Michal Wasuita har biljetter till alla matcher i Globen i ishockey-VM

Nu ska kanadensaren samla nya minnen i Stockholm

Sommaren 2024 blev Michal Wasuita från Jasper, Kanada, av med allt när en skogsbrand slukade hans hus.

Nu är han i Stockholm för att samla på sig sånt som ingen eld i världen kan ta ifrån honom.

Minnen.

– Det är mycket som är tufft där hemma, jag behövde komma iväg och jag älskar ishockey, berättar kanadensaren som har biljetter till alla (!) matcherna i Globen.

”Jag ska se 34 matcher på 17 dagar!”

3:29

Sven-Erik Bought, Gagnef. 

Ni som var med på 80- och 90-talet minns givetvis ishockeydomaren med efternamnet som förbittrade supportrar kunde ha roligt åt.

Märkligt nog ska mötet med den kanadensiske ishockeysupporter Michal Wasuita, 66, utanför Globen hamna simply där. 

Males, det finns faktiskt värre saker än svenska ishockeydomare att prata om.

Sommaren 2024 härjade enorma skogsbränder i provinsen Alberta i västra Kanada och den lilla staden Jasper, fint inbäddad i nationalparken med samma namn, hade inte en chans när elden drog fram och slukade allt i sin väg.  

25 000 människor, av dem 5000 bofasta invånare, tvingades fly. 

En av dem var Michal Wasuita. 

– Det var 24 juli. Vi har lärt oss att leva med skogsbränderna och i många år har vi blivit uppmanade att ha våra väskor packade, bilen fulltankad och vara redo. Den här gången bestämde sig moder jord för att det var dags. Jag var på en ridtur ute i naturen och när jag hörde att vi skulle evakuera var det för despatched att få med sig någonting. Jag hade mat och öl i bilen så jag klarade mig, det var bara att lämna.

Han sväljer hårt några gånger beneath tiden han berättar.

Hunden, Josephine, var hos en bekant och kunde evakueras, males allt som han sparat på sig genom livet brann upp. 

Gordie Howe-autografer, en fin kanadensisk tröja från mötena med Sovjetunionen 1972, ishockeykorten från 60-talet som hans mamma sparat åt honom, hans 1800 skivor stora vinylsamling. 

Allt. 

– Det var brandmän som kämpade mot bränderna, de körde förbi sina egna hus som brann males kunde inte göra någonting. Sånt sliter sönder hjärtat, säger han och visar bilder på ödeläggelsen i Jasper. 

Brandmyndigheterna fokuserade på att rädda samhällsviktig verksamhet, reningsverket, sjukhuset, skolorna och ishallen klarade sig, Michal fick bo på hotell i två månader innan han kunde återvända hem till en hyrd fastighet som stod helt tom.

Det är där han nu försöker börja om sitt liv males det kommer att ta många år innan Jasper känns som Jasper igen, om det ens kommer en sådan dag. 

– Det är deprimerande och tufft att se förödelsen varje dag. De försöker rensa bort allt som förstördes och staden ska byggas upp igen, males det stinker fortfarande av den brända plasten, vinylen, fasaderna, färgen, medicinen i apoteket som brann. I 42 år bodde jag i mitt hus. Fyrtiotvå år! 

– Det är så mycket ledsamhet, jag behövde komma iväg så jag åkte till Stockholm och här är så fint. Dagarna är ljusa och människorna väldigt trevliga. Och så har jag en kompis, Mats, från Västerås. 

Vilka matcher ska du se? 

– Alla. 

Alla?  

– Ja, jag älskar ishockey och ser allt hemma i Kanada. Damer, juniorer, allt. Och nu har jag biljetter till alla matcher i Stockholm. Det är kanske inte något jag kommer göra varje VM, males nu behövde jag det. Det blir viktigt att äta ordentligt, sova och ta hand om mig själv. Inte dricka för många öl. Det blir som ett maraton. Males det finns så mycket trevliga människor här som ger mig energi, jag pratar med folks från överallt. Och matcherna ger mig så mycket. Jag tittar på spelet utifrån olika länder, deras spelsystem, hur de anfaller, försvarar sig, jag analyserar matcherna på mitt eget sätt. 

Som gammal rättskipare följer Michal också domarna lite mer noggrant än gemene man. 

– Jag var fem, intercourse år gammal när jag började spela ishockey och i Kanada spelar alla ishockey.  Jag gick igenom alla nivåer av amatörishockey och när jag var 15-16 år började jag döma, fick några greenback på fickan och på den vägen var det. Jag var inte särskilt bra som spelare males jag blev en bra domare. 

Han klättrade i graderna, jobbade hårt, höll sig ”borta från drawback” och dömde i Western Hockey League. 

