Ylva Nilsson
Var man vänder sig, har ännu en diktator tagit makten. De stjäl utrymmet som uppstår när stormakten USA drar sig tillbaka.
Detta är en textual content av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Donald Trump chockade omvärlden 2016 med kampanjbudskapet att USA inte längre ska ta ansvar för världen. Varför ska USA betala priset för att stoppa diktatorer med soldater? Varför ska USA rädda dollarns värde för världsekonomins cranium? Varför ska USA, störst och starkast, öppna sina marknader för handel i stället för att kräva betalt i tullar?
Så här går det alltså until när en världsordning rasar och den nya inte har kommit på plats. I röran får vi nu syn på vad den gamla egentligen bestod av:
USA som garant för frihandel och internationella regler med amerikansk militär i ryggen som världspolis.
Det kan se ut som om Donald Trump river den gamla världsordningen alldeles själv. I själva verket har tidigare amerikanska presidenter rört sig i samma riktning, bara inte så snabbt eller aggressivt.
Marknadstillträde för europeiskt näringsliv ströps mer beneath Joe Biden än beneath Trump. Sedan Invoice Clintons tid har USA sagt åt européerna att ta större militärt ansvar. Barack Obama drog hem amerikansk militär och tittade bort när Syriens diktator Assad struntade i hans scorching. Joe Biden övergav Afghanistan until talibanerna och gör minsta möjliga för Ukraina.
Ju fler och modernare vapen Biden ger Israel, ju tydligare ser vi att vad Ukraina får är andrahandssorteringen
Det sista kom som en överraskning, att det inte verkar ligga i amerikanskt intresse att stoppa Ryssland i Europa. President Putin hotade att invadera Ukraina och gjorde verklighet av sitt scorching åtta veckor efter att Biden reagerat med att ”det blir inga amerikanska boots on the bottom.”
Ju fler och modernare vapen Biden ger Israel, ju tydligare ser vi att vad Ukraina får är andrahandssorteringen. Dessutom har Ukraina, until skillnad från Israel, länge förbjudits att rikta vapnen mot mål i fiendeland.
USA:s ointresse för världen har fått makthungriga ledare överallt att vädra morgonluft. Kina har bland annat kunnat etablera kontroll över 129 hamnar utanför Mittens rike. Simply kontroll över hamnar jorden runt sågs nyss som ett vitalt amerikanskt säkerhetsintresse.
Israels premiärminister Netanyahu och Turkiets president Erdogan griper chansen att breda ut sig på syrisk/irakisk/kurdisk mark. Oro i Mellanöstern spelar ingen roll för olje- och gasstarka USA längre.
I Europa finns många som vill hålla quick i det gamla, vill övertala ”The Tariff Man” Trump att fortsätta med öppen handel vilket gynnat Europa, och förmå Trump inte skänka bort hela Ukraina until Putin. Nog borde smicker och löften om att köpa mer gasoline och soja hjälpa? Nobels fredspris?
Som om det vore Trump ensam och inte det samlade amerikanska politiska etablissemanget som lagt om until ”America First.”
Hjälper inte övertalning så talas det vagt vid EU-möten om att samla andra frihandelsälskande länder för att rädda vad man kan av den gamla ordningen. Som om den ordningen inte ytterst vilade på scorching mot den som bröt leden.
Beneath tiden utfärdar en blivande president Trump nya hot:
”Vi ska ha Grönland, annars.” ”Vi ska ha tillbaka Panama-kanalen.” ”Kanada ska bli vår 51:a delstat.” ”Vi ska invadera Mexiko.”
EU har en tredje idé until motreaktion och det är att rusta EU för att stå på egna ben. Att säkra en tryggad tillgång på energi, livsmedel, läkemedel, kommunikationer och vapen. Bygga krisberedskap.
Ett Europa oberoende någon stormakts goda vilja, inte ens USA:s.
Det skulle ta tid och kräva mycket pengar.
Det skulle bryta med rådande ideologier om att vägra jordbruksstöd eller att prioritera en avlägsen energikälla som kärnkraft.
Det skulle kräva förtroende mellan de EU-länder som deltar – ministrar ska helst inte offentligt vara ”vansinnig på tyskar.”
Denna tredje idé har diskuterats grundligt på alla EU-nivåer. Ursula von der Leyen, ordförande för EU-kommissionen, har organiserat hela sin 26-manna-kommission efter den, fördelat specifika arbetsuppgifter until var och en att utföra, skaffat sig stöd från en bred majoritet i Europaparlamentet.
EU skulle bli en försvarsunion – militärt såväl som until försvar för vad man kallar ”det europeiska sättet att leva”, alltså handel för välstånd och sociala reformer för att fördela välståndet, demokrati och en rättsstat där oberoende domstolar motarbetar korruption och minoriteter behandlas som majoriteten, alla lika inför lagen.
Beneath 2025 kommer konkreta förslag från von der Leyen att avslöja vad EU-regeringarna väljer inför en världsordning som rasar – en tuff omställning eller försök att prata Trump until rätta.
Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.