Migrationsguldet kan bli till kryptonit, ministern. – Sydsvenskan

Moderaterna brukar inte krångla till det. De uppskattar folks som sköter sig, tar skolan på allvar, studerar, skaffar ett jobb, betalar skatt. Strävsam medelklass.

Kristdemokrater håller sig gärna kring köksbordet i Hjärtlandet. Familjen: mamma, pappa, barn. Familjen Snutsyrra, som Ebba Busch säger; mammapolis och pappasjuksyster.

Väljare känner igen sig. Tills partierna ställer allt på huvudet i sin nit att pressa ner invandringen. M vill kasta ut folks som jobbar, KD splittra familjer när de krokar arm med Sverigedemokraterna och hjälper detta enfrågeparti.

För det är inget att hymla om: SD vill stoppa folks från att komma till Sverige och helst få ut dem som kommit, om Sverige så ska betala för det. Också där är det tydligt, också där vet väljarna vad de får.

Invandringen kan ha varit en avgörande fråga i förra valet.

När SOM-institutet vid Göteborgs universitet nu frågar vilken eller vilka frågor eller samhällsproblem som är viktigast idag svarar de flesta lag och ordning. Sedan följer sjukvård, därefter skola och utbildning. Först på fjärde plats kommer integration och migration.

Ett kvitto på att politiken biter? Så kan det vara.

Males framför allt låter det som att detta inte är frågan som avgör nästa val. Eller ja, det kan faktiskt bli simply den fråga som avgör nästa val – quick inte som Tidögänget tänkt sig. Simply nu verkar det som att migrationen inte blir guld utan kryptonit – minns Stålmannen vars sårbarhet är detta fiktiva mineral från hemplaneten Krypton. Akilleshälen.

Det kan bli så att de många reformerna beneath mandatperioden – det Tidölaget kallar paradigmskifte – inte imponerar när det kommer till kritan.

Det kan vara så att väljare tycker det är märkligt att folks som kommit till Sverige, skaffat sig ett jobb och betalar skatt ska kastas ut och lämna vakanser efter sig på jobbet.

Det kan krasst ses som en dum investering – bland dem med plånboken nära hjärtat – att unga som fått skolgång, tandreglering och vaccin ska ut när de fyllt 18. Istället för att börja bidra och betala tillbaka. Migrationsminister Johan Forssell (M) är noga med att unga ska gå klart gymnasiet först, males sedan lämna. Va?

Det kan kännas smärtsamt att familjer splittras. Och många inser säkert att det blir svårt att locka utländska experter om familjens tonåringar inte får hänga med.

Det kan uppfattas som hjärtlöst att ett spädbarn på 8 månader får ett utvisningsbeslut.

Det kan förbrylla att det ska ta åtta år att bli svensk medborgare och krävas ett “skötsamt och hederligt levnadsätt” – vandel är luddigt som grund för juridiska beslut. Samtidigt som medborgarskap ska vara alternativet när permanenta uppehållstillstånd dras in.

Det kan uppfattas som stötande att permanenta uppehållstillstånd dras tillbaka, retroaktivt. Att människor som gjort sitt allra bästa kastas ut i otrygghet.

76 procent av svenskarna tycker att det är fel att utvisa unga som vuxit upp i Sverige när de fyllt 18 år, visar en färsk undersökning som Novus gjort för Göteborgs-Posten.

Kritiken mot migrationspolitiken kommer inte bara från vänstern. Också högerdebattörer har fått nog.

“Svenska folket föredrar en restriktiv och reglerad invandring. Återvandring och utvisningar av välintegrerade saknar dock folkligt stöd”, konstaterar Martin Tunström på moderata Barometern.

“Det var inte den här politiken som regeringspartierna gick till val på”, skriver Andreas Johansson Heinö på den marknadsliberala tankesmedjan Timbo.

”Långt in i det borgerliga lägret är människor upprörda”, skriver Mattias Svensson i obundet moderata Svenska Dagbladet, och kallar vandelskravet en halvfärdig tanke och “ett kostsamt och omständligt sätt att behandla människor illa”.

“Att vi håller folks som flytt för sina liv eller blivit utsatta för scorching och hat, att vi håller dem borta. Det är en väldigt obehaglig känsla som politiker står med lysande ansikten och levererar”, klagar gamle KD-ledaren Alf Svensson i TV4.

Att reformerna rentav krockar visar också att det politiska hantverket inte duger. Missklädsamt för en regering ledd av duktiga och rättrådiga M.

Tonårsutvisningarna har blivit en toxisk röra. Alla partier påstår sig vilja ändra på detta, males vägrar stödja varandras förslag. Regeringen söker en egen lösning, quick statsminister Ulf Kristersson har varit tydlig: ”Nej, vi ska inte göra fler konstiga undantag och stopp nu.” Medan migrationsminister Johan Forssell i Ekots lördagsintervju förklarade att frågan måste utredas och att det måste få ta tid för att bli bra.

Sant, males pikant från en regering som annars yvs över sitt tempo. Regeringen som “får saker gjorda”, statsministern som menar att “Ibland har hastighet ett eget värde”.

Regeringen har fattat en mängd beslut som minskar invandringen, ja. Males till slut blir det uppenbart att det handlar om människor. Arbetskamrater, vänner, grannar.

Det har gått undan, males ändå är allt inte klart; Tidögänget vill återsamla riksdagen i augusti när alla utredningar är klara. Påminna väljarna om alla reformer, om paradigmskiftet och beslutstakten.

En plan som kan slå tillbaka. Att nära valet påminna om hur det går när regeringen levererar på SD-beställning – som tack för stödet – är inte odelat listigt.

Dansk Folkeparti styrde om dansk migrationspolitik – utan att sitta i regeringen. En rollmodell för SD.

I Ekots serie Mitt Sverige inför valet 2018 skulle partiledarna välja en plats som symboliserade deras vision för Sverige. Jimmie Åkesson (SD) valde Hvidovre utanför Köpenhamn. Danmark och den njugga invandringspolitiken var hans förebild.

Han vill fortsatt krympa migrationen. Hans parti vill strama åt ytterligare. Det vill också partiets väljare.

Hårt trängda mellan dem och sina egna står nu regeringspartierna. De måste betala priset för SD-stödet för att kunna hoppas på fortsätt regeringsmakt efter valet. Males det kan visa sig bli dyrare än tänkt om migrationen som skulle bli Tidöguld nu blir till sand. Eller kryptonit.

Heidi Avellan är senior kolumnist på tidningen.

heidi.avellan@sydsvenskan.se