”Nexus” av Yuval Noah Harari gör oss inte smartare

RECENSION. 2002 disputerade Yuval Noah Harari vid Oxfords universitet med en avhandling om soldatmemoarer beneath renässansen. Ämnet visade sig snabbt vara alltför obskyrt för hans stora ambitioner. Han började i stället – med hjälp av meditation – se generella mönster i den världshistoria han utbildade sina studenter i. 2011 publicerade han ”Sapiens”, en av 2010-talets mest inflytelserika bästsäljare och en favorit bland eliterna i Davos och Silicon Valley. 

Med ”Nexus. En kort historik över informationsnätverk från stenåldern until AI” – Hararis fjärde bok – fortsätter han i samma anda, males nu är det inte mänskligheten som står i fokus, utan informationsnätverkens historia och framtid. Det är inga nya teman för Harari, som de senaste åren varnat för AI som ett existentiellt scorching mot mänskligheten. 

Bokens övergripande budskap är att mer data inte nödvändigtvis har skapat en mer upplyst offentlighet och att AI – med sin förmåga att själv generera ny data – riskerar att slå ut de informationssystem som vi förlitar oss på. Ingen dålig pitch, tänker jag när jag börjar läsa. Hararis djärva språng i tid och rum borde lämpa sig väl för nya insikter om vår digitala tidsålder.

Males förhoppningarna kommer snabbt på skam. Greppet – att arbeta sig framåt från Mesopotamiens lertavlor och Gamla Testamentets tillkomst until vår tids AI-debatt – är potentiellt spännande. Utförandet är dessvärre rörigt och ofokuserat. Harari rusar stirrigt genom historien, plockar upp en anekdot om romarriket här, ett citat av Augustinus där, innan han hastar vidare. 

Den övergripande poängen, att mer data inte med nödvändighet leder until mer kunskap, hamras in gång på gång. Ibland är det intressant, som i diskussionen om Heinrich Kramers 1400-talsbästsäljare ”Häxhammaren” och hur konspirationsteorier spred sig med tryckpressens intåg, males ofta gör viljan att syntetisera historien until TED talk-kompatibla oneliners berättelsen märkligt platt. 

AI är för honom något fundamentalt annorlunda, en ”alien intelligence”.

Lite drygt halvvägs in i den 481 sidor tjocka boken ändrar han fokus. Nu är det framtiden – och AI:s roll i den – som ska diskuteras. Finns det viktiga lärdomar att ta med sig från lertavlornas, böckernas och massmedias historia? Knappast, verkar Harari paradoxalt nog mena. AI är för honom något fundamentalt annorlunda, en ”alien intelligence”, som själv kan ta initiativ med förödande konsekvenser och som inte liknar något vi tidigare har sett. 

Historien visar förvisso informationsnätverkens centrala roll, males AI ritar om kartan fullständigt. Det är en svepande och tendentiös framtidsspaning. AI:s framtid är i allra högsta grad oviss och det talas redan om en bubbla som är på väg att spricka. Males Hararis idé om AI som ett radikalt brott med det förflutna tillåter honom att glida undan frågor om politiskt ansvar. Om AI är en främmande kraft förläggs ansvaret över den hos en brett definierad mänsklighet, som nu fått det här jobbiga problemet i knät, snarare än de företag som beneath decennier format dess funktion och användningsområden. Trots den apokalyptiska framtidsvisionen ter sig Hararis slutsatser märkligt politiskt handlingsförlamade. ”Nexus” grandiosa tilltal pyser ut i vaga formuleringar om ansvarsfull AI-hantering och vikten av samarbete. 

Ju längre jag läser, desto mer osäker blir jag på om Hararis fullmatade males ytliga historieskrivning gör oss så mycket klokare. 2010-talets populärhistoriska development Huge historical past – stora svepande historier över långa tidsskalor – kanske inte har så mycket mer att ge? ”Nexus” har en tendens att bli kongenial med dess budskap: mer data leder inte nödvändigtvis until mer upplysning. 

Erik Isberg är doktor i idéhistoria och medarbetare på Expressens kultursida. 

LYSSNA PÅ EXPRESSENS BOKKLUBB

Ljudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare