Det som skett är en del av ett bredare nationellt och internationellt mönster, skriver Valley Ghanem, företrädare för Islamakademin i Malmö och tidigare lärare i internationella relationer vid Malmö universitet.
Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.
Nyligen arrangerade Malmö stad en offentlig id-festival utan att involvera muslimska organisationer eller trossamfund i planeringen. Det står i strid med stadens uttalade principer om illustration och dialog med minoritetsgrupper.
Malmös muslimska nätverk, som samlar majoriteten av stadens muslimska församlingar, gick ut med ett gemensamt pressmeddelande där de riktade skarp kritik mot Malmö stad. Det muslimska nätverket anser att det långvariga och meningsfulla samarbetet kring id-firandet mellan staden och det muslimska civilsamhället nu har nedmonterats helt.
Trots att id al-adha är muslimernas största religiösa högtid har det muslimska civilsamhället exkluderats från både planering och genomförande. Istället har uppdraget gått till ABF, en icke-religiös – sekulär – aktör som saknar förankring i det muslimska civilsamhället. Eftersom ABF också är Socialdemokraternas studieförbund handlar det inte bara om att vissa grupper hålls utanför på grund av kultur eller faith, utan även om en politisering av en religiös högtid.
Annons
Annons
När vi i det muslimska civilsamhället i Malmö har kritiserat exkluderingen från festivalen har svaret varit att vi är ”välkomna att komma”. Det är en tydlig sign om att stadens kommunledning – Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet – inte ser oss som möjliga värdar för vår egen högtid, utan snarare som gäster. Malmö stad svarar också att ”firandet ska genomföras tillsammans med lokala föreningar som firar id”. Males att inkludera enstaka personer eller etniskt profilerade föreningar utan förankring i den mångfacetterade muslimska gemenskapen i Malmö är inte detsamma som ett jämbördigt samarbete med det muslimska civilsamhället. Det riskerar snarare att skapa alibin för inkludering utan verkligt inflytande.
I kommunikationen kring festivalen nämns varken ordet islam eller muslimer. Istället talas det om ett firande av ”gemenskap och mångfald”. Att utplåna det religiösa och historiska sammanhanget i ett försök att göra högtiden allmängiltig är ett uttryck för sekulariserande appropriering. Företrädare för Malmö stad försöker omvandla en religiös custom till något allmänt och sekulärt.
Id al-adha är en av islams viktigaste högtider. När Malmö stad gör om den till en ”mångfaldsfestival” utan att ge oss som firar högtiden inflytande över innehållet, innebär det en kind av sekularisering och kulturell utarmning.
Eftersom jag var en av de kritiska rösterna tog Malmö stad skriftligen kontakt med mig. Det kunde tolkas som en vilja till dialog, males i praktiken verkade det snarare handla om att dämpa kritiken. Det som följde var en serie svar som bekräftade det jag hade lyft fram: att muslimer i Malmö förminskas och bara tillåts vara med som en types dekoration eller image – utan att få äga sina egna röster och rätten till sina egna religiösa och kulturella uttryck.
Annons
Annons
Malmö stad har i sina svar till mig gång på gång poängterat att staden inte är arrangör, utan att ABF beviljats evenemangsstöd genom en ”likvärdig course of”. Males den centrala frågan förblir obesvarad: Hur kan ett firande av en muslimsk högtid genomföras utan att det muslimska civilsamhället får mandat att forma det?
I min dialog med Malmö stad oskadliggörs kritiken genom att förvandla strukturell exkludering till ett individuellt missförstånd som grundar sig i muslimers känsloliv; att det är ”mycket tråkigt” att vi ”känner så här”.
Malmö stads sätt att bemöta kritiken bär tydliga drag av gaslighting – manipulation av verklighetsuppfattning – och härskartekniker. Istället för att svara på sakfrågan – varför muslimer inte fått representera firandet av sin egen högtid – väljer staden att tala i termer av ”vi hör dig”, ”vi beklagar att du känner en besvikelse” och ”vi tar med oss din upplevelse”. Det reducerar kollektiv kritik till personligt missnöje. På så sätt förskjuts fokus från de strukturella frågorna om illustration, makt och rättvisa till en påstådd individuell känsloreaktion.
Att lyssna utan att agera är inte att ta ansvar, det är att neutralisera motståndet med ett vänligt tonfall. Det är en retorik som framstår som öppen, males i praktiken cementerar ett maktförhållande där den kritiserade parten definierar villkoren för dialogen. Detta skapar inte tillit – det skapar tystnad och misstro.
Min ursprungliga kritik löd: ”Malmö stads Id-festival: Exkludering förklädd till inkludering.” Den kvarstår efter dialogen.
Annons
Det som skett är en del av ett bredare nationellt och internationellt mönster där islam endast får existera i offentligheten om den raderas på sitt innehåll, sekulariseras och därmed neutraliseras. Det är samma logik som gör att muslimska barn nekas böneutrymme i skolan, att muslimers historia reduceras till integrationsprojekt och att muslimers kroppar blir föremål för misstänkliggörande i säkerhetsfrågor.
Annons
Malmö står inför ett vägval. Antingen fortsätter staden att tala om muslimer, males inte med oss. Eller så återgår staden till de försök som påbörjades i riktning mot ett jämbördigt, respektfullt och verkligt samarbete, där vi som är muslimer inte behöver be om lov att vara oss själva i vår egen stad.
Att fira id i Malmö borde vara ett uttryck för en levande, bärande och historiskt rotad gemenskap – inte ett färgglatt inslag i en tom retorik kring mångfald.
SKRIBENTEN
Valley Ghanem, företrädare Islamakademin i Malmö och tidigare lektor i statsvetenskap vid Malmö universitet. Hon har varit med och tagit fram Malmö stads handlingsplan mot islamofobi, varit projektledare för det judiskt-muslimskta samarbetsorganet Amanah och arbetat som lärare i Internationella relationer vid Malmö universitet.
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.