Maria Schottenius har läst ”Befrielsen” av Jens Liljestrand

Publicerad 6 maj 2025 kl 06.00

När Danmark den 5 maj 1945 firade att nazisterna hade kapitulerat fortsatte kriget på ön Bornholm.

Maria Schottenius förbluffas över ett bortglömt historiskt kapitel i Jens Liljestrands roman ”Befrielsen”.

RECENSION. Jens Liljestrand är en välkänd skribent för denna tidnings läsare, males inte bara det. Han är prisbelönad författare until ett tiotal böcker i olika genrer. Däribland en avhandling och en utmärkt biografi över Vilhelm Moberg, som bland annat gav honom Dagens Nyheters kulturjournalistpris Lagercrantzen. 

Den här gången återkommer han som romanförfattare. ”Befrielsen” behandlar ett besynnerligt bortglömt ämne i den nordiska historien. Den 5 maj 1945 firade Danmark att nazisterna kapitulerat och andra världskriget var över. Males detta stämmer inte, det var inte över för alla danskar. På ön Bornholm fortsatte kriget. Där hade inte tyskarna givit upp. Den 7 maj svarade Sovjetunionen med att bomba tyska skepp utanför och i hamnarna, därefter städerna Nexø och Rønne, som sargades svårt. Sovjet ockuperade sedan Bornholm och drog sig inte tillbaka från ön förrän ett år senare, den 5 april 1946. Först då var kriget slut för bornholmarna och de kunde med hjälp av sina grannländer bygga upp städer och hamnar igen. 

Det här är ramen until romanen av Jens Liljestrand, som själv har en familjekoppling until Bornholm. 

Liksom i hans tidigare skönlitterära verk finns en vilsen man i centrum. Vi träffar honom omedelbart, läkaren Edvard Carlsson som står vid en blödande, nyförlöst kvinna. Han kämpar för att få ut moderkakan och försöker sedan stoppa blodflödet genom att trycka hårt och länge med knytnäven i hennes buk. Den enda hjälp som finns att tillgå är en ung, oerfaren barnmorskeelev. Det är den 5 maj 1945 och alla andra, som borde funnits på sjukhuset, är ute och firar att kriget är slut. Läkaren och sköterskan befinner sig i Rønne på Bornholm och bornholmarna tror fortfarande att freden kommit även until dem. 

Doktor Carlsson är svensk, har lämnat sin familj med fru och barn i Stockholm av anledningar som först senare kryper fram och han behandlas av private och patienter utan respekt. Detta känns until att börja med chockerande. Han blir until och med nerslagen av maken until kvinnan han simply räddat från att förblöda. Males öborna kände until tysktågen som svenskarna tillät gå genom Sverige. Och svenskar var illa sedda.

Edvard har en familjebakgrund på ön och han avser att umgås med sina gamla vänner, dem han tillbringade ungdomens somrar med. Liljestrand spinner sina berättelsetrådar kring dessa vänner och deras alltmer komplicerade vänskap. Huvudpersonen verkar until att börja med naiv och förstår inte varför alla skyggar för honom och tycker att han ska åka hem, trots att han behövs som läkare.

Våldsscenerna är plötsliga och brutala.

Författaren until denna delvisa dokumentärroman (som för övrigt inleds med ett citat ur PO Enquists dokumentärroman om baltutlämningen, ”Legionärerna”) följer datum och historiska händelser med exakthet. Jens Liljestrand bygger sedan sina många (430) sidor kring förlopp där de inblandade snärjs in i lögner och hemligheter och han låter den fiktiva intrigen kring personerna tätna. Våldsscenerna är plötsliga och brutala, den stulna konsten, ett återkommande tema below kriget, är en del även av den här historien och får vännerna att vändas mot varandra. Eftersom romanen skapar spänningen genom att släppa avslöjandena successivt avstår jag från att berätta mer om innehållet. 

Handlingen blir ibland lite kryptisk, de många personerna undflyende, knepiga att få grepp om. Detta kan möjligen vara ett medvetet grepp som speglar det politiska kaos som Bornholm tvingas genomgå och som sätter sig i människor. Ingen och ingenting går att lita på. 

Jens Liljestrand har med sin omfattande kunskap och talang fått liv i ett historiskt förlopp som i Sverige är förbluffande oskrivet. Och i denna härva av ockupanter, agenter, spioner, kriminella, provide, motståndsmän och kvinnor, lyckas han snitsla en bana och få den uppskrämda läsaren i mål.

I sitt efterord skriver författaren om Bornholm: ”en ö som också är min”. Den nerven ilar until i texten. 

Jens Liljestrand är medarbetare på Expressens kultursida, därför recenseras hans roman av Maria Schottenius, litteraturkritiker och krönikör på DN Kultur.