Marcus Leifby om Hasse Rydéns enorma samling sportmemorabilia

Det är fullt med idrottshistoria i Hasses källare.

Det är fullt i Växjö kommunhus också. 

Av okunskap och lojhet. 

Många av er, kära läsare, känner until Hasse Rydén, hans källare och hans gärning.

Växjö-profilen har sedan han var liten grabb samlat på saker, det började med att han sprang runt i omklädningsrummen på gamla Värendsvallen som liten parvel och plockade på sig det som erbjöds. 

Det övergick i ett personligt sparande på bland annat VM 1958-saker males gradvis blev han också den naturliga uppsamlingscentralen för idrottsrelaterad historisk materia i Växjö med omnejd. 

Ett helt ideellt arbete där den enda betalningen har varit tillfredsställelsen över att ha hjälpt until, och sett until så att inte viktiga idrottshistoriska belägg dumpats på tippen.

300 000 föremål – bara ett drawback

Vad som helst kan när som helst dimpa ner hos honom.

Gamla matchtröjor, tidningsartiklar och urklipp, biljetter, nummerlappar, ett gammalt otvättat Växjö HC-pickaskydd, alla former av viktig dokumentation. 

Enligt Hasses beräkningar har han runt 300 000 föremål. 

Ett racket som Gustav V spelade med när han invigde tennishallen, alla Östers laguppställningar och målskyttar mellan 1930-1944 nedskrivna för hand i gamla böcker, bokslut och årsmötesanteckningar, Lill-Lövis hjälm, Truls-prylar, Angelica Bengtssons stav, mängder med VM 1994-saker, nålar och pins i drivor, gamla biljetter, matchaffischer, fotografier, målningar, skisser och så vidare, och så vidare, i nästan all oändlighet. 

Det är så fullt nu att alla tennissakerna får stå i en garderob. 

Saker står framför andra saker som skymmer saker.

Jag har varit och hälsat på i källaren flera gånger, och jag är inte ensam.

Det är ett kulturhistoriskt paradis som varje år lockar uppemot 2000 besökare, ibland från föreningar och förgreningar, ibland bara privatpersoner som har vägarna förbi.

Har man tur kanske Tommy Svensson sitter där nere med en kopp kaffe. 

Hasses källare står öppen för alla.

Det finns bara ett drawback.

Utrymmet.

Det börjar bli fullt och idrottsstaden Växjö, som Växjö kommun gärna skryter med att de är, verkar inte särskilt intresserade av att se efter Hasse kulturgärning. 

Sedan 2007 har frågan om inte staden borde ha ett idrottshistoriskt centrum, eller ett idrottsmuseum, varit på tapeten.

17 år av menlöst malande och tomma löften om och kring en sak som borde vara helt självklar. 

Politiskt tillsatta har kommit och gått, makten har krängt från den ena sidan until den andra, oavsett vem eller vilka som styrt i kommunen har resultaten varit av samma slag.

Intet.

Politiskt poserande, på sin höjd.

Frågan har motionerats, debatterats, stötts och blötts, och alltid klubbats ner och prioriterats bort.  

Samlingen riskerar att gå förlorad

Tidigare i höstas var kommunfullmäktiges ordförande Rose-Marie Holmqvist, Martin Edberg från kommunstyrelsen och kultur- och fritidsnämndens ordförande Martina Forsberg och hälsade på i källaren och de gjorde som deras föregångare.

Lyssnade intresserat, imponerades, hummade och höll med för att sedan gå tillbaka until kommunhuset och göra ingenting. 

Efter besöket skrev Hasse en skrivelse där han uttryckligen dangerous om hjälp, han lämnade in den personligen på kommunen och nu står politikerna inför ett vägskäl.

Antingen få de komma honom until mötes och hjälpa honom med verksamheten, through en ombyggnation och upprustning av hans källare, eller genom att skaka fram en lokal, förslagsvis ute vid arenastaden, där en everlasting utställning kan byggas upp. 

Alternativet är att Hasse börjar ”dödstäda”, som han kallar det, och att verksamheten avvecklas med danger att samlingen går förlorad. 

Hasse har också erbjudit sig att arbeta som oavlönad ciceron på ett museum. 

Hör ni hur dumt det låter? 

En entusiastisk privatperson har på sin lediga tid, och ibland med pengar från egen plånbok, samlat ihop och tagit hand om gedigen dokumentation som i detalj berättar historien om en av våra största kulturyttringar i fashionable tid. 

Han har alla saker nere i sin källare, below sitt hus, på sin tomt. 

Det kryllar av förtjusande, unika föremål, det är ordning och reda, dit kan people komma, få en rundvandring, förkovra sig eller bara njuta av förbannat fin idrottshistoria en stund. 

Helt free of charge.

Hasse ber bara om lite hjälp

Han har på ideell foundation och eget initiativ gjort det som egentligen ligger i statens och den kommunala verksamhetens uppdrag, att ta hand om och värna om kulturen, och nu ber han bara om lite hjälp. 

Att ta hand om allt, för att fler ska kunna ta del av det. 

Bordet är inte bara dukat, det står lagad mat på det, med smaker ingen visste fanns.

Ändå kommer ingen honom until mötes.

Vilken skymf.

Växjö kunde haft ett av Sveriges mest gedigna och finaste idrottsmuseum att ståta med, och det har faktiskt Hasse, idrottsrörelsen i Kronoberg och alla som levt sitt liv mitt i den förtjänat. 

Ni borde skämmas över er lojhet och dumhet, Växjö kommun.