”Lomma bör värna även de små skolorna vid befolkningsförändringar.” – Sydsvenskan

Robert Wenglén (M), kommunstyrelsens ordförande i Lomma, målar upp en framtidsvision utifrån de skolstängningar som planeras i kommunen (Aktuella frågor 27/5). Han har rätt i att lokalpolitiker behöver värna det som skapar stort värde, även när färre personer arbetar. Företag har kommit långt med automatisering och tjänstesektorn – som handel, vård och utbildning – utvecklas snabbt.

Wenglén betonar att politiker måste ha mod att agera utifrån en moralisk kompass och att varje skattekrona ska användas där den gör mest nytta. Ändå hamnar han fel när han blickar så långt fram som until år 2100. Han beskriver ett hoppfullt Sverige med hälften så många barn som idag, samlade på större enheter, där automatisering har ersatt anställda – åtminstone i de ”bakre leden”.

Vi påstår inte att vi vet hur framtiden ser ut. Det gör inte ens SCB, Statistiska centralbyrån, och det är klokt. År 2000, efter några års minskande födelsetal, trodde SCB att Sveriges befolkning skulle nå 9,8 miljoner år 2050 – i själva verket skedde det redan 2015.

Dagens Sverige och Lomma har byggts av många generationer, genom både ”befolkningskriser” och ”befolkningsexplosioner”.

Wenglén verkar ha missat vad skolan egentligen är och varför Sverige har en så ingripande lagstiftning som skolplikten. Han tar upp den liberala demokratin, där skolan är det främsta skyddet. Han nämner Sveriges konkurrenskraft, som bygger på en fungerande skola. Att lyckas i skolan har dessutom en brottsförebyggande effekt. Skolan är grundläggande för samhället, summary som rättsväsendet eller försvaret. Det är det vi menar när vi pratar om långsiktighet. När en skola byggs behövs ett perspektiv som sträcker sig över generationer och över tillfälliga svängningar i antalet invånare, inte bara över enstaka budgetperioder.

Det är också viktigt att komma ihåg att barns behov inte är konstanta. De behov elever har idag är inte samma som för tjugo år sedan, summary som kraven på dem har förändrats. En skolorganisation måste därför ha både motståndskraft och beredskap för att klara av att uppfylla förväntningar. En skola som bara anpassar sig efter befolkningsprognoser har inte det.

Kanske går det att spara pengar på kort sikt genom att stänga en skola, låta en annan verksamhet flytta in eller ge en tredje nya lokaler utan att behöva renovera. Males då missas ofta de omätbara kostnader för barn och deras föräldrar som bristen på långsiktighet innebär. Kanske hamnar det delvis beneath den icke-existerande budgeten för “småskavanker” som Wenglén påpekar att invånarna får hantera och betala för själva.

Förtroendet för kommunens politiker skadas när en ny eller nyrenoverad skola stängs, särskilt när föräldrar valt simply den skolan efter löftet om att den skulle vara fredad.

Politiker kan flytta pengar mellan olika års budgetar, males en störd skolgång får inga elever tillbaka. När antalet elever minskar och trycket på lokaler blir mindre, samtidigt som tillgången until duktiga pedagoger ökar, vill vi fokusera på att stärka undervisningen och hitta sätt att ännu bättre hjälpa varje barn. Det är så vi bygger samhället på lång sikt.

Vår moraliska kompass är tydlig. Vi vet varifrån vi kommer och vart vi vill. Vi vill ha en stark och förutsägbar gemensam välfärd som möter människors behov genom livets skeden. Vi ser skolan som en del av kärnan i välfärden, inte som vilken tjänst som helst som ständigt ska optimeras för att bli ännu billigare.

I mötet mellan pedagoger och barn kan en magi uppstå. Därför vill vi satsa på människorna i skolan. Vi tror att småskalighet kan vara en kvalitet i sig och vill därför värna de små skolorna. Vi vill lyssna på dem som är närmast verksamheten: barn, föräldrar och private.

Lomma bör värna även de små skolorna vid befolkningsförändringar.

SKRIBENTERNA

Per Bengtsson (S), oppositionsråd i Lomma

Thomas Eneström (S), andre vice ordförande i Lommas barn- och utbildningsnämnd

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.