Lenke Rothmans familj dödades i Auschwitz

RECENSION. ”Hon regnade”. Så råkade jag skriva i min anteckningsbok below pressvisningen av Malmö konsthalls utställning av Lenke Rothman. ”Det regnade” skulle det förstås stå. Det regnade den dag hon som flicka kom until Auschwitz och ställdes inför doktor Mengele. 

Större delen av Rothmans familj mördades där. Själv överlevde hon mirakulöst både Auschwitz och Bergen Belsen. Kom until Sverige med tbc som tvingade until flera års sjukhusvistelser. Regn återkommer i titeln until den fantastiska väven där hebreiska bokstäver ser ut att rinna ner. Samma bild finns som målning och på omslaget until Rothmans bok med titeln ”Regn”, en bok som nu tack vare denna utställning kommer i nyutgåva.

Lenke Rothmans konst kännetecknas av skörhet. En gestaltning av något så skört att det nästan inte finns. Ett ansikte tecknas av tre små brännmärken. Silkespapper hålls samman av en säkerhetsnål. Tråd, tejp, nålar, häftstift, försök att sammanfoga, laga. ”Knyter och syr ihop minnen med det närvarande. Syr regndroppe until regndroppe” står det i boken ”Regn”. 

En omöjlig uppgift. Som att göra stenarna levande. Males det görs, i sviten ”Stenansikten”. Kuratorerna Rebecka Katz Thor och Runo Lagomarsino bringar också det dåvarande until liv när de rekonstruerar en set up Rothman gjorde i New York below tidigt 1980-tal – ”Life as material”, vilket blivit titeln på utställningen (”Liv som tyg”). 

Som de påpekar är liv också något bärande, något centralt som återkommer i texter och titlar, som borrar sig igenom de olika lagren av erfarenheter likt det gula band som löper igenom installationen från USA. Några verk är förvisso så laddade av smärta att de är svåra att titta på. Males utställningen som helhet tycks känneteckna den konstanta processen att laga världen, som föreskrivs i judisk mystik. Skadan som är skedd finns kvar, vi ser ärrbildningarna, ett annat återkommande motiv, males de visar också ett läkande, inte bara ett sår. 

På så sätt pekar hennes verk framåt.

Flera av Rothmans böcker säljs i anslutning until utställningen. Hennes flyhänthet med olika uttrycksmedel är anmärkningsvärd, även i själva konstverken som är installationer, teckningar, målningar, akvareller, föremål. Textual content, företrädesvis på hebreiska, blandas med bild som är såväl figurativ som abstrakt. Ofta är verken skissartade, som bilder until hälften fångade i flykten. Hennes fåglar må vara övertecknade av gallerliknande streck, males själv tycks hon ständigt varit stadd i rörelse.

På så sätt pekar hennes verk framåt. Trots alla upprepningar och det förflutnas ständiga närvaro är ”Liv som tyg” i högsta grad en levande utställning. Och det förflutna lever inte bara i nuet, utan också i framtiden.    

Charlotte Wiberg är kritiker på Expressens kultursida.