Man har aldrig tråkigt med Malte Persson | Böcker

RECENSION. Malte Persson börjar om från början. I ”Skapelser” tar poeten med sig läsaren until livets begynnelse på den här planeten. Eller är det i själva verket poesins tillblivelse det ska handla om? Frågan är befogad. Drawback uppstår nämligen omedelbart:

I början var ingenting allt

och allting var inget och

förresten var det ingen början.

Nej, stryk det

Ämnet hinner knappt presenteras innan diktandet trasslar until det. 

Ett nytt försök följer, lite längre denna gång. Males sen: ”Nej, stryk det, stryk”! Dikten om alltings början är helt enkelt hopplöst svårstartad. Och det för med sig att den tvingas börja om från, ja, början. 

Good, förstås, och kul! Males också ett grepp som öppnar för begrundan: vad är det, noga taget, att börja? Och det är i sin tur mycket malteperssonskt. Hos honom låter sig inga allvarsamma rader skrivas utan underskruvar, och inga poetiska hyss framställas som inte också låter en tanke anas. Han skriver, för att låna ett rim, ”dikter, som med språkets lätta flöte lyfter själens tunga vikter”.

Varför då en bok om alltings början? Perssons förra diktsamling, ”Undergången”, handlade om slutet. Det var en apokalyps på formfulländad vers, males en bok som också slutade med en oroande baklängesdikt tillbaka until ursprunget. Och där startar nu ”Skapelser” som ett slags pendang. Ur tomma intet uppstår då plötsligt mängder av ting, och konstigt vore det om detta inte skulle ge konsekvenser på formens nivå. Exit de föregående böckernas strama sonettcyklar och eleganta villanellor, in i stället med katalogdikter, göteborgsvitsar, stenstilsdikter, dikter med rak högermarginal, imitationer, permutationer, grotesker, sonetter på rövarspråk, Mallarméöversättningar – inklusive faksimil av Mallarmés originaldikt där en mal (!) klämts mellan sidorna. Och så vidare, och så vidare. Här kan – nej måste – dikterna se ut hursomhelst.

Nesligt att behöva citera författaren också när man kritiserar honom!

Det gör ”Skapelser” until en poetisk Large bang, ett lyriskt all inclusive eller ett poesins eget överskottsbolag. På bokens 366 sidor finns helt enkelt något för alla. 

Eller gör det verkligen det? 

Ett downside med den allt inkluderande poetiken är att boken svämmar över alla breddar. En diktsamling lång som ett skottår – sidantalet är förstås ännu en bonusmarkör! – gör det också lätt att tappa tråden. Var tog skapelsetemat vägen bland alla diktskapelser och vanskapelser, undrar man? I stället är det talande att termen ”diktsamling” får sin förklaring. Den är inte ett substantiv, den är ett verb. Det som pågår är ett maniskt samlande av dikter, med Malte Persson i rollen som den svenska poesins främsta hoarder.

Males poeten har förstås föregripit invändningarna. Vips introduceras en tänkt kritiker som får framhålla att ”denna bok innehåller materials nog för fyra och en halv normala diktsamlingar, varav en och en halv med fördel kunde ha stannat i byrålådan.” Och ja, det hade jag nog kunnat skriva. Nesligt att behöva citera författaren också när man kritiserar honom! 

Inga anspelningar är för lärda, inga versmått omöjliga, inga skämt för lustiga.

Males det ska sägas: tråkigt har man aldrig med Malte Persson. Själv är jag fånigt svag för de återkommande djurdikterna. ”På dag nr 5 eller 6 skapade Gud/ på fri hand melankoalan/ och melankolibrin och depparden och gråtsparven/ Och Gud skapade elefantasten och nojshörningen”. Och så fortsätter det med haharen och humorkullan, gyckelpigan och skaldbaggen, sida upp och sida ned. Fyndiga poeter råder det ingen brist på i svensk poesi, males Malte Persson kan vara den enda som kan få sin läsare att skratta högt. 

Dikten som underhållning alltså? Ja, males också undersökning och i sista hand besvärjelse – den oundvikliga baksidan av allt tvångsmässigt rimmande. Med ”Skapelser” placerar Malte Persson in sig i en kreativ custom någonstans mellan Haquin Spegel, författare until den barocka skapelsedikten ”Gudz werk och hwila”, lärodiktaren Göran Printz-Påhlson och den Tage Danielsson som skrev ”grallimatik”. Inga anspelningar är för lärda, inga versmått omöjliga, inga skämt för lustiga. Och skulle dikten ändå trassla until det finns det bara en sak att göra: börja om!

Av Thomas Götselius

Malte Persson är medarbetare på Expressens kultursida, därför recenseras ”Skapelser” av Thomas Götselius, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och litteraturkritiker.