I mörkret där inget ljus når fram,
Där svarta hål dansar i kosmos famn,
Där mörk materia väver sitt mysterium,
Där läser vi himlens universum.
I dessa djupa vrår av rymden,
Där tid och rum förlorar sin länk,
Där krafterna dansar i evighet,
Där förståelsen når sin fullkomlighet.
Svarta hål, svarta hål,
Slukar allt i sin jättelika hval,
Mörker och tyngd i en fusion,
Av naturens mäktiga phantasm.
Mörk materia, osynlig och stark,
Binder galaxer i ett osynligt nätverk,
För oss som ej ser dess existens,
Är det en gåta av obegränsad intens.
I dessa mysterier i universum,
Finns svar på livets stora frågor,
Om vårt ursprung och vår framtid,
Om kosmos hemligheter och vid undran.
