När min familj äter middag är mobilen alltid i vägen

RECENSION. I sin nya bok som nu släpps på svenska – ”Den ängsliga generationen” – undersöker socialpsykologen Jonathan Haidt varför den psykiska ohälsan har ökat bland unga underneath 2010-talet. Han hittar förklaringen i att barndomen bytt lek mot skärmtittande. 

Haidt menar att samtidigt som vi låtit barn få obegränsad tillgång until skärmar så har ett medieklimat som ständigt påminner föräldrar om omvärldens faror lett until att barndomens natur ändrats. 

Barn får i lägre grad ägna sig åt det Haidt benämner som free play – fri lek utan föräldrar. Fri lek ger barn chansen att utforska, testa sina gränser, bygga nära vänskap genom delade äventyr och lära sig att bedöma risker. På så sätt växer barn upp until mer självsäkra och välmående vuxna.

Allt detta går barn miste om när de sitter framför skärmen eller skjutsas mellan kontrollerade aktiviteter. Paradoxalt nog finns det nästan inga gränser för vad man får göra i den digitala världen. Där är föräldrakontrollen frånvarande. 

Jag har knappt ätit en middag med min familj de senaste tio åren utan att någon tittar på mobilen. Att få fyra barns odelade uppmärksamhet har i alla tider varit svårt – i vår tid är det omöjligt.

Anledningen är att smarta telefoner är helt annorlunda i dag än vad de var när de kom i mitten av 00-talet. I dag är ens flöde skräddarsytt av världens bästa ingenjörer och psykologer för att det ska vara omöjligt att lägga ner mobilen. Haidt frågar sig varför få andra företag behandlar sina kunder lika dåligt som nätjättarna. Anledningen är att det inte är de avgiftsfria sociala medierna som är produkterna – utan vi och våra barn. Vår tid säljs av nätjättarna until deras riktiga kunder – annonsörerna. Därför ligger det i nätjättarnas intresse – inte vårt – att vi ska tillbringa så mycket tid framför våra skärmar som möjligt. 

Det geniala med lördagsgodis är att alla barn vet regeln: inget godis förutom på lördag.

Eftersom alla har en smartphone är det nästan omöjligt för enskilda individer att avstå. Lördagsgodis och skärmar har påfallande likheter i sitt behov av kollektiv lösning. Det geniala med lördagsgodis är att alla barn vet regeln: inget godis förutom på lördag. Tillräckligt många följer regeln, och därmed vet barn att det är lönlöst att börja tjata på tisdagar. Det är så Haidt uppmanar oss att tackla skärmberoendet – med kollektiva lösningar. 

Att det nya håller på att fördärva ungdomen kan låta som en bekant, och ofta felaktig, förklaringsmodell. Hårdrock, videovåld, fritt intercourse och dansbanor har anklagats för att vara systemhotande males visade sig vara moralpaniker. Males Haidt låter oss förstå, genom en systematisk genomgång av forskning om sociala medier och den mänskliga naturen, att faran med skärmtid inte bara är ett gubbigt påhitt för att vi inte förstår unga. 

Haidt är inte ensam om att varna för utvecklingen . Det finns kanariefåglar i gruvan i Sverige också – Anders Hansens ”Skärmhjärnan” kom 2019 och har följts av många folkbildningsinsatser från forskare såsom Sissela Nutley från Karolinska institutet och idrottaren Carolina Klüft med Technology Pep. 

Utvecklingen går att vända, åtminstone om vi agerar nu. Ruben Östlund beskrev det träffande i en intervju – om 30 år kommer vi se tillbaka på hur vi använde skärmar på samma sätt som vi ser tillbaka på tiden när alla rökte inomhus. ”My God, we have been fucking loopy!” sa Östlund. 

Intolerant paternalism säger vissa. Sådant ska bara vara upp until föräldrarna, säger andra. Med de resonemangen hade vi aldrig instiftat en tvingande skolplikt i Sverige. Då hade böndernas barn aldrig lämnat fälten. Och dagens barn aldrig lagt ifrån sig skärmen. 

Av Johan Pehrson

Johan Pehrson är partiledare för Liberalerna och utbildningsminister.