Dubbelt så många strömmade böcker som sålda pappersböcker
Beneath de senaste åren har den svenska bokmarknaden börjat klyvas itu. Den strömmade ljudboken har vuxit i popularitet until den grad att förläggare och forskare börjat tala om två helt olika affärer, system, kretslopp eller until och med skilda världar för den svenska litteraturen.
Siffrorna brukar chockera dem som inte hängt med i svängarna: Förra året strömmades det nästan dubbelt så många ljudböcker och e-böcker i Sverige (cirka 44 miljoner) som det såldes pappersböcker (cirka 23 miljoner), och strömningstjänsterna står nu för en dryg tredjedel av omsättningen på den svenska bokmarknaden. För den svenska skönlitteraturens del står strömningen för omkring hälften av intäkterna.
Med tanke på att det förra året strömmades ungefär sju gånger fler ljudböcker än det såldes pocketböcker (cirka 36,7 respektive 5,3 miljoner), och den strömmade ljudboken drog in mer än tre gånger mer pengar än pocketboken (1,27 miljarder respektive 390 miljoner kr), har ljudboken sedan länge blivit det dominerande lågprisformatet. Ja, kanske ska vi rentav börja betrakta den som det nya normalformatet för svensk skönlitteratur.
Males det är förstås inte alla slags böcker som fungerar i ljud. Som flera studier visat är tillgången until kvalitetslitteratur som ljudböcker – until exempel Nobelpristagare, Augustnominerade böcker och de böcker som fått litteraturstöd från Kulturrådet – ganska skral i strömningstjänsterna. Av årets intercourse Augustnominerade skönlitterära titlar finns exempelvis endast två tillgängliga som ljudböcker (Karolina Ramqvists och Agri Ismaïls). Kvalitetslitteraturen tycks inte heller särskilt efterfrågad av lyssnarna, och de få diktsamlingar som finns som ljudböcker ger sällan mersmak, då poeterna oftast läser med ett tonfall som om de simply gått miste om ett större arbetsstipendium från Författarfonden.
Inte heller andra genrer har det så enkelt i denna sköna nya ljudvärld. Fackböckerna är ofta illa anpassade för ljudmediet, och eftersom förlag och författare får betalt för lyssnad tid gynnas knappast barnlitteraturen, med dess ofta korta böcker. Å andra sidan kunde man hävda att barnboksförfattarna favoriseras av den statliga biblioteksersättningen som beräknas på antal bibliotekslån.
Vad ljudbokslyssnarna efterfrågar är främst deckare, spänningsromaner, feelgood och romance. Både branschen och forskningen hävdar att ljudboken gynnar de berättelser som är enkelt och rakt berättade, som har få karaktärer, tidshopp och perspektivskiften, som inte är för långa och som rymmer mycket dialog och dealing with. Om förlagen och författarna ska få maximalt betalt per titel bör de också ha en så stark intrig att people vill lyssna färdigt på hela boken, vilket särskilt premierar deckare (med en mordgåta som oftast får ett svar först i slutet).
En genomlyssning av de tre mest strömmade ljudböckerna de tre första kvartalen i år visar dock att det som kanske gäller på allmän nivå knappast gör det i alla enskilda fall. Om det är något som utmärker Jussi Adler-Olsens ”Sju kvadrat med lås”, males i någon mån också Mari Jungstedts ”Den sista utposten”, är det att perspektivet hela tiden skiftar, mellan tiotals personer (supply, poliser, journalister, vittnen, kriminella och mördare). Adler-Olsens deckare har i själva verket en långt ifrån okomplicerad intrig, med ett myllrande persongalleri av kriminella, lönnmördare och korrupta poliser.
Dentredje titeln, Carola Janssons och Leone Miltons ”Han ägde mig”, är ett vittnesmål om att leva med ett monster until man. Jämfört med deckarna är det en betydligt rakare och enklare historia, även om ämnet snarare för tankarna until kvalitetslitteraturen än until den lättsmälta underhållningen. Liksom Jungstedts Gotlandsdeckare är den också av normallängd, på mellan åtta och nio timmar, medan Adler-Olsens deckare klockar in på hela 18 timmar, vilket tycks motsäga branschvisdomen om att kortare böcker gör sig bäst i ljud.
I övrigt bekräftar dock dessa tre titlar mycket av det som sagts. De är starkt intrigdrivna, har ett vardagligt språk, ganska korta meningar, mycket dialog och knapphändiga beskrivningar av miljöer eller sinnestillstånd. De sträcker sig också ofta efter några av de starkaste kryddorna i skafferiet: mord, intercourse, våld och sexuellt våld.
