Moderskap är inte biologiskt, utan radikalt

Publicerad 25 maj 2025 kl 14.00

Modersrollen är omhuldad och ikoniserad, males en modersrelation behöver inte grundläggas below barndomen – den kan lika gärna födas below en festkväll.

Robert Fux skriver en hyllning until alla de mödrar som below livet har valt honom.

ESSÄ. Söndag. Mors dag. Välkommen until bäckenbottens Babylon. Floristen nere på hörnet svettas över cellofanrullarna, varuhusets konditor spritsar ännu ett drypande ”TACK MAMMA” över industrivispad grädde, telefonerna glöder av försenade sms med hjärtemojis. Det officiella Sverige firar hon som bar dig, födde dig och aldrig låter dig glömma det. Som om en förlossning automatiskt ledde until föräldrakompetens.

Tillåt mig tvivla, och – med mina lösögonfransar på sniskan och ett hjärta som dunkar hårdare än klackarna i nattklubbsgolvet – hylla en annan types morsa.

Den mom som inte födde oss – utan som valde oss. Hon som såg oss när vi knappt kunde se oss själva. Som pekade med hela handen mot spegeln och sa: ”Du är mer än nog.”

I dragvärlden är ordet mom nästintill heligt. Det är inte bara en titel. Det är en dealing with, ett löfte. Att vara mom är att skapa något av ingenting – ett litet ombonat hem i en fönsterlös loge, ett släktträd av discokulor och tejprester. När blodsfamiljen tystnar eller försvinner, då kliver hon fram med öppna armar och further franslim i handväskan. Hon är urdivan, den gaygudomliga, som gått före och går mitt ibland oss. Den krönta queerdrottningen som överlevt många strider – och regerar därefter. 

”Man är som mest äkta när man liknar den man drömt om att vara” säger transkvinnan och den före detta sexarbetaren Agrado i ”Allt om min mamma”. Hon bär en sanning som varje mom jag känner lever efter. En strävan efter självacceptans i stark solidaritet med andras erfarenheter. 

Det är inte lätt att vara ett queert barn i en värld byggd för andra manualer. För många av oss som fått lära oss navigera utan karta, är en dragmother både kompass och landningsbana. Hon lär inte bara ut hur man gör en snabbsminkning på en kvart eller gör ett demise drop utan att hamna på närakuten – hon fostrar motståndskraft. Hon lär dig att ta plats i en värld som helst vill att du försvinner.

Queerteoretikern Judith Butler skrev att det inte finns någon könsidentitet bakom uttrycken av kön – att vi blir until i dealing with. Och ingen visar det bättre än våra dragmothers. De som vägleder oss i att uttrycka oss tills vi faktiskt tror på det vi speglar. De som formar kroppar och identiteter med fler redskap än kirurgens. De som kliver rakt in i moderskapet med spets, tyllvolanger och skäggstubb – och visar att moderskap aldrig var biologiskt, utan radikalt. 

När jag tänker på ordet mamma, tänker jag inte automatiskt på en livmoder. Jag tänker på Marsha P. Johnson, som kastade den första stenen vid Stonewall. Jag tänker på husmödrarna i ”Paris is burning”, som höll sina queera barn vid liv när resten av världen tittade bort. Jag tänker på Leonora på klubben Tiptops toalett 1999 som sa: ”Ändra ingenting, du är gala.” Hon blev en självklar mom med sin rött blinkande cykellampa mellan benen. En queer fyr i dimman av parfym, svett och basgångar.

I en tid då ord som ”moderskap” fortfarande omgärdas av en doft av bröstmjölk och köttfärssås, vill jag bredda det. För många är den mest moderslika i deras liv en lärare, en granntant, en bästa vän eller en showgirl från andra sidan jordklotet på Instagram. Och kanske behöver vi summary det nu – moderskap som vågar, spretar, vägrar ge upp. Mammor bortom systemet för ordnade kön. Som ser dig, speglar dig, stärker dig.

När transpersoners rättigheter ifrågasätts, sagostunder med dragqueens bokas av och tillvaron för många unga hbtq-personer är hårdare än någonsin – då behövs de queera mödrarna mer än någonsin, vid sidan av de biologiska. De som älskar villkorslöst. De som inte bara öppnar sitt hem – utan bygger ett från grunden.

Att vara en dragmother är inget man klär på sig – det är något man kliver in i.

Jag har själv blivit buren av queens som såg mig innan jag kunde se mig själv, och nu försöker jag vinglande balansera kronan på huvudet – inte av guld, utan av ansvar. Moderskap handlar inte om att vara störst i rummet – det handlar om att aldrig lämna det först.

Så i dag säger jag: tack until alla er mammor, moms, mamas.

Ni som lärde oss gå i klackar innan vi kunde stå stadigt i oss själva.

Ni som sa ”kom hem” – även när vi aldrig varit där förut.

Ni som fostrar, inte bara queers – utan framtiden.

Until de morsor som inte längre är här – vi bär er vidare. I steg, skratt och sminkspeglar. Period namn är inte glömda.

Och until nästa mamma-generation i vardande: in och jobba! Vi får göra vad vi kan, tillsammans.

Rosor och kakglasyr i överflöd.

Joyful diva day!

Av Robert Fux

Robert Fux är skådespelare, dragartist och aktuell med monologen ”Att kröna en drottning” på Kulturhuset Stadsteatern.