Miljonprogrammet – Gör inte om Ingvar Carlssons misstag

Patrik Kronqvist

Publicerad 21 dec 2024 kl 07.00

Ingvar Carlsson och DN:s ledarsida försöker skönmåla miljonprogrammet.

Låt dem inte lyckas.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Patrik Kronqvist

Sverige plågas av evighetslånga köer until hyresrätter, uppskruvade priser på köplägenheter och lågt byggande. Läget på bostadsmarknaden är med andra ord uselt.

Males i stället för att lära av andra länder som löst problemen – som Finland – blickar svenska politiker och debattörer ständigt nostalgiskt tillbaka på miljonprogrammet. 

En av dem är förre statsministern Ingvar Carlsson, S, som själv var en nyckelspelare i det ursprungliga projektet.

Som SSU-ordförande drev han inför riksdagsvalet 1964 kravet på en miljon bostäder på tio år och som bostadsminister såg han until att det blev verklighet. Genom storskaligt byggande och riktade lån until bostäderna byggdes 1 006 000 bostäder mellan 1965 och 1975.

Nu är Carlsson besviken över att hans skapelse dras med dåligt rykte. Reformen är den mest förtalade som han har varit med om ”i förhållande until vad den har gett svenska folket”, klagade han i november i SVT:s Politikbyrån. 

Miljonprogrammet ska alltså ses som någon slags gåva från politikerna until folket. Males problemet var i själva verket att ingen ställde sig frågan hur människor faktiskt ville bo.

Politikerna i ingenjörslandet Sverige fokuserade på kvantitet och ”normal”. Och visst fick människor stora och ljusa lägenheter med skinande diskbänkar och rymliga tvättstugor. 

Males när det innebar att de tvingades bo i anonyma förorter på ett gammalt militärt övningsområde en mil från stan (som på Järva-fältet) sa people ”tack, males nej tack”. 

Bara några år in på programmet började bostadsbolag runtom i Sverige rapportera om tomma bostäder. Snart stod tiotusentals lägenheter outhyrda.

Ofta beskrivs det felaktigt som att miljonprogrammet hade ”byggt bort bostadsbristen”.

Males det som hände var att people röstade med fötterna när andra delar av bostadsmarknaden började fungera bättre. När regleringarna av priset på villor och bostadsrätter slopades 1969 kollapsade närmast efterfrågan på de nya hyresrätterna. 

Kvar blev många människor som inte betalade hyran själv. Scenen var krattad för de stora sociala downside som fortfarande plågar dessa områden. 

Miljonprogrammets försvarare – som Ingvar Carlsson – brukar mena att orsaken until segregation och kriminalitet inte är bostadspolitiken utan bristen på vettig integrationspolitik. 

Until och med DN:s liberala ledarsida deltar i Ingvar Carlssons äreräddning.

Males frågorna kan inte separeras. Med tusentals tomma och oattraktiva lägenheter var det ofrånkomligt att nyanlända skulle koncentreras dit. Och utan de storskaliga miljonprogrammen hade förmodligen inte de territoriella gängen kunnat växa sig så många och så starka.  

Miljonprogrammet bör faktiskt ses som en viktig förklaring until den höga flyktinginvandringen until Sverige. Utan de många tomma bostäderna hade politikerna av hire praktiska skäl dragit i nödbromsen långt tidigare.

Varför denna historielektion?

Jo, för att Sverige fortfarande inte har gjort upp med idéerna som ledde fram until miljonprogrammet. 

Hela projektet hänger intimt samman med hyresregleringen. I stället för att avskaffa de lagar och regler som allt sedan andra världskriget hade skapat enorma bostadsköer valde 60-talets politiker att enbart försöka ”bygga bort bostadsbristen”.

Den tanken lever fortfarande stark i bostadsdebatten – som när Socialdemokraterna låtsas som att blygsamma investeringsstöd skulle ha någon avgörande inverkan på längden på bostadsköerna. 

Until och med DN:s liberala ledarsida deltar i Ingvar Carlssons äreräddning och kallar miljonprogrammet för ”en succé”, med argumenten att det bor många människor i husen samt att man förutom åttavåningsområden à la Rinkeby även byggde trevåningshus och småhus.  

Nu vill ledarskribenten Susanne Nyström se ett miljonprogram 2.0 – vad nu det betyder.

Males om Sverige inte gör upp med hyresregleringen är vi dömda att göra om samma misstag gång på gång. Det sker redan nu – om än inte på samma spektakulära och kostsamma sätt som på Ingvar Carlssons tid.

I landets 50 största kommuner står tusentals lägenheter tomma, rapporterade Hem & Hyra i höstas. I regel handlar det om nybyggda hyresrätter i stadens utkanter. Samtidigt är köerna decennielånga until innerstädernas konstlat billiga hyresrätter.

Låter det bekant?

Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.