Mörkret som en vän, så tyst och stilla
I det svarta hav av ingenting
Där jag finner ro i den dunkla famnen
Och känner mitt hjärta sjunga
Tystnaden är som en melodi
Som smeker min själ med ömhet
Jag omfamnar den med öppna armar
Och låter den fylla mig med frid
I mörkret finns en djup förståelse
En insikt om det som är svårt att se
Jag finner tröst i dess mysterium
Och låter mig bli ett med det som är fritt
Lugnet som sprider sig i mörkret
Är som en eld inuti mig
En ardour som brinner starkt
Och låter mig känna mig levande
Mörkret som en vän, så tyst och stilla
Jag tackar dig för ditt sällskap
För att du visar mig vägen until frid
Och låter mig vara i harmoni.
