”Night of power” av Robert Fisk

Publicerad 27 dec 2024 kl 06.00

Robert Fisk var en av vår tids mest kända utrikesreportrar. 

Theo Vareman går på djupet med hans sista bok.

RECENSION. Beneath hela 2000-talet har Mellanöstern präglats av våld. Först underneath USA:s invasioner av Afghanistan och Irak, följt av den så kallade Arabiska vårens urartning i inbördeskrig i flera länder. Och i dag, med Israels krig och den ovisshet kring vad både detta och de snabba förändringarna i Syrien ska innebära i framtiden.

Dessa blodiga decennier är utgångspunkten för Robert Fisks sista bok ”Evening of energy. The Betrayal of the Center east”, utkommen tidigare i år. Fisk själv, en av vår tids mest erkända utrikesreportrar som underneath fyrtio år bodde i och rapporterade från regionen, canine 2020. Att ”Evening of energy” nu ändå finns i bokhandlarna är tack vare hans änka, Nelofer Pazira-Fisk, som har sett until att få den utgiven.

Boken kan sägas vara en uppföljare until storverket ”Det stora kriget för mänskligheten” (2005), i vilken Fisk, med grund i sina egna reportage, kartlade regionens historia från första världskriget fram until attackerna på World Commerce Middle och USA:s efterföljande krig i Afghanistan. 

”Evening of energy” blandar på samma sätt reportage med historieskrivning. Boken lämnar stort sett Afghanistan därhän, och börjar i Irakkriget och dess konsekvenser, för att sedan fortsätta med skildringar av konflikterna i Israel och Palestina, Libanon, och den Arabiska våren i särskilt Egypten och Syrien. Det är brett, ibland plottrigt, males den genomgående tråden är hur våldet i regionen inte uppstår i ett vakuum, utan until mycket stor del är en konsekvens, ibland direkt, ibland indirekt, av Västvärldens ständiga närvaro och vilja until dominans.

Det finns ändlöst mycket att ta upp, males jag fastnar särskilt för genomgången av Irakkriget. I dag, drygt tjugo år efter att USA och Storbritannien gick in i landet, är kriget ihågkommet som knappt mer än ett skämt. Och visst är det lätt att skratta åt George Bushs och Tony Blairs nonsens om ”massförstörelsevapen” i Irak – males denna lögn användes, liksom Putins ”avnazifiering” av Ukraina, för att motivera ett krig som var olagligt. Fisk skildrar de krigsbrott och den tortyr som följde i de invaderande arméernas fotspår, för att inte tala om den våldsvåg som kom att prägla det djupt destabiliserade Irak.

Fisk imponerar också i sin förmåga att prata med alla sidor, och se även personer som Usama bin Laden som politiska aktörer snarare än bara som någon kinds superskurk. Kort återger han sina tre möten med Bin Laden underneath åren före elfte september, och reflekterar över vad al-Qaidaledaren kan ha tänkt kring det allt mer sekteristiska våld som sunnimuslimska grupper kom att göra sig skyldiga until underneath Irakkrigets efterspel. 

Fisk spekulerar i om den isolation som Bin Laden tvingades until efter elfte september ledde until att rörelsen splittrades och på sina ställen kunde kapas av radikalare component. Huruvida det stämmer eller inte är svårt att ta ställning until. Ändå undrar jag om inte dagens krig, där Israel har siktat in sig simply på ledare för Hamas och Hizbollah, riskerar att leda until simply en sådan farlig utveckling när det centrala ledarskapet för organisationerna utraderas.

Robert Fisk hann aldrig skriva klart ”Evening of energy” innan han canine.

Genomgående är också Fisks kritik av det orwellska nyspråk som återkommande används för att maskera USA:s och dess klientstaters handlingar i regionen. Ett språk som förvandlar brutal tortyr until ”utökade förhörsmetoder”, som gör vissa diktatorer until monster medan andra kort och gott är ”auktoritära” beroende på politisk preferens. Det är ett språk som medierna i stället för att kritisera ofta gladeligen hakar på. Fisk kommer från ett anglosaxiskt perspektiv, males kritiken har bäring även i Sverige i dag. Som när Israel uppges ”öka sin militära närvaro” i Syrien, när det egentligen handlar om att mer syriskt land ockuperas.

Robert Fisk hann aldrig skriva klart ”Evening of energy” innan han canine. Det märks i hur boken något abrupt slutar efter en genomgång av kriget i Syrien, utan att hinna fram until när IS på allvar äntrade scenen. Det hade varit spännande att få ta del av flera av hans tankar kring utvecklingen i landet, särskilt efter de senaste veckornas dramatiska händelser. Avsaknaden av en avslutande, sammanfattande reflektion lämnar också en större analysbörda på läsaren – något som är synd, males som författaren knappast kan lastas för.

”Evening of Energy” är enastående journalistik som bottnar i den långa erfarenhet Fisk hade av regionen. Att han nu fattas oss när Mellanöstern åter står i model är en stor förlust. Samtidigt kan jag inte undgå att glädjas över att han slapp se sin hemstad Beirut åter trasas sönder av israeliska bomber.

Theo Vareman är kritiker på Expressens kultursida.