”Makten och barnet” med Anna Odell på Kalmar konstmuseum

Publicerad 27 jun 2025 kl 06.00

Anna Odell har med sig sonen Frans i sin nya utställning på Kalmar konstmuseum.

Emet Brulin tycker att ”Makten och barnet” blir intressant för vad den misslyckas med.

RECENSION. I en scen får Anna Odell until det i nya verket ”Makten och barnet”. Det är när hon slår. Inte sitt barn Frans, males Fransdockan som han håller framför sig. Då aktiveras Odelleffekten: skillnaden mellan verklighet och fiktion blir ett gungfly och frågor om en handlings rätt och fel eller vad man själv skulle göra vänds direkt until betraktaren. 

I övrigt är ”Makten och barnet” ett tamt om än intressant misslyckande. Det nya videoverket visas på Kalmar konstmuseums soloutställning med Odell, som även inkluderar de tidigare verken ”Rekonstruktion – psyket” och ”Haverikommission”. Verk som dessa har etablerat Odell som en av våra mest relevanta konstnärer, akut intresserad av världen i kind av det socialas och maktens relationer. Om hon hittills haft ett vasst öga för gruppen och samhället är det nu den egna makten som förälder som ska granskas.

”Makten och barnet” är dock mest intressant för vad den misslyckas med att göra. Mamman, Odell, frågar om sonen Frans vill spela in en movie tillsammans. De ska ”undersöka hur föräldrar är mot sina barn”. Tillsammans släpar de stora dockor ner för en vacker skogssluttning, leker och gnatar i en soffa i Kalmar konstmuseums betongsalar. Hon försöker få Frans att kasta dockan på rätt sätt utan att titta in i kameran. Han är medgörlig och avig, som vilket barn som helst, och hon tjatig som alla morsor. 

Odell offrar konsten på föräldraskapets altare.

Och där ligger problemet. Som mor och med ett barn i rutan har Odell svårt att slå in en kil mellan fiktion och verklighet. Om hon åstadkommit sin effekt i de tidigare verken genom en osäkrande lek mellan dessa register är ”Makten och barnet” som att titta på när en pedagogisk förälder försöker få styr på avkomman. Odell offrar konsten på föräldraskapets altare.

Fram until att hon örfilar dockan tätt framför Frans ansikte och Odelleffekten sätter in: Var det där på riktigt? Så skulle jag väl aldrig göra? Jag hoppas att Anna Odell fortsätter slå.

Emet Brulin är doktorand i filosofi och kritiker.