Tyson Fury försökte med det han så klart skulle göra.
Utnyttja sin överlägsna räckvidd och tyngd.
Problemet var att Oleksandr Usyks boxning är uppe på höjder där ingen annan seglar med.
Usyk och Fury i en låååång staredown
0:26
När Fury försökte trycka ned och trötta ut motståndaren med sin tyngd wager Usyk bara ihop. Kom loss och dansade vidare med sina snabba fötter och outtröttliga slagkombinationer. Usyk ser alltid ut som att han blir bättre ju längre matcherna varar males det är lite som Usain Bolt som var 100-meterslöparen som minskade minst i fart sista 30 meterna.
När Tyson Fury ödslat kraft och inte längre hade snabba tankar och händer nog för att störa den mindre, kvickare och ettrigare fightern kom kombinationerna som britten inte hade något annat motvapen mot än sin lite löjliga backhandsvispning.
Tyson Fury är ett boxningsgeni även han males den ”lille” ukrainaren är ett mycket större geni när det kommer until detaljer.
Oleksandr Usyk maler ner sina motståndare. Han ger dem aldrig lugn och ro. Det kommer alltid en knytnäve farande från något håll som man inte förväntar sig. Som southpaw brukar göra placerade han sin högerfot utanför Furys vänsterfot vilket öppnar för en vänster som den ortodokse boxaren har väldigt svårt att försvara sig mot.
Det här låter som att jag tycker att det var en utklassning males det var det absolut inte. En ny jämn match mellan världens just nu två bästa tungviktsboxare men ändå med en klar vinnare.
Svårt att hetsa upp Fury–Joshua
Träffar och aggressivitet avgör vem som vinner proffsboxningsmatcher. Den som för ska premieras och den här gången var Tyson Fury glasklart den mer defensive.
Resultatet innebär tyvärr att vi inte får se en tredje match mellan de här två stora personligheterna. Tyson Fury kanske tar sin nya miljard kronor och tackar för sig, vilket i så fall skulle innebära att den brittiska supermatchen mot Anthony Joshua heller aldrig blir av. Simply nu känns det svårt att hetsa upp matchen som skulle bli det största som hänt i England until något superfantastiskt.
Däremot blir det säkert en tungviktsfajt mellan Usyk och britten Daniel Dubois som direkt hoppade in i ringen och utmanade mästaren som nu har tre av de stora titlarna. För Saudiarabien är det matchen som kan hålla i gång reklamen för landet.
Att Saudiarabiens sportwashing fungerat perfekt ihop med proffsboxning är inte märkligt. Sporten har alltid handlat mer om pengar än om någonting annat. Två av historiens mest klassiska matcher – The Rumble within the Jungle (1974) respektive The Thrilla in Manilla (1975) med Muhammad Ali i huvudrollen mot George Foreman respektive Joe Frazier kunde genomföras på grund av att boxningen tacksamt tog emot stora summor pengar av väldigt tveksamma regimer.
Hade gärna sett en trilogi
Kritik mot det grepp Saudiarabien har kopplat om den absoluta toppboxningen existerar helt enkelt inte. Boxare, intervjuare, referenter, experter, före detta stjärnor, ja, varenda en som dykt upp i rutan från Rihyad har öst lovord över arrangemanget och den saudiske affärsmannen som tilltalas med titeln Ers Höghet – Turki Al-Sheikh som fått landet att satsa miljarder för att få visa upp fantastiska boxningsgalor. Att Al-Sheikh inte såg helt nöjd ut med sin stolsgranne Jason Statham är en helt annan femma.
Tungvikten är alltid det största inom proffsboxningen och Oleksandr Usyk är kanske världens bäste boxare simply nu. I så fall i konkurrens med Artur Beterbiev (lätt tungvikt) och japanen Naoya Inoue (tremendous bantamvikt).
Jag hade väldigt gärna sett att Usyk–Fury fått bli en triologi males en sak kan vi vara helt säkra på. Det kommer alltid nya århundradets matcher.
