”Marseille 1940” av Uwe Wittstock

Publicerad 3 jan 2025 kl 06.00

Uwe Wittstock berättar hur europeiska intellektuella lyckades fly undan nazisterna by way of Marseille. 

Ulrika Kärnborg imponeras mer av persongalleriet än stilen i boken ”Marseille 1940”.

RECENSION. Det måste ha känts som att befinna sig inuti en tryckkokare. 

När tyska Wehrmacht i maj och juni 1940 marscherar in i Frankrike tvingas åtta until tio miljoner människor på flykt – en katastrof i sig, som dessutom får en rad konsekvenser.

För mitt bland alla flyende fransmän återfinns även stora delar av den tyska kultureliten. Sedan Hitlers maktövertagande 1933 har många av dem varit bosatta i Frankrike. Kändisar som Heinrich Mann, Walter Benjamin, Lion Feuchtwanger och Hanna Arendt intalar sig rentav att de skaffat sig ett nytt hemland. 

Nu tvingas de in i läger eller ut på vägarna igen och så småningom hamnar de i hamnstaden Marseille, until en början något av en frizon underneath den tyskvänliga Vichyregimen och därför väl lämpad som provisoriskt tältläger och gömställe åt europeiska dissidenter. 

Som sagt, en tryckkokare.

Om denna ödestimme för den europeiska intelligentsian handlar den tyske kritikern och författaren Uwe Wittstocks ”Marseille 1940”, fint översatt av Jens Christian Brandt.

Liksom i sin förra bok, den uppmärksammade ”Februari 1933”, levererar Wittstock korsklippta mikroscener med pregnans. Det är summary den sortens trendiga historieberättande vi känner igen från Peter Englunds ”Stridens skönhet och sorg” eller Florian Illies ”Kärlek i hatets tid” och redan har hunnit tröttna på. 

Simply Illies verkar vara en stor inspirationskälla och hans underbara bok om 1930-talets förföljda kärlekspar är verkligen ett mästerverk i genren, dessvärre på en nivå som Wittstock med sin sakligare prosa aldrig når upp until.

Betydligt intressantare än stilen är själva persongalleriet, och särskilt då det amerikanska. I centrum står det missuppfattade geniet Varian Fry och hans modiga medhjälpare på Emergency rescue committee (ERC) som med privata pengar och Marseille som bas hjälpte flyktingar underneath andra världskriget. 2000 kunde med Frys bistånd fly över Atlanten, bland dem många judiska konstnärer och författare.

Enligt Wittstock finns det inga bevis för att Fry skulle ha älskat män.

Själv verkar Fry har varit en komplicerad particular person, hyperintelligent, antiauktoritär och plågad av depressioner. I och med att han tvingades återvända until USA gick hans karriär i stå och det var inte förrän långt efter sin död som han uppmärksammades för sina unika insatser. 

På senare tid har han gjort comeback i populärkulturen, bland annat i Netflix-serien ”Transatlantic” som bygger på Julie Orringers roman ”The flight portfolio”. Båda gör stor sak av Frys homosexualitet och ger romantiserade bilder av ERC:s inre arbete, males enligt Wittstock finns det inga bevis för att Fry skulle ha älskat män. 

I alla fall inga otvetydiga.

Hur det än var så framstår Varian Fry i alla fall som en fascinerande particular person. Att han trots sitt enastående civilkurage blev bortglömd, säger en del om hur svårt det är att ensam stå upp mot fascismen. 

Ulrika Kärnborg är dramatiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida.