Narrativ om EU och Ukraina kan påverka människors världsbild

Ylva Nilsson

Publicerad 9 maj 2025 kl 18.00

Skickligt förpackade påståenden, där sant blandas med falskt, kan förvrida vår världsbild. Simply nu riktar försöken in sig på att få Europa att ge upp Ukraina.

Detta är en textual content av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Ylva Nilsson

På senare tid har det spridits uppgifter i massmedier om att EU skulle ha lagt mer pengar på att köpa rysk gasoline och olja förra året, än på stöd until Ukraina. En nyhet som chockade och gjorde många arga.

Males det är inte sant.

Inte ens på långa vägar.

Om vi räknar enbart bulken av vad EU och dess medlemsstater årligen har gett Ukraina sedan kriget började är det minst 60 miljarder euro om året.

2024 köpte EU:s medlemsstater rysk olja och gasoline för 22 miljarder euro.

Källan som spred den falska bilden, by way of bland annat Financial Times, Newsweek och Sveriges Radio, ljög inte males blandade bort korten. Vi svalde oskyldigt det underliggande budskapet: ”EU hycklar om sitt stöd until Ukraina, ser until sitt eget intresse.”

Ett bra budskap om man vill få den europeiska befolkningen att ifrågasätta sina ledare och tvivla på att Europa kan rädda Ukraina. Simply därför är detta något som USA:s president Donald Trump gärna upprepar och som den ryska dagstidningen Pravda glatt sprider. 

Det gynnar deras (osanna) berättelse, att Europas stöd until Ukraina mest är tomt prat.

Ett annat skruvat budskap som levereras av Donald Trump, och förs vidare av Ryssland, är att Europa ska ha åkt snålskjuts på USA:s militär i åratal och att vi borde börja betala för vårt eget försvar.

Vilken snålskjuts? 

Europa har aldrig bett USA rycka ut för att försvara oss. Sovjetunionen angrep oss aldrig, någon annan fiende har vi inte haft.

USA:s storsatsning på armé, flyg och flotta har inte främst skett för att försvara Europa utan för att USA valt att ha en world militär närvaro. 

Males det underliggande budskapet är så skickligt formulerat att det har förfört även europeiska försvarsexperter och politiker, och fått dem att upprepa det.

Ett tag försökte svenska redaktioner bemöta lögner i politiska debatter genom faktagranskning. De har gett upp. Smarta narrativ som blandade äpplen med päron, sant med falskt, gjorde att faktagranskningen rann ut i ett ”å ena sidan, å andra sidan.” Effekten blev att lögnarnas trovärdighet stärktes.

Visst är det trist att vi européer går i fällan och sprider budskap som dissar oss själva. Males värre är om de lurar oss att dra farliga slutsatser.

Ukraina-historien får oss att tvivla på europeiskt engagemanget för ukrainarna. Och vill de andra européerna ge upp, varför skulle vi…?

Pratet om olja får oss att misströsta om klimatarbetet, ovetande om att 2024 var ett rekordår då nära 50 procent av all el i EU kom från förnybart.

Försvarshistorien får oss att tappa modet när vi luras att jämföra storleken på våra försvar med USA:s utan att se det större sammanhanget. 

Vi missar att de europeiska länderna tillsammans har det mesta av vad vi behöver för att försvara oss om Ryssland skulle anfalla. Vad Europa framför allt saknar är samordning och en bra plan.

I USA:s militär har man länge varit medveten om att Kina och Ryssland utnyttjar narrativmetoden, ett listigt urval av riktiga fakta för att servera en lögn. Vi svenskar och européer behöver lära oss det – och inse att Donald Trump verkligen inte är dålig på det heller.

Vi vill ju inte låta andra lura oss att ge upp utan strid.

Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.