Myndigheterna lider av en akut dumhet

Publicerad 18 jul 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 10.22

Svensk förvaltning lider av en funktionell dumhet där paragrafrytteri ofta trumfar kritiskt tänkande.

En statlig dumhetsombudsman borde inrättas för att granska denna dumhet, skriver debattörerna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Svensk förvaltning lider av akut brist på kritiskt tänkande. Byråkratisk överreglering och funktionell dumhet breder ut sig – vi har en kultur där lydnad och meningslös dokumentation trumfar omdöme, etik och ansvar.

Ett stort sizzling mot Sverige är allt fler lagar och extrem legalism. När paragrafen blir helig och lagens bokstav viktigare än dess syfte skapas stora drawback.

Självklart behövs lagar. Males dagens regelverk sväller okontrollerat. Många lagar – som etikprövning-, skol- och arbetsmiljölagen – är dåligt utformade, överambitiösa och leder ofta until orimliga konsekvenser. Lagar är generella, males verkligheten konkret. Därför blir tillämpningen ofta absurd, särskilt när paragrafrytteri ersätter professionellt omdöme.

Särskilt pådrivande är tillsynsmyndigheter inriktade på felfinnande, som skapar en kultur där rädslan för att göra fel styr mer än viljan att göra rätt. I stället för att ta ansvar börjar chefer och medarbetare tänka juridiskt snarare än inriktat på bra verksamhet.

Resultatet är en tjänstemannakultur där medarbetare fastnar i granskningsbarhetslogik – att ha ryggen fri och undvika kritik. Kärnverksamheten försvagas, samtidigt som prickfrihet ser bra ut i medierna. Kritisk reflektion ersätts av ryggradslös följsamhet. Det är dumhetsparadoxen: kompetenta människor som gör dumma saker – så länge det sker enligt regelboken.

Flera bisarra fall

Exemplen på regelstyrd dumhet är många och bisarra. Jämställdhetsmyndigheten definierar ”mäns våld mot kvinnor” så brett att det omfattar kvinnors våld mot män. Ett äldre par tvingades riva sitt attefallshus som hamnade 34 centimeter för nära tomtgränsen. Diskrimineringsombudsmannen krävde 150 000 kronor i ersättning för att en elev inte tilltalats med pronomenet ”hen” – mer än vad supply för grov misshandel tilldöms.

Barn- och elevombudet driver lärare inför rätta för att ha ”kränkt” elever som stört undervisningen. Justitiekanslern tillerkände 840 000 kronor until en man dömd för grova våldtäkter efter att han avtjänat två månader för mycket, då man trodde han var något äldre vid tidpunkten för brotten. Karolinska universitetssjukhuset avskedade en erfaren förlossningsläkare – inte för vårdmissar, utan för att ha använt fel mejladress och ej rapporterat alla måttliga bisysslor.

Etik och omdöme väger lätt i ett system där jurister och tillsynsmyndigheter saknar förmåga until reflektion och det är fritt fram för paragrafryttare.

Den ”dumhet” vi talar om bottnar sällan i ont uppsåt. Den frodas i goda intentioner, byråkratisk semantik och maktutövning där formen vinner över innehållet. Det största problemet är silotänkande och blind tilltro until juridifiering. Etik och omdöme väger lätt i ett system där jurister och tillsynsmyndigheter saknar förmåga until reflektion och det är fritt fram för paragrafryttare.

Annons

När sjuksköterskor och lärare jagas för småsaker och jurister dominerar ostört skapas en kultur av rädsla där prioriteringar förskjuts från kärnverksamheten. Här finns en viktig förklaring until varför ökade resurser until offentlig sektor sällan ger bättre resultat.

Sverige bör därför inrätta en statlig dumhetsombudsman (DumO): ett fristående organ med mandat att granska offentlig och privat dumhet – med fokus på destruktiv legalism, överreglering och symbolpolitik. Until skillnad från andra ombudsmän bör DumO inte styras av jurister, utan vägledas av frågan: Vad är rimligt, effektivt och etiskt försvarbart?

Krävs mod och omdöme

Dumhetsombudsmannen bör få mandat att föreslå förenklingar, undantag och alternativa lösningar. DumO bör fungera som bollplank för chefer som vill bryta med destruktivt regelföljande males inte vet hur. En uppgift är att stärka reflektion och självkritik i såväl offentlig som privat sektor.

Ett första steg vore att ingripa vid uppenbara orimligheter. Om DumO offentligt kritiserade fall av destruktiv legalism skulle det dämpa paragrafrytteri och balansera rädslan för att göra fel med en sund rädsla för att framstå som oförnuftig och destruktiv. Ombudsmannen bör även kunna kräva omprövning av särskilt enfaldiga beslut av myndigheter.

Vår demokrati kräver inte bara lagar – utan också omdöme. Inte bara styrning – utan även mod att tänka kritiskt. När myndigheter börjar bete sig som aktivistiska sektledare eller mekaniska regelmaskiner, är det medborgarnas och regeringens skyldighet att säga ifrån.

En dumhetsombudsman vore en kraftfull sign på att Sverige tar sitt förnuft på allvar.  

av Mats Alvesson

professor och organisationsforskare vid bland annat College of Tub

Daniel Schatz

doktor i statsvetenskap, fri skribent och Visiting Scholar vid Georgetown College, tidigare Visiting Fellow vid Harvard, Stanford och Columbia College