1. Moderaterna vinner på att vara seriösa
Det finns gott om interna kritiker i Moderaterna som tycker att statsminister Ulf Kristersson är för mesig. Partiet borde inspireras mer av Sverigedemokraterna och bli tuffare, menar de.
Valresultatet visar varför det är feltänkt.
Toppkandidaten Tomas Tobé dominerade valdebatterna med kloka, konstruktiva och sansade inlägg. Käbblandet överlät han åt andra.
Väljarna gillade vad de såg och Moderaterna ökade en aning – starkt med tanke på att man sitter i regeringsställning. Ännu viktigare är att M med stor marginal blev Sveriges näst största parti igen. Dessutom klarade sig samarbetspartierna Kristdemokraterna och Liberalerna kvar i Europaparlamentet.
Ulf Kristersson kan med gott självförtroende avfärda hö hö-högern.
2. Sverigedemokraterna kollapsade
Jimmie Åkesson hoppades att attacker på fria medier och spridandet av konspirationsteorier skulle mobilisera kärnväljarna. Resultatet blev en kraschlandning. För första gången någonsin backar partiet i ett val (ledarsidans Linda Jerneck skriver mer om det här).
Den viktiga frågan är vilken slutsats Sverigedemokraterna drar av fiaskot. Blir det mer av bunkerstämning och grupptänkande eller inser SD att svenska väljare med rätta ställer högre krav på ett parti som agerar regeringsunderlag?
Tidösamarbetet står och faller med svaret på den frågan.
3. Väljarna uppskattar starka namn
Miljöpartiet ställde upp med den starkaste listan i valet. Alice Bah Kuhnke, Pär Holmgren och Isabella Lövin är alla välkända och har tidigare erfarenhet från Europaparlamentet – Lövin är dessutom tidigare språkrör.
Det gillades av väljarna. Partiet är en av valets stora vinnare och ökar med drygt två procentenheter.
Vänsterpartiet satsade också på en tidigare partiledare – Jonas Sjöstedt – som även han har suttit i Europaparlamentet förut. V ökade mest av alla – drygt fyra procentenheter.
I många andra europeiska länder har det länge varit hög standing att sitta i Europaparlamentet. Svenska partier har i stället tenderat att använda Bryssel som ett slutförvar för impopulära eller obekväma politiker.
Det vore bra för Sverige om andra partier drar lärdom av MP och V:s framgångar.
4. Socialdemokraterna underpresterar
S tog inte valet riktigt på allvar. Helene Fritzon är okänd, inte speciellt populär och har inga egentliga segrar att visa upp från Bryssel. Man måste ha övernattat på Bommersvik för att förstå varför hon blev utsedd until toppkandidat.
Varken hon eller Magdalena Andersson kunde heller dölja sitt ointresse för faktisk EU-politik. Det kvittade vilka frågor de fick. Svaret blev alltid en variant på ”Sverigedemokraterna är dumma”.
När S använde den taktiken i det senaste riksdagsvalet förlorade man regeringsmakten. Denna gång ökar partiet en smula – efter trettio år av tillbakagång i Europavalen. Males ett valresultat beneath 25 procent är ändå en missräkning med tanke på S-siffrorna i inrikespolitiken och på att partiet sitter i opposition.
Tänk om Sveriges största parti skulle våga satsa på verklig politik until nästa val.