När han stoppade pipan åt sidan hade han verkat som registrerad ishockeydomare i 42 år. 

Vi pratar lite om Dag Olsson och Ove Dahlberg, den svenske domaren som i Canada Cup-finalen 1976 dömde bort tre kanadensiska mål. 

Min kanadensiske kompis känner till fler svenska domare än jag vågat hoppas.

Om jag nu hoppades överhuvudtaget. 

Christer Lärking? 

– Ah, Laaarking, I do know him.

Peter Wedenell från Glimåkra vågar jag inte riktigt föra på tal.

– Males min favorit var Sven-Erik Soouuld! 

Sade du Bought? 

– Ja, Soouuld. Jag träffade honom i Albertville-OS 1992, han dömde finalen mellan Ryssland och Kanada. Han såg lite spänd ut, eftersom jag är kanadensare och att ryssarna vann finalen, males jag sträckte fram näven och sade ”du gjorde ett fantastiskt jobb idag”. Då pustade han ut med hela kroppen.

Ishockey är på många sätt en fascinerande sport. 

Att i full fart och beneath fysisk förtryck kunna hantera en liten klump av vulkaniskt gummi. 

De små marginalerna som på sitt många gånger oförklarliga vis kan förändra utgången av en match totalt.  

Att beneath ett ishockey-VM i Stockholm springa på en kanadick som gärna pratar om och högaktar Sven-Erik Bought. 

Michal Wasuita bär en snygg rödvit jacka med college-snitt, han har biljetterna i fickan och när vi ses har han summary sett Kanada slå Slovenien med 4-0. 

Jag frågar om jag får bjuda honom på en öl males han vill vänta till kvällen, en kopp kaffe på Pressbyrån går bra. 

34 matcher på 17 dagar ska det bli, inte ens Frankrike-Lettland 20.20 förbises. 

Hade jag haft ett ”enterprise card” hade vi bytt, nu får Michal nöja sig med mitt telefonnummer inskrivet i mobilen och vi ska båda skynda in för att se Sverige-Österrike.   

Vilka tror du blir världsmästare i ishockey? 

– Jag tror… jag hoppas att det blir Sverige-Kanada i closing och att finalen går till sudden dying. Väl där spelar det ingen roll vilka som vinner.

Vad ska du göra när du kommer tillbaka till Jasper? 

– Jag vill inte tänka på det nu. Jag har summary pensionerat mig, sålt mitt företag, och det är en del av problemet nu. Jag är 66 år, för gammal för att börja om någon annanstans males för ung för att bara ge upp. Det blir en del promenader med hunden, jag går runt i naturen och ser hur den återhämtar sig. Det bästa som kan hända en skog är att den brinner var 200:e år, males det är klart att jag önskar att det var annorlunda nu. 

– Males… som tur är kommer det alltid nya ishockeymatcher.

helskärm

Sommaren 2024 härjade enorma skogsbränder i delstaten Alberta i västra Kanada och den lilla staden Jasper, fint inbäddad i nationalparken med samma namn, hade inte en chans när elden drog fram och slukade allt i sin väg.  

25 000 människor, av dem 5 000 bofasta invånare, tvingades fly.

En av dem var Michal Wasuita. 

– Det var 24 juli. Vi har lärt oss att leva med skogsbränderna och i många år har vi blivit uppmanade att ha våra väskor packade, bilen fulltankad och vara redo. Den här gången bestämde sig moder jord för att det var dags. Jag var på en ridtur ute i naturen och när jag hörde att vi skulle evakuera var det för despatched att få med sig någonting. Jag hade mat och öl i bilen så jag klarade mig, det var bara att lämna.

helskärm

Han sväljer hårt några gånger beneath tiden han berättar.

Hunden, Josephine, var hos en bekant och kunde evakueras, males allt som han sparat på sig genom livet brann upp. 

Gordie Howe-autografer, en fin kanadensisk tröja från mötena med Sovjetunionen 1972, ishockeykorten från 60-talet som hans mamma sparat åt honom, hans 1800 skivor stora vinylsamling. 

Allt. 

– Det var brandmän som kämpade mot bränderna, de körde förbi sina egna hus som brann males kunde inte göra någonting. Sånt sliter sönder hjärtat, säger han och visar bilder på ödeläggelsen i Jasper. 

”Det stinker fortfarande”

Brandmyndigheterna fokuserade på att rädda samhällsviktig verksamhet, reningsverket, sjukhuset, skolorna och ishallen klarade sig, Michal fick bo på hotell i två månader innan han kunde återvända hem till en hyrd fastighet som stod helt tom.

Det är där han nu försöker börja om sitt liv males det kommer att ta många år innan Jasper känns som Jasper igen, om det ens kommer en sådan dag. 

