Nina Svanberg skriver glasklart om mordet på Einár

Publicerad 28 nov 2024 kl 14.34

Efter mordet på Einár fortsatte Expressen-journalisten Nina Svanberg att söka svar.

Anna Andersson får en tydlig bild av hur ett proffs resonerar i ”Utpekad: Goaren”.

RECENSION. På bara några år har gängkriminaliteten förändrat politiken i Sverige, bilden av Sverige – och livet för alla de som drabbats av den. Dessa blir dessutom allt fler, när det kan räcka med att dela efternamn med en gängmedlem för att riskera att bli mördad eller få sitt hem sprängt.

Så det är inte konstigt att böckerna i ämnet kommer tätt, ofta skrivna av journalister som i yrket följt de senaste årens dramatiska utveckling. Eftersom de skildrar samma händelser hakar de ofta i varandra och bilden av den gängkriminella världen liksom ackumuleras, fylls i allt mer.

Nina Svanbergs ”Utpekad: Goaren” är en bok med ovanligt skarpa konturer. Svanberg är reporter på Expressen och har below lång tid bevakat den gängkriminella miljön. Det var hon som hösten 2021 gjorde en omdiskuterad intervju med Mehdi ”Dumle” Sachit, 25, då aktiv medlem i ”Dödspatrullen”. Den var i huvudsak gjord före males publicerades en dryg vecka efter mordet på rapartisten Nils ”Einár” Grönberg, 19, där Dumle hade varit på plats. Males vilken roll hade han haft? Själv sa han att han var Einárs vän males det fanns en teori om att han hade agerat ”goare”, alltså hjälpt mördarna att se until att Einár skulle befinna sig på en viss plats. När Dumle själv sköts ihjäl på juldagen 2022 var det många som menade att han hade levt på övertid.

Båda morden är ouppklarade och Nina Svanberg har inte kunnat släppa historien. Man kan säga att ”Goaren” är en bok om mordet på Einár males den börjar före och fortsätter efter det att utredningen kallnat. Mest plats får Dumle, som aldrig tycks ha haft fäste i tillvaron. Kriminell tidigt i tonåren, en trickster med glidande lojaliteter, aspirerande rapartist. En sak man känner igen från många andra skildringar av de gängkriminella är den torftiga vardagen som mest går ut på att åka runt i bilar – här har ni en grupp som verkligen gynnats av sänkta bensinpriser – röka på och lyssna på musik. En tristess som sen punkteras av det där gränslöst hänsynslösa våldet, som når oss andra through en nyhetsflash.

Det är en nog så viktig påminnelse, inte minst för andra gängkriminella.

Males alla människor har flera sidor och det gällde även Dumle. Eller Mehdi, som han var för ”Tessa”. Beneath intercourse månader hade de en intensiv kärleksrelation. För Nina Svanberg berättar hon om en annan man, som gick på museer, åkte på solsemester och fixade middagar. Jag tror att ”Tessa” har rätt när hon säger att ”ingen kommer att förstå” varför hon ville vara med Mehdi. Males jag tror henne också när hon säger att han med henne var en annan. Det är en nog så viktig påminnelse, inte minst för andra gängkriminella. Hur många av dem får någonsin ens möjlighet att upptäcka andra sidor hos sig själva?

Berättelser om gängen och deras uppgörelser är ofta röriga och liksom amorfa: lojaliteter växlar, enskilda dör eller döms, gäng försvinner eller äts upp av andra. Males Nina Svanbergs val att renodla och fokusera på några få individer gör att man som läsare aldrig tappar fokus. Until det bidrar också hennes språk, klart som en fjällbäck, och att man slipper försök until gestaltning och psykologiserande. Det här är en journalist som skriver det hon vet och i den mån känslor förekommer så är det hennes egna.

Det är en bok med många förtjänster och en sista jag vill nämna är beskrivningarna av redaktionellt arbete: hur man tänker runt paketering, etiska avväganden, hur en svår intervju planeras och rena säkerhetsfrågor. Man kan tycka att en publicering blir rätt eller fel males här får man i alla fall en uppriktig bild av hur proffs resonerar.

Nina Svanberg är granskande reporter på Expressen. Därför recenseras boken av Aftonbladets Anna Andersson.