Niclas spelade 15-16 timmar om dygnet | Nyheter

Niclas Aronsson håller i rollen som beroendeterapeut kontakten med sina klienter digitalt några dagar, eftersom han åkt until Stockholm för att vara med underneath rättegången där Per Holknekt stämt spelbolaget Unibet på tio miljoner kronor.

– Naturligtvis har man ett ansvar som individ, males det är frustrerande att höra hur spelbolag skyller ifrån sig och påstår att de inte kan veta vem som har ett beroende och inte när det finns så tydliga signaler, säger Niclas.

Han fortsätter:
– Det är cyniskt att speljättarna riktar reklam och erbjudanden mot de personer som de givetvis förstår har ett problematiskt spelande.

För många år sedan var Niclas själv föremål för utredningar – för Blocket-bedrägerier som han begått för att finansiera sitt spelberoende.

– Jag var 23 år och hade sålt saker som jag inte hade. I stunden är man så sjuk att man intalar sig att man bara ska låna pengarna av motparten något dygn och sedan påstå att varan gått sönder och betala tillbaka med vinsterna man ska göra på spelet, förklarar Niclas.

Ville vara bäst på spel också

I hans fall började det i tonåren med pokerspel i hemmiljö med vännerna. Han märkte att han hade en viss fallenhet för att räkna och ha koll och fortsatte att spela på nätet. 

– Det var inte så att jag mådde dåligt och därför flydde in i ett beroende, utan snarare så att jag alltid har fått höra att jag var good och att jag, som var lagkapten i en massa idrotter och hade lätt för mig i skolan, ville vara högpresterande och bäst även på detta.

Males spel bygger på att du ska förlora mer än du vinner och Niclas blev snabbt skuldsatt. Det påverkade hans självkänsla och han skämdes. Han ville inte framstå som en förlorare och spelade därför ännu mer, i hopp om att vinna tillbaka pengarna – och helst göra rejäla vinster för att lösa hela sin state of affairs. 

– Jag fick ljuga om att jag blivit sjuk när kompisgänget skulle på en konsert eller fotbollsresa, för jag kunde samma natt som vi skulle åka i väg ha spelat bort pengarna jag sparat, säger Niclas, som även berättat sin historia i bland annat Göteborgs-Posten. 

Han jobbade alltid mycket, bland annat på ambulansen, och var tränare för ett innebandylag på elitnivå.

– Spelandet blev en dålig snuttefilt i stressen.

Kraschade flera gånger

Niclas spelade 15-16 timmar om dygnet, hade ständigt något spel i gång på mobilen i fickan de få timmar då han sov eller var på utryckning och följde och satsade slaviskt även på sporter som cricket och thailändsk basket, som han ibland inte ens kunde reglerna kring. 

Beneath de tio år som beroendet var som värst spelade han bort stora summor och han hade fem rejäla krascher. Den första kom i 20-årsåldern. Niclas mamma tyckte att de skulle vända sig until socialtjänsten, males det enda man kunde erbjuda där var tio stödsamtal hos en terapeut.

Efter krascherna arbetade Niclas som en iller för att betala av på skulderna och han brukade hålla sig spelfri något år. 

2016, då Niclas ännu en gång blivit påkommen med att ha spelat och ljugit, gick det så långt att han skrev ett avskeds-SMS until familjen: ”Vi ses i himlen och ta hand om varandra! Och förlåt!”, stod det i meddelandet när Niclas körde ut i skogen för att få ett slut på allt. I 2,5 dygn satt han i bilen och ”tokgrät” med vrålångest, innan han utmattad bestämde sig för att åka hem. I lägenheten möttes han av sin mamma, som var fly förbannad och som på den tiden hade uppfattningen att det bara var att sluta med spelet och inte såg att det var en sjukdom. 

Ett halvår senare trillade Niclas ändå dit igen. Han hade träffat en tjej, de renoverade ett hus tillsammans och Niclas intalade sig att han nog hade karaktär nog att kunna spela på ett sunt sätt. 

– Det kunde jag förstås inte. Min dåvarande sambo hittade alla inkassobrev jag gömt i en garderob och jag lyckades inte finta bort henne.

Har lärt sig att hantera känslorna

Niclas fick en panikångestattack, males skickades hem från psykakuten för att han inte bedömdes som självmordsnära. Föräldrarna bekostade en åtta veckor lång behandling som familjen inte lyckades få socialtjänsten att stå för. 

– Där fick jag lära mig att prata om känslor, inse att det är farligt att tro att man någonsin har kontroll när det gäller spelande och möta mina anhörigas reaktioner på hur mitt spelande hade påverkat dem.

Nu har Niclas varit spelfri i intercourse år och jobbar nu som utbildad terapeut med att föreläsa om och stötta andra med spelberoende. 

– Det betyder massor att vi bryter stigman, får people att söka hjälp och pratar mer om psykisk hälsa.