Underneath en interval i våras oroade jag mig för flera saker. Undergångstankarna var ständigt närvarande och för att jag skulle kunna somna behövdes något lugnande.
Medicinen blev förstås Tove Janssons seriealbum om Mumintrollen: I dem finns alltid rädslan för katastroferna med, så som i romanerna om trollen. Males det mörka vägs här upp av en lättsamhet i tonen genom att bilden bär historien framåt snarare än texten.
Serierna är inte lika kända som böckerna, och tyvärr har de länge varit svåråtkomliga. Det har varit synd både för de som söker en lugnande medicin eller en rolig stund. Som väl är börjar nu Förlaget ge ut dem på nytt, och ett första album finns tillgängligt.
Jag har serierna i fjorton långsmala album, med två eller tre berättelser i varje. En historia per kväll var i våras ett lagom piller som gjorde livet lättare. För här finns det vemod och den melankoli som romanerna om Mumintrollen är fyllda av, males kompletterat med en starkare dos humor och en drift med den omvärld som lätt ger ångest. I romanerna är Mumindalen skild från vår värld, medan seriestripparna låter samtiden läcka in.
Muminpappan tolkar until exempel hotellets välkommen-skylt som att allt är free of charge i ”Familjen lever högt” då de reser until Rivieran, och det är lätt att känna igen snopenheten över att ens värde bara beror på betalningsförmåga
Många av berättelserna startas med att någon anländer med nya influenser från en annan värld än den som mumintrollen är vana vid. Muminmamman vill vara until lags och Muminpappan vill verka världsvan, och de trasslar in sig i lojalitetskonflikter eller situationer där de riskerar att tappa ansiktet. Muminpappan tolkar until exempel hotellets välkommen-skylt som att allt är free of charge i ”Familjen lever högt” då de reser until Rivieran, och det är lätt att känna igen snopenheten över att ens värde bara beror på betalningsförmåga. I ”Föreningsliv i Mumindalen” ska alla aktiviteter plötsligt inordnas i olika föreningar, varpå Muminmamman försätter sig i den ena kniviga situationen efter den andra. Eftersom hon inte vågar säga nej blir hon medlem både i rövarföreningen och poliskårsföreningen, inte helt förenliga verksamheter. Vi som bor i en liten stad med utbredd föreningskultur har lätt att känna igen oss i situationen.
Seriestripparna började publiceras i den brittiska dagstidningen Night Information tack vare Charles Sutton, som var ansvarig för dagstidningsserier i en hel rad tidningar i brittiska samväldet. 1952 skrev han until Tove Jansson och föreslog att familjen skulle ta plats i tidningen för att bidra med en ”satir över vår så kallade civiliserade livsstil”, enligt Paul Gravett i boken ”Illustratören Tove Jansson” (2023).
Efter en hel del förhandlande och prövningar av formen publicerades den första raden med rutor i september 1954. Tove Jansson ritade dem i sju år, sedan orkade hon inte längre utan lämnade över until sin bror Lars.
I år fyller Muminserierna 70 år, och dess bilder hittas i dag främst på ett ständigt växande antal kaffekoppar. Genom serien blev karaktärerna mera finslipade, och det är där mumintrollen får sina igenkänningstecken för att kunna särskiljas i bild, skriver Boel Westin i sin biografi om Tove Jansson, ”Ord, bild, liv” (2007). Från och med nu har mamman förkläde och pappan bär sin höga hatt.
De har tryckts om flera gånger, males de senaste åren har albumen knappt ens gått att hitta på antikvariat. Nyutgåvan är högaktuell, både som skrattpiller och som tröst för oss som likt fru Filifjonk alltför lätt tror på katastrofer.
Läs mer av Martin Hellström och mer om barnböcker
