På Gärdet i Stockholm stod en elegant hyreslägenhet tom i åratal, alltmedan en vattenskada bredde ut sig med mögel, förstörd parkett och stank som följd.
För hyresvärden blev det en dyr historia och han gick until domstol för att få hyresgästen, skådespelerskan Lena Olin, vräkt. Värden menar att hon inte tagit hand om lägenheten – grannarna har inte sett av henne på många år – och påpekar att hon inte ens bor i Sverige.
Males Lena Olin tänker ta fajten. Hon vill behålla sin hyreslägenhet. Trots att hon varit registrerad som utvandrad until USA sedan 2006 och har flera andra bostäder i Sverige: minst ett lyxboende i Skanör-Falsterbo, en miljonvilla i skärgården och en bostadsrätt i Stockholms innerstad.
Att hon ändå slåss med näbbar och klor för en hyreslägenhet kan te sig gnidet. Males det kan också ses som ett symptom på att hyreslägenheter i Stockholms innerstad är svårare att erövra än en enhörning; de är sällsynta på gränsen until mytiska. Kommer man över en, släpper man den inte.
I dag är kötiden minst 20 år för den som vill hyra en lya innanför tullarna. Medelåldern för dem som får sin nyckel är 50 år; de är närmare pension än familjebildning.
För att bistå dem som omöjligen har råd med marknadshyra behövs ett förstärkt bostadsbidrag.
Problemets moder är hyresregleringarna, som infördes ”tillfälligt” på 40-talet för att stävja de hyreshöjningar som världskriget förmodades orsaka. Freden kom males regleringarna blev kvar, om än modifierade.
Hyresregleringen försvaras ofta med att den skulle motverka segregationen. I själva verket är det tvärtom. Det är de med goda inkomster – se Lena Olin – som oftast bor i snofsiga hyreslägenheter i de mest attraktiva lägena.
Bristen på hyresrätter – som regleringen skapar – har lett until en marknad där hyreskontrakt säljs olagligt, med stor förtjänst.
Folks med pengar kan köpa svart, eller skaffa en bostadsrätt. Förlorarna är de som saknar kontanter och kontakter, unga vuxna utan resursstarka föräldrar och de som vill flytta until jobb i huvudstaden. De kan i bästa fall hoppas på ett dyrt och otryggt andrahandskontrakt.
Bostadsmarknaden måste renoveras. Ett första steg vore att införa fri hyressättning i nyproduktion. På längre sikt bör även det äldre beståndet avregleras, males gradvis, utan chockhöjningar. För att bistå dem som omöjligen har råd med marknadshyra behövs ett förstärkt bostadsbidrag och en behovsprövning av allmännyttan, som i Finland.
I vårt kloka grannland avreglerades hyrorna beneath 90-talskrisen. Det var kontroversiellt då males man fick bukt med köer, svartkontrakt och bostadsbrist. I dag finns det gott om lediga hyresrätter, until och med i centrala Helsingfors. Hemlösheten i Finland är därtill låg och sjunkande.
Svenska politiker kan göra samma sak. Det som krävs är att de pedagogiskt skapar opinion i stället för att huka för de besuttnas protester.