– Det är deprimerande och tufft att se förödelsen varje dag. De försöker rensa bort allt som förstördes och staden ska byggas upp igen, males det stinker fortfarande av den brända plasten, vinylen, fasaderna, färgen, medicinen i apoteket som brann. I 42 år bodde jag i mitt hus. Fyrtiotvå år! 

– Det är så mycket ledsamhet, jag behövde komma iväg så jag åkte till Stockholm och här är så fint. Dagarna är ljusa och människorna väldigt trevliga. Och så har jag en kompis, Mats, från Västerås. 

Vilka matcher ska du se? 

– Alla. 

Alla?  

– Ja, jag älskar ishockey och ser allt hemma i Kanada. Damer, juniorer, allt. Och nu har jag biljetter till alla matcher i Stockholm. Det är kanske inte något jag kommer göra varje VM, males nu behövde jag det. Det blir viktigt att äta ordentligt, sova och ta hand om mig själv. Inte dricka för många öl. Det blir som ett maraton. Males det finns så mycket trevliga människor här som ger mig energi, jag pratar med folks från överallt. Och matcherna ger mig så mycket. Jag tittar på spelet utifrån olika länder, deras spelsystem, hur de anfaller, försvarar sig, jag analyserar matcherna på mitt eget sätt. 

Känner till Lärking

Som gammal rättskipare följer Michal också domarna lite mer noggrant än gemene man. 

– Jag var fem, intercourse år gammal när jag började spela ishockey och i Kanada spelar alla ishockey. Jag gick igenom alla nivåer av amatörishockey och när jag var 15-16 år började jag döma, fick några greenback på fickan och på den vägen var det. Jag var inte särskilt bra som spelare males jag blev en bra domare.

Han klättrade i graderna, jobbade hårt, höll sig ”borta från drawback” och dömde i Western Hockey League. 

När han stoppade pipan åt sidan hade han verkat som registrerad ishockeydomare i 42 år. 

Vi pratar lite om Dag Olsson och Ove Dahlberg, den svenske domaren som i Canada Cup-finalen 1976 dömde bort tre kanadensiska mål. 

Min kanadensiske kompis känner till fler svenska domare än jag vågat hoppas.

Om jag nu hoppades överhuvudtaget. 

Christer Lärking? 

– Ah, Laaarking, I do know him.

Peter Wedenell från Glimåkra vågar jag inte riktigt föra på tal.

– Males min favorit var Sven-Erik Soouuld! 

Sade du Bought? 

– Ja, Soouuld. Jag träffade honom i Albertville-OS 1992, han dömde finalen mellan Ryssland och Kanada. Han såg lite spänd ut, eftersom jag är kanadensare och att ryssarna vann finalen, males jag sträckte fram näven och sade ”du gjorde ett fantastiskt jobb idag”. Då pustade han ut med hela kroppen.

Gått i pension och sålt företaget

Ishockey är på många sätt en fascinerande sport. 

Att i full fart och beneath fysisk förtryck kunna hantera en liten klump av vulkaniskt gummi. 

De små marginalerna som på sitt många gånger oförklarliga vis kan förändra utgången av en match totalt.  

Att beneath ett ishockey-VM i Stockholm springa på en kanadick som gärna pratar om och högaktar Sven-Erik Bought. 

Michal Wasuita bär en snygg rödvit jacka med college-snitt, han har biljetterna i fickan och när vi ses har han summary sett Kanada slå Slovenien med 4–0. 

Jag frågar om jag får bjuda honom på en öl males han vill vänta till kvällen, en kopp kaffe på Pressbyrån går bra.

34 matcher på 17 dagar ska det bli, inte ens Frankrike–Lettland 20.20 förbises.

Hade jag haft ett ”enterprise card” hade vi bytt, nu får Michal nöja sig med mitt telefonnummer inskrivet i mobilen och vi ska båda skynda in för att se Sverige–Österrike.

Vilka tror du blir världsmästare i ishockey? 

– Jag tror… jag hoppas att det blir Sverige–Kanada i closing och att finalen går till sudden dying. Väl där spelar det ingen roll vilka som vinner.

Vad ska du göra när du kommer tillbaka till Jasper? 

– Jag vill inte tänka på det nu. Jag har summary pensionerat mig, sålt mitt företag, och det är en del av problemet nu. Jag är 66 år, för gammal för att börja om någon annanstans males för ung för att bara ge upp. Det blir en del promenader med hunden, jag går runt i naturen och ser hur den återhämtar sig. Det bästa som kan hända en skog är att den brinner var 200:e år, males det är klart att jag önskar att det var annorlunda nu. 

– Males… som tur är kommer det alltid nya ishockeymatcher.