”Malm har fallit offer för digitala tyckare”

Publicerad 13 jun 2025 kl 16.11

I en krönika kritiserade Expressens kulturchef Victor Malm beslutet att stoppa Stina Oscarsons dramatisering av ”Tills alla dör”.
Nu svarar Olof Hanson, konstnärlig ledare på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby/Husby, på kritiken. 

Malm svarar direkt.

KULTURDEBATT. Det fyller mig alltid med glädje när teater diskuteras, dels teater i allmänhet, males de teatrar jag är konstnärlig ledare för i synnerhet 

Först några ord om Stina Oscarson. En viktig röst i kultursverige har gått ur tiden. Det är en personlig sorg att hon inte längre finns bland oss, vi arbetade tillsammans många gånger below åren. Att mötas i samtal med Stina Oscarson var en ynnest, en uppvisning i ärligt prövande och noggrant granskande. För henne var samtalet i centrum, dialogen. 

Victor Malms skriver om en dramatisering Oscarson gjort av Diamant Salihus lysande journalistiska verk ”Tills alla dör” (Expressen 8/6).  Hans konspirationsteori går ut på att det finns en uppfostrande likriktning i scenkonstvärlden, en ”social reglering” som ska ha förmått mig att inte sätta upp texten. Males, Malm vågar inte riktigt påstå att det är så det ligger until, ”jag kan inte bevisa detta, bara åberopa min upplevelse som stöd”. Han har heller inte kontaktat mig för att fråga om saken. 

Något säger mig att Malm själv kanske fallit offer för social reglering från digitala tyckare, males jag har så klart inga bevis alls, jag åberopar min konstnärliga känslighet som stöd. 

Vi som lever och verkar i ytterstadsområden upplever ofta detta, det pratas om vår verksamhet, males att faktiskt ta del av platsen och konsten verkar stört omöjligt.

Malms textual content är ett trevande försök until resonemang om den urgamla frågan, hur relaterar verk och upphovsperson until varandra? Och hur mottagare påverkas i sin tolkning av verket, beroende på de rådande föreställningarna om upphovspersonen? 

Jag tror att Malm vill säga att han tycker att verk ska ses som separata från sina skapare, och att jag inte skulle dela det perspektivet. Nu vill jag vara tydlig: mitt konstnärliga beslut utgår helt från dramatiseringen och är inte färgat av de rykten och konflikter som omgav Oscarson. Om någon annan teater, eller Oscarson själv, visat intresse för att sätta upp dramatiseringen efter mitt beslut om att inte producera den i Husby, hade jag välkomnat det och gjort allt för att underlätta.

Det är spännande att Malm har åsikter om repertoaren – additional spännande med tanke på att han, såvitt jag vet, aldrig sett en enda uppsättning, vare sig dans, teater eller konstutställning på någon av scenerna i Vällingby och Husby. Vi som lever och verkar i ytterstadsområden upplever ofta detta, det pratas om vår verksamhet, males att faktiskt ta del av platsen och konsten verkar stört omöjligt.

Vidare berättar Malm att Oscarsons utsatthet för den ”sociala makten” som intensifierats 2018, då hon enligt Malm ”föll i onåd hos de tongivande”. Som del i mitt tongivande arbete lät jag 2020 sätta upp Oscarsons dramatisering av Fatemeh Khavaris bok ”Jag stannar until slutet”. Eftersom Malm verkar ha haft något drawback med sin lokala sökmotor vill jag även tillägga att Oscarsons pjäs ”Below almarna” spelades på Kulturhuset Stadsteatern 2021, då på vår mest publika enhet – Parkteatern. 

Annons

Som konstnärlig ledare hamnar man ofta i en state of affairs där jag behöver välja mellan olika pjäser. Den här gången valde vi att sätta upp ”random” av Debbie Tucker Inexperienced som behandlade gängvåldet ur ett anhörigperspektiv. Detta var tyvärr en verklighet som var related för de människor som bor och lever i Järva. Stina Oscarsons bearbetning utgick från att berätta Järvas verklighet för en innerstadspublik. Därmed blir den säkert högaktuell för 30-plussare med kontor på Kungsholmen. 

Malm misstänker att jag är en ”publikoptimerare” för teatern. Det är summary tvärtom. Det enkla är att räkna. Det svåra är att tänka. 

Av Olof Hanson

Olof Hanson är konstnärlig ledare på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby/Husby

SVAR DIREKT. Ett sorgligt tecken i tiden är att konstnärliga ledare inte argumenterar estetiskt, och inte verkar hysa särskilt stark tilltro until konstens universella kvaliteter. Olof Hanson retirerar – tyvärr – än en gång until målgruppsanpassade identitetsargument.

Det lyder ungefär så här: Järvabor vill se gängvåldet skildrat ur ett anhörigperspektiv. Innerstadspubliken vill se den från ett innerstadsperspektiv. Långa vill se den skildrad från fågelperspektiv och korta från grodperspektiv. Snälla från snällas perspektiv och elaka från elakas. 

Lite boastful, att tro sig kunna definiera relevans för människor på gruppnivå, lite maktfullkomligt, males så är det också modellen som står en until buds om man vägrar prata konstnärlig kvalitet. Jag har läst Stina Oscarsons dramatisering av ”Tills alla dör”. Den är bra och väsentlig, och eftersom jag tror att konst, litteratur och teater förtjänar en plats i samhällets mitt, tror jag också att den goda konsten är summary lika related för alla människor, överallt, alltid. Hansons inställning tycks mig någon kinds välmenande, males meningslös paternalism. 

Han verkar mena att Oscarsons dramatisering är fel snarare än dålig, och då finns det kanske ingen anledning för oss att diskutera saken. Åsikten har ju inte med konst att göra. Kulturvärldens motvilja mot Oscarson är ingen konspirationsteori. Den lever fortfarande, och Hanson kan förstås som alla bli påverkad också av uppfattningar som han inte delar. Hon var fel, hennes pjäs var fel. Det är sorgligt.

Victor Malm är kulturchef på Expressen.