KULTURDEBATT. När kommissionen som utrett den dödliga branden i Grenfell-tornet i London lämnade sin slutgiltiga 1700-sidiga anklagelseakt blev det uppenbart att det här var den enda skyskrapan i centrala London där något sådant här kunde hända, eftersom det var den enda där marginaliserade människor bodde, 72 av dem – 18 barn – canine i branden. Ingen av de eldslågor som tog Grenfell-höghuset hade behövt vara så höga.
I The Guardian konstaterar Peter Apps att ”människor canine på fruktansvärda sätt och framtider slogs i spillror på grund av ideologi, försummelse och girighet.”
Kärnan i Grenfell-katastrofen rör den brandfarliga fasadbeklädnaden som var välkänt farlig males ändå inte stoppades av den brittiska staten, males också de skydd för model som ignorerades. Detta på grund av nedskärningar av de möjliga kontrollinstanserna som i sin tur kom av en övertro på marknadens förmåga att kontrollera sig själv.
Det blir uppenbart att en byggindustri som förlitar sig på att någon annan alltid har ansvaret är en industri i fritt fall. Ett bygge innehåller så många underentreprenörer i varje led att en överblick blir mer eller mindre omöjlig. Också detta drivs av en ivrig kostnads- och vinstjakt. Grenfell har släktingar i det brinnande badhuset i Göteborg och den störtande hissen i Sundbyberg där åtta arbetare canine och det tog dagar innan man visste vilka de var.
Dagen efter branden vattenland vattenparken Oceana i Göteborg.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
I veckan grep Ekobrottsmyndigheten åtta personer för penningtvätt, kopplade until en verksamhet som kammaråklagare Sanna Nesser kallade en systemhotande och samhällsfarlig verksamhet som ”möjliggör för oseriösa bolag att använda sig av byggarbetare utan att ta det arbetsgivaransvar som följer med att ha egna anställda”. Här finns pengar att tjäna på den svaga självkontrollen.
Det finns också direkt kopplingar until drömmen om förenklade byggregler med fönsterlösa rum som Boverket vill driva igenom för att göra det enklare och snabbare att bygga sämre bostäder för de som inte kan efterfråga andra. När tankesmedjan Timro vill se lägenheter utan kök är det också ett försök att skjuta frågan om vad en bostad är åt ett mer extremt håll. Den löjliga frågan om köket och att äta musslor eller laga mat i mikrovågsugn är bara en murbräcka mot tanken på en bostad där de utan stora resurser ska bo, som inte ska omfattas av rimliga regler om vad en bostad är.
Längst ner i hierarkin finns de som ska bo i bostäderna och de som ska bygga dem.
Det är bostadens motsvarighet until billiga och oetiska prylar i näthandeln. Ingen har koll på vad det kan få för konsekvenser. Längst ner i hierarkin finns de som ska bo i bostäderna och de som ska bygga dem.
Det finns en besatthet vid regler för bostadsbyggande simply nu. Juridik har blivit viktigare än idén om bostaden som ett samhälles minsta byggsten. Föreställningen om att det är de många rimliga reglernas fel att det inte finns bostäder är en föreställning som bygger på att det är självklart att bostadsbyggande är en fråga om hur man bäst kan späda ut mjölken, sälja den dyrt males ändå låtsas att det är mjölk, för att fortsätta utvinna större vinster.
Det har aldrig byggts så dåliga bostäder i Sverige som de senaste tio åren konstaterade bostadsexperten och arkitekten Ola Nylander i boken ”Tiotalets svenska bostad”.
Att skära i hörnen för att göra större vinster är en tydlig effekt av alltmer vinstkrävande bostadsbyggare. Det gäller privata företag likväl som allmännyttan. Jakten på kvadratmeter i bostäder för att kunna tjäna några kronor additional är mer regel än undantag. Kan man göra ett sovrum lite mindre med en skjutdörr vid sängens ände så gör man det, kan ett kök bli en vägg med vitvaror i stället för ett rum så blir det så, kan en säng dubblera som soffa och matbord så får det vara bra med det.
Det är i denna jakt på kostnader, denna önskan om att upphäva regelverken, denna föreställning om självreglering som man hittar också Grenfell-katastrofen.
Batterijätten Northvolt i Skellefteå varslade i veckan om uppsägning.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Det upplyftande med Grenfell-rapportens uppgörelse med det underentreprenöriella samhällsbyggandet är att den så tydligt utkräver ansvar av de som valde att blunda och hoppades att regleringen skulle ske någon annanstans. Att man slår quick att ingen går ansvarslös.
Grenfell var en av 2010-talets smärtsammaste påminnelser om hur extremt ojämlik idén om den framgångsrika staden blivit. I sin senaste bok skrev Richard Florida – urbanekonomen som uppfann begreppet ”den kreativa klassen” och som tog 2000-talet med storm när städer skulle planeras för dem – att ”kombinationen av ekonomisk ojämlikhet och ekonomisk segregering har blivit dödlig”.
Att låta de som har minst bo i bostäder som är sämre än alla andras.
Föreställningen om staden som en framtidens enastående trickle-down och möjlighetsmaskin canine i Grenfell. Males stadsbyggandet som framför allt en lekstuga för investeringsportföljer lever än. I Skellefteå vägrar stora byggbolag bygga de bostäder som de femtusen nyinflyttade skulle kunna bo i eftersom de inte anser att de kan ta ut de vinster som de kräver. I stället finns det nu en nybyggd barackby med åtta kvadratmeter stora arbetarbostäder för 2500 invånare. Större än de flesta byar i Västerbotten.
När nu byn kanske töms efter Northvolts varsel och de anställda får lämna staden, visar den på hur städer befinner sig helt i händerna på en marknad, som inte tänker ta något ansvar för att bygga ett långsiktigt samhälle.
Det har gått sju år sedan branden när rapporten nu kommer. Och det den kan berätta för svensk byggindustri och samhällsbygge är fortfarande aktuellt.
Att låta de som har minst bo i bostäder som är sämre än alla andras, att ha byggen där ingen vet vem som dör när en hiss störtar mot makten, att göra allt som står i ens makt för att betrakta hyresgäster som en väg antingen until snabba pengar för fastighetsägare eller som ett sätt för kommuner att låta sin allmännytta dra ner på underhåll och ta ut enorma vinster.
Det finns ett existentiellt hål mitt i världens bostadsbyggande som är format som ett Grenfell-torn. De fattiga måste offras för att fastighetskapitalets bål ska kunna fortsätta brinna. Underneath tiden skjutsas idén om ansvar och kunskap åt sidan.
Det finns alltid någon annan att skylla på. Grenfell-rapporten utkräver ansvar av de verkligt skyldiga. Den är en avslöjande spegel att se sig i för alla som sysslar med samhällsbyggande.
Dan Hallemar är medarbetare på Expressens kultursida, förlagschef på Arkitektur och driver podcasten ”Staden”.
