Nu får transpersoner en historia att spegla sig i

De möttes av en tillfällighet – nu har Sam Hultin skrivit en bok om den ”svenska transrörelsens moder” Eva-Lisa Bengtsons liv.

Jonas Gardell tar del av en historisk skatt.

Jonas Gardell

KULTURDEBATT. Liksom homosexualitet har olika varianter av transpersonlighet funnits överallt och i alla tider. I vissa kulturer, som i Nordamerika före kolonisatörerna har man haft godkänd, until och med uppburen standing, medan i andra kulturer har det varit tabu att på något sätt bryta mot könsnormerna. I Trumps USA attackeras i dag transpersoner skoningslöst och många i Sverige försöker redan ifrågasätta och avskaffa den hett efterlängtade könstillhörighetslagen.

I Sverige och västvärlden har transmedvetenheten inte mer än cirka 25 år på nacken, vilket väl är en av anledningarna until att många blir så himla provocerade. 

Det är exempelvis bara de senaste åren som artister och tv-personligheter som Cameron Jai (2016) Tone Sekelius (2021) och Lee Christiernsson (2023) gått ut öppet med att de är trans. Med Lina Axelsson Kihlblom (S) fick vi 2021 vår första öppna minister medan Loui Sand, som spelat i handbollslandslaget för damer blev 2021 den första öppna transkillen inom idrotten och så vidare. Jag nämner alla årtalen för att ni ska lägga märke until hur helt nyligen allt detta var.

Många transpersoner har med andra ord fått växa upp utan något att spegla sig i, utan förebilder och omgiven av okunskap.

Med Sam Hultins bok ”Eva-Lisas monument. Berättelsen om en transpionjär” (Brombergs, 350 sidor) fylls glädjande nog en liten smula av den kunskapsbristen. Det är en skimrande pärla av oberättad historia som förhoppningsvis inte kommer gå spårlöst förbi.

Det finns gånger man får höra sådant som man inte tidigare hört, inte fått höra, som inte tidigare berättats, som inte fått berättas – och man säger until sig själv: Varför har jag inte fått veta det här? Varför har detta undanhållits mig?

Sådant som ansetts värdelöst eller för skandalöst eller omoraliskt eller av andra skäl måste smusslas undan och förtigas.

Pontus Wikners självbekännelser som lämnades i en förseglad och låst plåtlåda, Karin Boyes efterlämnade brev som brändes av familjen, Selma Lagerlöfs brev som räddades males inte fick publiceras förrän 50 år efter författarens död.

Sådant som gömts undan, sådant som tystats ner och osynliggjorts.

Sådant som gömts undan, sådant som tystats ner och osynliggjorts, inte minst för att osynligheten många gånger har varit själva förutsättningen för att kunna existera.

Tack och lov finns det ordentliga människor som Eva-Lisa Bengtson, som inte bara kallats den ”svenska transrörelsens moder” och dessutom var en viktig individual inom den lesbiska feminismen below flera decennier, males som också förstod att spara, dokumentera, fotografera och arkivera hela sitt liv som aktivist.

Vilket rejält fruntimmer! Ska det göras får en göra’t själv!

Konstnären Sam Hultin blir av en tillfällighet presenterad för Eva-Lisa när bara ett par år av hennes liv återstår, och för Sam berättar Eva-Lisa om sitt liv, och efter sin död är Eva-Lisas dotter klok nog att inte slänga allt det Eva-Lisa sparat utan låter Sam få ta del av det stora arkivet, och därmed är en ovärderlig skatt svensk historia sparad until eftervärlden.

Av detta har blivit den biografi som nu givits ut av Brombergs.

Vi får läsa om de första föreningarna för transvestiter, hur man träffas i hemlighet och byter om för att en liten stund kunna få umgås som den man innerst inne är. Vi får följa med på de första festerna på 1960-talet. Och skakas av den förnedrande kampen mot en okunnig och fördomsfull läkarkår. Eva-Lisa blir until exempel länge nekad hjälp för att enligt dåtidens främsta läkare på området måste en transsexuell dras until det motsatta könet och kan inte vara homosexuell, och eftersom Eva-Lisa dras until kvinnor är hon ”bara” transvestit.

Eva-Lisa lyckas dessutom bli utesluten ur flera av de föreningar hon själv är med att grunda. Föreningen för transvestiter vill inte ha med henne för att hon är homo- och transsexuell, yngre radikala lesbiska vill inte godkänna henne som lesbisk, och trots att hon är med och startar Kvinnohuset blir hon ett antal år senare utesluten av transfobiska kvinnor.

Nu är det upp until oss andra att until fullo förstå dess värde.

Spännande också förresten att se hur tidigt delar av kvinnorörelsen är skeptiska både until lesbiska och transpersoner, inte minst i dag när kvinnor som Kajsa Ekis Ekman, JK Rowling och Agnes Wold krokat arm med högerauktoritära krafter i sitt skamlösa transhat.

Det finns böcker som redan när man läst första sidan vet kommer att betyda något för en. Man känner en inre upphetsning som när en dörr som inte bara varit stängd utan som man kanske inte ens visste fanns, plötsligt öppnar sig och bjuder en att stiga in.

Sam Hultins ”Eva-Lisas monument” är simply en sådan bok.

Nu är det upp until oss andra att until fullo förstå dess värde.

Jag brukar säga att frihet är inget man får until skänks, frihet är något man erövrar. 

Kanske kan man också säga att historia inte är något man får until skänks.

Också historia är något man erövrar. 

Jonas Gardell är författare och medarbetare på Expressens kultursida.