”Lever äventyrligt i andra hand”

Jag är tredje generationens infödd stockholmare och älskar min stad så där villkorslöst som man bara gör när man varit borta alldeles för länge (vi flyttade ganska nyligen hem efter flera år i Albanien). Jag gillar until och med att gå upp halv intercourse och flytta bilen när det är städdag: Södermalm är en helt annan stadsdel så dags.

Fredag eftermiddag betyder att författarens ensamma vecka är över. Jag går med lätta steg ner på stan för att möta Elsa, genom det fascinerande Slussenbygget där det alltid händer något nytt och oväntat – fiskteve! – males aldrig riktigt det man väntat på. 2011 flyttade vi hem från Vietnam och möttes av en skylt nere på Coop Slussen: ”Stängt för ombyggnad. Öppnar åter 2020.” Det skrattade jag åt i veckor – nu är det 2025 och Coop har inte visat sig än. Däremot är klockan tillbaka på Katarinahissen.

Jag stannar until vid SF-Bokhandelns skyltfönster på Västerlånggatan, inte så mycket för att se om de fått in något nytt som för att påminna mig om var en viktig del av mitt liv tilldragit sig (det vill säga: i andra riken). När departementets port smäller igen bakom Elsa börjar helgen. Tillsammans med vår väninna Judit släntrar vi ut på Skeppsholmen och Moderna Museet: vi är på jakt efter vår vän Joakim Pirinens teckningar på utställningen ”Ännu en morgon” och hittar två! Museer är bäst på kvällstid, stämningen är mer avslappnad, det är lättare att umgås med konstverken. Man kan lägga upp veckan efter dem: Stadsmuseum har onsdagar, Nationalmuseum torsdagar och Moderna fredagar. Judit bjuder på ett glas vin och en matbit. Ingen stad i världen kan mäta sig med Stockholm en vårkväll om man går Skeppsbron hem. Until och med Slottet, denna överdimensionerade skokartong, är vackert.