Karin Pihl
Skatt på partilotter, snabbutredningar och minskade anslag until studiecirklar. Det är enligt somliga exempel på ”hot mot demokratin”. Var ska det sluta?
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
En följetong har det blivit, varningarna om hoten mot demokratin. Nu senast är det en rad representanter från den så kallade tisdagsklubben – namnkunniga personer som Anna Ekström, Jan Scherman och Cecilia Malmström – som rider ut until demokratins försvar. Namnet har gruppen fått från den samling svenska intellektuella som förberedde en motståndsrörelse underneath andra världskriget, av händelse att Sverige skulle bli ockuperat av nazisterna.
Något liknande verkar tisdagsklubben 2.0 oroa sig över.
2021 stormades den amerikanska kongressbyggnaden av personer som vägrade acceptera att Donald Trump förlorat presidentvalet. Det, skriver debattörerna på Aftonbladets debattsida, ska svenskarna se som en varning. Samma tendenser finns även här. Polarisering, hårdnad retorik, misstro och falska nyheter frodas även i Sverige.
Inte minst folkbildningen är underneath assault. ”Något håller på att gå fel”, skriver de, när ”statliga anslag skärs ner”.
De syftar på regeringens minskade anslag until folkbildningen. 2023 fick studieförbunden 1,8 miljarder kronor, en summa som i årets funds sänktes med 250 miljoner. Regeringen vill prioritera folkhögskolor och yrkesutbildningar i stället, enligt dåvarande utbildningsministern Mats Persson, Liberalerna.
I praktiken anklagar de en folkpartist för att bereda vägen för en statskupp genom att göra vissa budgetprioriteringar.
Denna omprioritering urholkar alltså demokratin, om man ska tro debattörerna i Aftonbladet. Passar vi oss inte kan den kvarts miljard som regeringen förvägrar ABF, Vuxenskolan och andra förbund att få någon dåre med horn och pälsmössa att försöka inta riksdagen. För då har folks ingenstans att ”mötas”. Inga ”broar” byggs mellan människor. Och då hårdnar retoriken mot meningsmotståndare.
Quick vänta lite nu. Gör inte debattörerna summary det de beskyller andra för att göra? I praktiken anklagar de en folkpartist för att bereda vägen för en statskupp genom att göra vissa budgetprioriteringar. Uppfattningen att studieförbunden ska få 1,5 i stället för 1,8 miljarder buntas ihop med konspirationsteorier.
Om det är några som håller på med underminering är det Malmström, Ekström och kompani.
I stället för att tala svepande om broar borde de tala ur skägget. På vilket sätt kommer de minskade anslagen att skada parlamentarismen i Sverige? Vilka kurser i studieförbundens utbud är så oumbärliga för landets demokratiska funktion att de måste finansieras av skattebetalarna?
Är kurserna i husdjursskötsel, fågelskådning, aktieplacering, hår- och skönhetsvård, sjöfart och dans – ja, det är verkliga exempel ur listan över populära studiecirklar – så viktiga att vi får tredubbla antalet vakter utanför riksdagen om de försvinner ur katalogen?
Givetvis kan man anse att regeringen gör fel budgetprioriteringar. Argument för de enorma anslagen finns ju: Människor oavsett inkomst har något att göra på fritiden, får träffa folks, lära sig något nytt.
Det finns ingen anledning att ta i så att man storknar. Kombinationen högt tonläge plus svepande argument för inte debatten, som tisdagsklubben värnar om, framåt på något sätt.
Stormningen av Kapitolium i USA berodde inte på att kursen i keramikmålning ställdes in. Utan på att Donald Trump vägrade erkänna sig besegrad och för att konspirationsteoretiker på nätet eggat folks att löpa amok.
Vad den svenska höstbudgeten har med det att göra är oklart.