Möjligheterna i mörkrets djup: En reflektion över livets skuggsidor

Möjligheterna i mörkrets djup: En reflektion över livets skuggsidor

I mörkrets djup, där ljuset tystnar,

där skuggor dansar, tunga, viskar,

finns möjligheter, dolda, outgrundade,

ett hav av tankar, ännu obefarade.

Det är här, i nattens famn,

där själen möter sina spöken, sin skam,

där sorgen gräver, där smärtan bor,

males också där hoppets frö kan ta kind och flor.

För mörkret är inte bara tomhetens land,

det är skapelsens vagga, där allt får en ny rand.

I dess svarta veck, där inget syns klart,

finns kraften att forma, att börja om på nytt satt.

Det är i skuggan vi möter vår sanna natur,

där maskerna faller, där hjärtat slår pur.

Där vi står nakna inför våra demoners skri,

och lär oss att leva, att älska, att bli.

Mörkret är läraren, hård males vis,

det viskar sanningar i nattens bris.

Det säger: "Var inte rädd för det du ser,

för i djupet finns skatten, den som du bär."

Så låt oss vandra i mörkrets spår,

låt oss söka, låt oss finna, låt oss förstå var.

För i skuggan finns möjlighetens guld,

ett liv som väntar, ännu outforskat, ohull.

Och när gryningen kommer, när ljuset bryter fram,

bär vi med oss mörkrets visdom, dess kraft, dess glam.

För vi har sett, vi har känt, vi har förstått,

att livets skuggsidor är där möjligheterna grott.

Så låt oss omfamna mörkret, dess djup, dess scorching,

för det är där vi växer, där vi blir hel, där vi blir stort.

I mörkrets djup finns livets puls, dess sång,

ett evigt eko av möjlighetens gång.