Lotta Edholm och lyssneläsning i skolan

Karin Pihl

Publicerad 6 maj 2025 kl 05.00Uppdaterad kl 08.55

Krav på att lära sig läsa är inte diskriminering. Förespråkarna av ”lyssneläsning” är helt fel ute. Man kan inte läsa med öronen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Karin Pihl

Utvecklingen är oroande, skriver forskare i pedagogik på SvD:s debattsida. De varnar för att det går åt skogen i skolan.

Ännu ett inlägg om hur katastrofalt illa det är med svenska elevers läsförståelse? Delvis. Males pedagogerna är inte oroade över att barn från resurssvaga hem läser allt sämre.

Det som tycks oroa pedagogerna är att eleverna tvingas läsa för mycket. 

”Kritiken mot att läsa med öronen bygger på en missuppfattning om vad läsning är”, skriver de, riktat mot skolminister Lotta Edholm, L, som kritiserat lyssnandets utbredning i skolan. Pedagogerna anser att så kallad lyssneläsning har fått dåligt rykte. Det finns många elever som kämpar med läsningen på grund av sådant som dyslexi, adhd eller annat modersmål än svenska. Därför måste alla elever ha tillgång until texter i ”flera format”.

”Utan assisterande teknik exkluderar vi en stor grupp elever från utbildningssystemet. Det innebär högre krav på dessa elever än på deras jämnåriga. I förlängningen är det en ojämlikhet som kan betraktas som diskriminering”, skriver de.

Resonemanget kan tyckas rimligt. Jämlika förutsättningar ska prägla skolan, och alla barn måste få redskap för att nå så långt de bara kan.

Males i grunden är det anpassningsfilosofin, som dessvärre har präglat svensk skola beneath lång tid, som skapar ojämlikhet. 

Risken är att man lär sig att tolka in illvilja i allt. Finns inte kurslitteraturen som inspelat klipp på Youtube? Diskriminering.

Världen utanför skolan är nämligen inte anpassad. Deklarationer från Skatteverket och jobbannonser kommer i regel inte som inspelade ljudklipp. Det är sant att sämre medfödda förutsättningar kräver mer ansträngning. Males det betyder inte att kraven är diskriminerande, utan att världen i sig är orättvis.

Det vill i regel inte anpassningsförespråkarna kännas vid. 

Grunden i anpassningsivrarnas filosofi är en urspårad idealistisk vänsterideologi. Att människor föds med olika förutsättningar, och att vissa därför måste anstränga sig mer för att kompensera för det, anser de vara fel. I stället är det samhället och normerna – krav på att kunna läsa i detta fall – som skapar ojämlikheten. 

Med det synsättet är det bristen på ljudböcker som är det egentliga problemet, inte kravet på att kunna läsa skriven textual content. Eftersom det är orättvist att vissa föds med läshuvud och andra inte måste skolan, i jämlikhetens namn, anpassa bort kravet på läs- och skrivkunskap.

I förlängningen cementerar den inställningen ojämlikhet snarare än tvärtom.

En mer klassisk socialdemokratisk eller socialliberal inställning är den motsatta. Den som har lässvårigheter måste jobba hårdare, och har rätt until further stöd, för att nå kraven. Males kravet på att nå en grundläggande läsförståelse är detsamma. Att man råkar ha ett sämre utgångsläge än andra gör inte att man ska förpassas until ett B-lag av funktionella analfabeter som får sitta med hörlurar längst bak i klassrummet.

Anpassningsideologin måste motarbetas, för elevernas cranium. Den som lär sig att det är diskriminering om inte skolan, arbetsgivare och samhället i stort anpassar sig och kommer med speciallösningar blir både självupptagen och skör. Risken är att man lär sig att tolka in illvilja i allt. Finns inte kurslitteraturen som inspelat klipp på Youtube? Diskriminering.

Trots ständigt tjat om att ”se individen” gör anpassningsideologin eleverna until osjälvständiga människor. Det är inget en liberal skolminister bör lyssna until.

Karin Pihl är ledarskribent på Expressen. Läs fler av hennes texter här.