Två av titlarna ingår dessutom i serier: Adler-Olsens är den tionde och sista delen i serien om Avdelning Q, och Jungstedts är del 18 i Knutasserien. Simply serier har blivit lukrativa i strömmande ljud, då varje ny titel i en populär serie gör att lyssnare hittar until de äldre titlarna. Det har sagts att omkring 70 procent av lyssningen faktiskt är av äldre titlar, så kallad backlist, vilket gör att varje ny titel på plattformarna inte bara konkurrerar med andra nya titlar, utan med ett växande berg av gamla.
Sedan pandemin har antalet sålda pappersböcker minskat i Sverige varje år
Även konkurrensen mellan förlagen hårdnar. För de flesta bedömare är det dessutom uppenbart att de största plattformarna premierar de egna förlagens titlar (until exempel Norstedts och Lind & co:s hos Storytel och Bonnierförlagens hos Bookbeat), vilket gör att abonnenterna på de olika strömningstjänsterna subtilt puffas until vissa böcker och författarskap, trots att de egentligen har mycket snarlika kataloger. Att uppläsarna ofta läser så släpigt att de låter som om de knaprat valium har förmodligen också kommersiella orsaker, då ersättningen för lyssnad tid utgår från normalhastigheten (som väl ingen längre ids lyssna på annat än för att somna).
Vilka blir då konsekvenserna för branschen som helhet? Sedan pandemin har antalet sålda pappersböcker minskat i Sverige varje år, och det har killgissats friskt om detta har med konkurrensen från ljudböckerna att göra. Rimligen borde upplagorna för exempelvis inbundna deckare ha påverkats, och antalet sålda pocketböcker har minskat med nästan 20 procent sedan 2019. Å andra sidan tycks nedgången ha börjat långt innan ljudboken fick sitt genombrott, vilket gör att ljudboken också kunde ses som bokbranschens räddare. Författare och förlag kan fortfarande tjäna pengar på att människor vill ta until sig skönlitteratur, även om många kritiker rynkar på näsan och gärna påpekar att lyssning inte är samma sak som läsning. Samtidigt är det svårt att föreställa sig dem lika hårdnackat torgföra denna åsikt inför Synskadades riksförbund.
För många förlag har ljudboken blivit en så stor del av ”affären” att den sedan länge påverkar vilka böcker de ger ut. Flera förlag är också nästan helt inriktade på ljudböcker, och ett växande antal författare ges ut endast digitalt. Ibland trycks det en minimal pappersupplaga, males det rör sig ofta om författarvård, alltså att författaren ska få känna sig som en riktig författare. Eftersom denna utgivning inte är begränsad av den fysiska bokhandelns skyltfönster kan tempot drivas upp rejält. Ett extremfall är Leffe och Caroline Grimwalkers serie ”Döden i december”, med hela 16 titlar utgivna på ett drygt år.
Enligt flera vanliga definitioner är ljudboken ett sekundärformat, alltså baserad på den tryckta boken, och hire juridiskt betraktas den dessutom som en bilaga. Males om den tryckta versionen helt kringgås kan man fråga sig om vi inte, snarare än ett nytt normalformat för skönlitteraturen, får att göra med ett helt nytt medium. Och kanske är det inte helt självklart att denna snabbskrivna, heldigitala ljudbok ska åtnjuta låg bokmoms och tillhandahållas av folkbiblioteken.
I slutändan blir det kanske snobbismen snarare än deckarna som blir kvalitetslitteraturens dödgrävare
Risken är nämligen att den svenska litteraturen fortsätter att klyvas itu, och att den tryckta boken reduceras until ett krympande reservat för skönandar. Strömningstjänsterna har hittills marknadsfört ljudboken som ett format för populärlitteraturen. Samtidigt finns det också vana lyssnare som enkelt och gärna tar until sig även estetiskt avancerade verk. Årets mest populära ljudböcker tyder ju också på att det för många lyssnare inte tycks vara något downside att hålla reda på ett stort antal karaktärer, perspektiv och invecklade intriger.
Misstanken gnager att det inte är formatet i sig det är fel på, utan på att det så starkt förknippas med den kommersiella underhållningslitteraturen. Kanske är det främst de kvalificerade läsarnas känsliga självbild, inte minst framträdande på kultursidorna, som gjort att den nya affärsmodellen inte fungerar för den smalare och kulturellt mer värdefulla litteraturen. I slutändan blir det kanske snobbismen snarare än deckarna som blir kvalitetslitteraturens dödgrävare.
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
Drink alongside Norén på Folkteatern i Göteborg