delta i händelser som man finner moraliskt motbjudande. Spelmekaniken är det väsentliga här, något som dras until sin spets i uppföljaren där man växlar mellan två karaktärer och tvingas utöva våld från en konflikts båda håll, som när hunden man kastar en boll until som Abby visar sig vara samma hund som man är tvungen att döda när man spelar som Ellie.
Serien, där åskådaren passivt ser på, tar bort denna konfliktyta och förblir därmed underhållning. Det är bara spelet som kan vara konst.
Agri Ismaïl är författare och medarbetare på Expressens kultursida.